I förmiddags hade jag det hedersfyllda uppdraget att som ordförande för socialdemokra-terna i Stockholm lägga ner vår krans vid Olof Palmes grav. Även om jag bara var barn så minns jag, som alla andra vad jag gjorde idag för 25 år sedan.Efter kransnedläggningen tog jag tunnelbanan till Sätra. Besökte en öppen förskola och pratade politik med föräldrarna. Många viktiga frågor avhandlades allt från anhöriginvandring till barnomsorgsgaranti, men en fråga var mer dominerande än andra ”Varför får våra barn en sämre skola än barnen som bor inne i stan?” Många föräldrar oroade sig över Sätraskolans dåliga rykte. Några hade, med stor vånda, bestämt sig för att köra sina barn till andra skolor för att ge en bättre undervisning. Ingen var mot möjligheten att välja skola, men vill de inte behöva välja bort, som statsministern tipsar om här.
Efter att träffat föräldrar i Sätra är jag än mer övertygad om att det här inte duger. Det duger inte att låta hela stadsdelar med barn halka efter. Det är ovärdigt och det är osmart. Jag tycker att vart enda barn ska ha rätt till den bästa skolan. Så kan varje barn kan nå sitt yttersta och kanske längre än man anade eller vad ryggsäcken hemma var packad för.
Att bära fram kransen till Olof Palmes grav är ett sätt att hedra en viktig man, men det är inte bara tillbakablickande. Olof Palmes ord från 1975 är aktuella än idag. ”Man kan inte med ett individualkapitalistiskt betraktelse-sätt hålla på och tala om mina barn och dina, utan det är fråga om våra barn – det gäller varenda tjatting. Därför ska barnen sättas i förgrunden.” Och kampen går vidare.