En generell och allomfattande välfärd är bevisat den bästa, både i historisk och internationell jämförelse. En modell som den nordiska ger det bäst skyddet och den bästa välfärden för både de som har det hyfsat bra och till de som har knappa resurser, utan att stigmatisera i fattigdom. Framgångsfaktorer för är att alla får del och att finansieringen är solidarisk.
President Obama har ett tufft jobb framför sig i att genomföra de, ganska modesta, förändringar i den amerikanska välfärden som har föresatt sig. USA är ett av världens rikaste länder, har några av världens högsta kostnader för välfärd samtidigt som man har en extrem fattigdom. Ett helt privat välfärdssystem betyder att all riska tas av den enskilde. Var och en måste spara till all utbildning och avsätta medel för exempelvis sjukvårdsförsäkring. Det betyder dels att den som inte har resurser blir utan utbildning eller vård, men det betyder också att "den som har den spar" och ekonomiska politik för arbete blir betydligt svårare. Eller annorlunda uttryckt: Orättvisor är osmart för hela samhället.
Jag kan bara önska Obama lycka till. Det är ett viktigt första steg, även om det är långt kvar innan den vanlige amerikanen kan känna en trygghet i att det gemensamma stödet finns där om olyckan skulle vara framme.
