Att det är knepigt att få livet att gå ihop när man är småbarnsförälder är vi många som kan vittna om. Svaren på problemen tenderar dock att vara klassbundna. För den som har en svag förankring på arbetsmarknaden, liten ekonomi och svårt att ge sina barn det där lilla extra blir svaret vårdnadsbidrag, som bara förstärker den utsatta situationen. För den som har karriär och råd med mycket fritidsaktiviteter för både sig själv och sina barn blir svaret skatteavdrag för städhjälp, som är en ekonomisk omfördelning åt fel håll.
Jag efterlyser en diskussion om det som är de reella problemen: Människor vill ha mer möjlighet att göra roliga saker med ungarna och få ro i vardagssituationer. Det kan handla om frukost i skolan, möjlighet att köpa med sig middagsmaten när man hämtar på förskolan, bra och billig kultur för helgutflykter och en arbetsgivare som fattar att fem minuter extra på morgonen ibland kan vara det som gör att dagen blir bra både för mig och mina barn. Idag läste jag om en förskola som erbjuder också föräldrar frukost, spännande idé.
Vill också påpeka att för många föräldrar så handlar det om att få lönen att räcka hela månaden, eller i vart fall tills barnbidraget kommer. Den ekonomiska stressen är en realitet för många och en generell välfärdspolitik för barnfamiljers ekonomi är a och o för att lösa livspusslet för de många föräldrar med små marginaler.
