Är på extra partistyrelsemöte och beslutar om kriskommission. Vi börjar en riktig och viktig diskussion. Vi har förlorat och gjort ett uselt val. Det kräver krisinsikt och ödmjukhet. Jag önskar av hela mitt röda hjärta att vi denna gång orkar ta hela diskussionen.
Jag har mycket svårt för de som nu basunerar ut enkla lösningar och hemsnickrade analyser. Det är inte enkelt. Dessutom tenderar det vara samma människor som har samma lösningar som de hade redan innan. Lite av vad-var-det-jag-sa. Det duger inte. Det handlar inte om enskilda politiska förslag, utan om brist på riktning.
Socialdemokratin behövs som samhällsförändrande kraft i Sverige. Ingen annan rörelse kan samla breda grupper för en politik som håller ihop. Men vi har inte det förtroendet idag.
Vi är inte ett parti i människors vardag. Vi lyckades inte förklara varför man ska rösta S. Vi spelade på högerns planhalva (eller som nån uttryckte det ”Det var ett val mellan sju skattesänkarpartier”). Vi kan inte köpa väljarna, vi måste vinna människor för vår idé.
Där vill jag föra samtalet. Och jag kavlar upp ärmarna och är redo att göra jobbet.
