Det är få saker som upprör mig så mycket som när barn far illa för att vuxna inte vill ta ansvar.Det vi nu sett i Vellinge är detta i dess uslaste form. Väletablerade medborgare och moderata politiker – samhällets stöttepelare – nekar ensamma barn som flytt med fara för sitt liv möjlighet att bo innanför kommunens gränser. Det är skamligt. Riktigt skamligt.
Därför är jag stolt över att den nyss avslutade S-kongressen så tydligt pekade på behovet av barnperspektiv i asylprocessen. Ingen kommun ska kunna skriva sig fri från ansvaret för att ge stöd och trygghet för ensamkommande barn.
Ur Riktlinjer antagna på kongress 2009.
För att de ensamkommande flyktingbarnen ska få en human start i Sverige krävs också att fler kommuner visar solidaritet och välkomnar dem. Överfulla transitboenden och långa väntetider, utan möjlighet att gå i skolan och att bygga upp ett socialt nätverk, är ovärdigt en välfärdsstat
Ur motionsutlåtande antaget på kongressen 2009.
Många unga kommer till Sverige utan sina föräldrar. De är ofta utsatta och kräver speciell omtanke. De åtgärder som vidtagits för att skapa bra mottagningsförhållanden i de så kallade mottagningskommunerna och i de kommuner där barnen senare placeras har visat sig vara otillräckliga. De åtgärder i form av att Migrationsverket i sina externa informationer pekar ut kommuner som inte är villiga att ta emot barn har inte varit tillräckliga. Länsstyrelserna bör ges en förstärkt roll i kontakterna med berörda kommuner för att förbättra situationen. Partistyrelsen vill ha ett lagligt krav på att kommunerna bereder plats för ensamkommande barn.