Dom pratar lite skojigt, är inte med i EU och firar nationaldagen helt galet mycket. Men annars är vi ganska lika. I Sverige valrapporteras mest kring främlingsfientlighet, populism och FrP, och där skiljer vi oss åt, tack och lov. Men vad gäller välfärd är grundkonflikten ganska lik.”Foreldrene står for maten, lærerne står for matten” är en av högerns slogans. Även om svenska barn har rätt till skolmat sedan många decennier tillbaka är synen att ensam är stark och att vi gemensamt bara ska ta ansvar för ett minimum tydlig hos både norsk och svensk höger. I Sverige vet vi, av de senaste årens erfarenhet, att den prioriteringen leder till ökade orättvisor. I Norge har den rödgröna regeringen kämpat med en barnomsorgsutbyggnad som Sverige gjorde på 80-talet. I Sverige har den borgerliga regeringens politik lett till att de kommunala kassorna sinar, barngrupperna i förskolan blir större och kvalitén i barnomsorgen sämre.
Norge visar att den rödgrön regering är möjlig och att det krävs tydliga prioriteringar för att nå förbättrad välfärd. För mig är det självklart att orättvisor inte är lösningen på de problem som Sverige har, därför är det för mig så obegripligt att regeringen fortsätter att sänka skatten, mest till de som tjänar bäst, mitt i brinnande lågkonjunktur och med lånade pengar.
Jag önskar Jens Stoltenberg och de rödgröna i Norge lycka i dagens val.