Arbetslösheten stiger lavinartat. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är den näst högsta i EU. Antalet varslen under januari var det högsta sedan 70-talet. Sverige är djupt nere i en lågkonjunktur. Det är få idag som håller med regeringen om att det är rätta att bara strunta i SAAB:s framtid.
Jag tillhör inte dom som vill att skattepengar vårdslöst ska strös över utdöende branscher, men det är inte fallet med SAAB. Skattebetalarnas kostnader för att inte göra nått är betydligt högre, även om man bara räkna kortsiktigt: A-kassa, minskad köpkraft hos en stor grupp och fortsatt kraftigt vikande skatteunderlag i kommuner och landsting. Om man skulle drista sig att se på de lite längre sikt är det en skrämmande bild: underleverantörer i konkurs, neddragningar i välfärdssektorn och mängder av människor utkastade i ett stigmatiserat utanförskap. Och skulle man våga sig till att se över lågkonjunkturen så måste man ställa sig fråga: Hur ska vår välfärd kunna finansieras om vi inte har en basindustri? Vad ska Sverige leva av i framtiden?
För mig är valet enkelt. Skattebetalare är också löntagare. Löntagare är också konsumenter. Människor i arbete och konsumtion skapar tillväxt. En stimulanspolitik för tillväxt är bästa sättet att ta sig ur en lågkonjunktur. Även ur ett rent ekonomiskt perspektiv så är det slöseri med skattebetalarnas pengar att inte stödja SAAB:s överlevnad i Sverige. Kostnaderna att låta bli är så mycket högre.
Eller enklare uttryckt: Om du bromsar i en uppförsbacke så stannar cykeln, och du faller av.
