För andra året i rad minskar andelen kvinnor i
börsstyrelserna. Antingen så tror man att det bara finns ungefär en femtedel så
många kompetenta kvinnor som män eller så tror man att det finns strukturer som
håller kvinnor tillbaka. Jag är övertygad om det sistnämnda, kalla det
patriarkat, glastak, könsmaktsordning eller vad du vill, men bilden är klar –
kvinnor som grupp värderas lägre än män som grupp.
Näringslivet har visat oförmåga och ovilja att genom egna
initiativ tillse att styrelseuppdragen fördelas jämt mellan kvinnor och män. För
mig är det självklart att Sverige måste gå vidare med en lagstiftning om
kvotering. Herrklubbarnas tid är förbi. I Norge infördes en sådan lagstiftning
och där har andelen kvinnor i styrelserna gått från 7 procent år 2003 till 40
procent idag. Även EU-kommissionen arbetar nu fram ett förslag om kvoterade
bolagsstyrelser.
Jag är feminist. För mig betyder det att jag ser
maktstrukturer som baserar sig på kön OCH att jag är beredd att vidta åtgärder
för att bryta dessa strukturer. Anders Borg säger sig också vara feminist och i
dagens DN säger han sig se strukturerna, men han ser inte sitt eget ansvar. Att
snacka duger inte om man är rikets finansminister, då har man verktyg. Snälla Anders, använd verktygen du har i din hand och våga göra skillnad.
(Och om nån undrar. Nej, kvinnor i börsstyrelser är inte lösningen på patriarkatet. Det är inte heller den viktigaste frågan. Att kvinnor får lägre lön, slitigare jobb, sämre pension, sexuellt exploateras och blir slagna är viktigare. Men förebildsskapet i att makt också kan vara en hon är inte att underskatta.)