Det sprids i dagarna en bild av att Mona Sahlin skulle ha ”kuppats” bort. Så var det inte. Och den vrångbilden upprör mig.
Mona Sahlin är en enastående stark kvinna. Att som första kvinna kandidera som statsminister och stå ut med en smutskampanj som saknar motstycke i svenska politik kräver sin kvinna. Att resa sig om och om igen och stå upp i kampen för frihet och jämlikhet är inget som låter sig göras av någon som kan ”bortkuppas”. Mona Sahlin är allt annat än svag.
Jag var dessutom med på det möte när Mona Sahlin meddelade partidistriktens ordföranden hur hon drog sina personliga konsekvenser av valnederlaget. Jag är mycket tacksam att hon inte gjorde det på valnatten. Hon orkade då bära ansvaret, tillsatte en kriskommission och påbörjade det mödosamma eftervalsanalyserandet. Som ett logiskt nästa steg under hösten måste också våra främsta företrädares individuella ansvar diskuteras och där visade Mona Sahlin på modet att ta det första steget själv.
Mona Sahlin och hennes värv och historia är värd bättre än att det sprids en vrångbild av att hon "kuppades" bort.
