Var fjärde ensam mamma är fattig – idag i Sverige år 2010. Det är en skam för oss alla. Men de som tvingas bära skammen är alla dessa mammor och deras barn. Mammor som inte kan bjuda hela dagis-gruppen på kalaset, trots att hennes barn fått gå på alla andras kalas. Barn som låtsas bli sjuka när det är friluftsdag för att de vet att det inte finns pengar hemma till matsäck och glass i simhallen. Fattigdomen på 2000-talet luktar inte, syns inte alltid, men känslan av skam rotas djupt i den som lever och växer upp i den.
När det gäller ekonomisk familjepolitik är skillnaderna mellan höger och vänster glasklar. Två saker har regeringen gjort. 1. Skrotat målet om att familjepolitiken ska utjämna orättvisor mellan barn, och i spåren av detta växer barnfattigdomen. 2. Infört vårdnads-bidrag - bidrag istället för jobb och barnomsorg (så mycket för den arbetslinjen). Det duger inte.
Jag vill ha bra barnomsorg som finns när människor behöver den och att också mammor får rätt till heltidsjobb. Jag vill inte ha skatte-sänkningar för de rika eller dolda avgifter i skolan. Jag har tidigare skrivit kring barnfattigdom, tex under rubriken Till vissa kommer tomten… Jag vill också rekomemndera Makalösa Föräldrar för den som inte hittat dit innan.