Med en kvarts miljon unga bostadslösa och hälften av våra bostäder byggda mellan 1950 och 1975 så saknas inte utmaningar för den som vill utveckla bostadspolitiken. Vi måste ta itu med både bostadsbrist, upprustning av rekordårens hus och klimatomställning av hela bostadsbeståndet.
För mig är alla barns rätt till en bra uppväxt en måttstock för all politisk förändring. Vi behöver bygga grönt, både i material och i utemiljö för att våra barns små kroppar förtjänar det. Vi behöver bygga för nya typer av familjer med flexiblare lösningar. Vi behöver bygga bort trångboddhet i delar av våra storstäder. Vi behöver bygga trygga lekmiljöer som stimulerar nyfikenhet. Vi behöver bygga för integration och självklara möten mellan barn. Våra barn är inte bara vår framtid – Våra barn är här och nu.
Bostadsbyggande och renovering i sig leder till fler jobb. Det är självklart, men inte bara det. En väl fungerande bostadsmarknad möjliggör rörlighet på arbetsmarknaden så att människor kan ta de jobb som finns, där de finns. Studenter kan ta plats på drömutbildningen om det också finns en studentlägenhet. Sverige har inte råd att säga nej till tillväxten och att backa in i framtiden. Så finurligt hänger det ihop att landets tillväxt ökar om vi prioriterar barnens uppväxtmiljö.
