Nya moderaternas kostym är trång för Hökmark – han kör valrörelse i bara skjorta.

Jag som är totalt ointresserad av fotboll ägnar en stund åt att reflektera över en blandad valrörelse. Fyra tankar:

- Det har varit befriande lite Ja vs Nej i kampanjandet. Fp och M har försökt skrämmas med att alla andra inte ”älskar Europa” och att det då skulle göra just dom till de bästa att företräda svenska väljare i Europaparlamentet. SVT:s slutdebatt hade en placering som skulle ge sken av att inställningen till medlemskapet för mer än 15 år sedan skulle spela roll i valet nu. Tidigare har jag, som röstade nej -94, haft mycket mer "användning" av det än i den här EP-valrörelsen. Skönt. Sverige är har kommit vidare.

- Det har vart mycket mer av jippon än i andra val. Idag vid Åhléns såg jag Hägglund, Bohlin och Svensson tala framför 15-talet Kd-aktivister i vita jackor och med stora plakat de höll över huvudet likt ett partikonvent i USA. Såg bara stolligt ut när man kom förbi, men gav antagligen bra känsla för dom på scenen och snygga bilder till hemsidan. Springsteen, VM-kval och nationaldag bjuder ju dessutom liksom in till stolligheter och jippon.

- Personvalet är ju också en extra krydda i det här valet. Jag tillhör dom som i grunden är djupt skeptisk. Jag har bara koll på S-folket, men tycker att det funkat hyfsat bra. De flesta kampanjerna har vart mer av personprofilering i en partikampanj med tydligt avgränsade målgrupper. Jag har dock svårt för när ledande partiföreträdare säger att man ska kryssa någon och jag hoppas att EP-valet inte ger nån mersmak inför valet 2010.

- En likhet med förra riksdagsvalet var moderaterna. De har en fantastisk förmåga att säga en sak och göra nått helt annat. Även om Hökmark själv har svårt att passa i de nya moderaterna kostym så har han försökt. Förra valet sa dom vi satsar på jobben och sänker skatten. De sänkte skatten, hutlöst mycket för dom allra rikaste. De tvingade ut en halv miljon löntagare ur A-kassan, kastar ut sjuka människor ur sjukförsäkringen och staffbeskattar pensionärer, men jobben uteblev. Till EP-valet säger dom att dom värnar svensk arbetsmarknad, men när de har chansen att påverka tycker de att det är okej med olika villkor, diskriminering av utländsk arbetskraft och ett system som på sikt trissar ner också svenska löntagares löner och rättigheter.

Men när det kommer till sin spets är det ändå ett helt vanligt parlamentariskt val. Det handlar om att göra sin röst hörd och inte överlåta makten över framtiden till andra och det handlar om vanliga politiska skillnader Rött – Blått, Människa – Marknad.

Kort sagt : Gå och Rö(s)ta!