Har träffat de som jobbar med intro (alltså där de utförsäkrade hamnar). Bilden är ganska klar: Huvuddelen av tiden som skulle gå till arbetslivsintroduktion måste ägnas åt oroliga människors frågor om ekonomin. Aktiviteten borde komma in långt tidigare, människor ska inte behöva gå passivt sjukskrivna i väntan på utförsäkring för att få aktivt stöd. Tre månader är alldeles för kort tid. De har inte resurser nog att göra ett tillräckligt bra jobb. Ständiga regelförändringar rör till arbetet. Oro för vad som sker med de som är för sjuka för att kunna delta i AF:s program, men som FK inte tar tillbaka eller som helt enkelt är försäkringslösa.
Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas. Jag är djupt imponerad av det arbete som dessa förmedlare och specialister gör. Men stupstockspolitiken försvårar deras möjlighet att nå resultat.
