Överdirektör Orustfjord. Vad gjorde han egentligen?

Strax före valet rapporterade media om Annica Holmquist, som blivit utförsäkrad trots att hon lider av sjukdomen akromegali och enligt ett flertal läkarutlåtanden helt saknar arbetsförmåga. Efter detta meddelade försäkringskassans överdirektör Stig Orustfjord i media att man efter en snabbgranskning förmodligen hittat en lösning så att Annica Holmquist skulle kunna få komma tillbaka till sjukförsäkringen. Det visade sig dock efter valet att det inte fanns någon substans i överdirektörens uttalande. Försäkringskassan meddelade att man granskat ärendet och kommit fram till att det tidigare beslutet enligt gällande regelverk var korrekt.

I slutet av en valrörelse tenderar det att bli som en fotbollsmatch med lite mycket av Vi vill vinna för att få makt. Så är det inte. Socialdemokraterna ville vinna för att få makt att förändra, tex återupprätta anständigheten i sjukförsäkringen. Nu går den kampen vidare. Idag ställer jag följande fråga till socialförsäkringsministern.


Till statsrådet
Cristina Husmark Pehrsson (M)

Styrning av Försäkringskassan.

Annica Holmquist lider av sjukdomen akromegali Flera läkarutlåtanden visar att hon saknar arbetsförmåga. Trots detta blev hon utförsäkrad. Efter att hennes dotter slagit larm, och media tagit upp fallet, kände sig Försäkringskassans överdirektör Stig Orustfjord tvungen att, mitt under brinnande valrörelse, meddela att man efter en snabbgranskning förmodligen hittat en lösning. ”Vi har gått igenom ärendet på nytt och man kan väl säga att det har framkommit en del nya omständigheter så vi tror att man kan lösa frågan på ett annat sätt när det gäller hennes ekonomiska ersättning” sa Stig Orustfjord till Ekot den 17 september. Hans uttalande väckte stor upppmärksamhet.

Direkt efter valet visade det sig att det inte fanns någon substans överdirektörens uttalande. Försäkringskassan meddelade att det tidigare beslutet enligt gällande regelverk var korrekt.

När Försäkringskassans ledning grep in i det enskilda fallet väcktes nog förhoppningar, inte bara hos Annica Holmquist och hennes dotter. Många satte förmodligen sin tilltro till att Försäkringskassans ledning, trots lagstiftningens konstruktion, hade möjlighet att göra en annan bedömning än den som tidigare varit rådande. Det blev också uppenbart att kunde man få sitt fall uppmärksammat i media, var det möjligt att få hjälp av ledningen för Försäkringskassan, utanför gängse system med omprövning och överklagan.

Det är anmärkningsvärt att myndighetsledningen, tillsatt av regeringen, under sådana omständigheter och via media, kommenterar ett enskilt fall och kommer med information som senare inte visar sig stämma. Jag vill fråga statsrådet om det finns anledning att se över styrningen av Försäkringskassan?

Veronica Palm (S)