Sverige har en stolt historia av jämställdhet och vi ser oss gärna som ett föredöme i internationella jämförelser. Men 8:e mars är inte en dag för självbelåtenhet. Jag fortsätter kräva det självklara: Halva makten – Hela lönen.
Den borgerliga regeringens ekonomiska politik har ökat ojämlikheten mellan kvinnor och män. Nästan 60 procent av skatteförändringarna och reformerna under den förra mandatperioden har gått till män. Samtidigt har kvinnor i högre grad än män drabbats av försämringarna i exempelvis sjuk- och föräldraförsäkringarna. De olika skattetabellerna för förvärvsarbetande, pensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldra-lediga slår också hårdare mot kvinnor. Fler kvinnor än män är föräldralediga, pensionärer och sjukskrivna.
Det som låser in och hindrar för kvinnor ska förändras till sådant som istället frigör och skapar möjligheter. Det viktigaste är givetvis kvinnors rätt till arbete och egenförsörjning. Lika lön för lika arbete.
Inom den offentliga sfären rycker kvinnorna fram, representativiteten ökar vilket fördjupar demokratin. Men på toppnivåerna inom politiken, organisationerna, förvaltningen, rättsväsendet och näringslivet är det för tunt med kvinnor. Förebilderna måste bli fler.
Sverige är kanske mer jämställt än andra länder men ändå fortfarande ett patriarkalt land. Det krävs politisk vilja för att förändra detta. Vi vet att dagens orättvisa skattesystem tar pengar från män och ger till kvinnor och vi vet att kvinnliga ledare fortfarande är undantaget. För att nå Halva makten & Hela lönen krävs att vi vågar och orkar prioritera kvinnors rätt och möjlighet till arbete, men också våga ge fler kvinnor makt.
