måndag 16 november 2009

Försöken att bryta upp barnsjukvården i Stockholm går vidare.

När en av mina döttrar cyklade omkull ville dom på sjukvårdsupplysningen att vi skulle åka till Närakuten. Vår närmaste, i Farsta, är nedlagd så vi blev hänvisade till Karolinska. Vi bor 10 min från Huddinge sjukhus, men tvingades alltså åka genom hela stan, förbi Södersjukhuset och till Solna för att sitta i ett väntrum där.

Den som följt barnsjukvården i Stockholm de senaste åren vet att köerna ökar, tillgängligheten minskar och att barn tydligt är nedprioriterade. Det mest makabra beviset kom förra hösten när det helt privata barnsjukhuset Martina öppnade. Dit får man bara gå om man kan betala full taxa, alltså ett sätt att köpa sitt barn före växande köer för den förälder som har råd.

Enligt nästa års budget ska barnsjukvården spara ytterligare. Chefen för neonatalen på Astrid Lindgrens barnsjukhus säger idag att situationen är absurd ”Vi skickade hundratals barn utanför landstinget”.

Min enkla slutsats är att det måste vara en medveten politik. Ingen kan vilja att barn inte ska få vård, men man kan vilja bryta upp den gemensamma sjukvården. Martina, som det hälsades med glädje från den moderatledda landstingsmajoriteten, gick inte så bra. Kanske måste man göra ytterligare nedskärningar i den gemensamma barnsjukvården för att få rull på affärerna på det privata barnsjukhuset.

Och dottern som cyklade omkull? Jo. Allt gick bra, inga skador.