Enligt alla de stora tidningarna står det nu klart att konstfackseleven Anna Odell åtalas. Jag har ingen ambition att döma om det hon gjort är rätt eller fel, men jag tycker att kulturen måste få vara ett journaistiskt och politiskt verktyg i och för demokrati. Vad jag däremot fnissar åt är åtalspunkten ”oredighet”. Vid första anblicken känns det som en förhistorisk rest, men vid närmare eftertanke finns det något fint i tanken på att man som medborgare förväntas vara ”redig”.
Av var och en efter förmåga - till var och en efter behov, skulle man också kunna uttrycka det. Men redighet och på heder och samvete räcker inte för den borgerliga regeringen. Välfärdsförsäkringarna omgärdas mer och mer av kränkande kontroller, misstänkliggörande och en hårdnande attityd mot den som för en tid är i behov av samhällets stöd. De nya kraven på att dubbelt intyga när du en dag är hemma med din lilla snoris - VAB-intygen - är ett av de tydligaste bevisen på förändringen av människosyn.
För att slippa få en sevdodebatt vill jag klargöra att jag vill stävja fusk och missbruk, men högerns ambition om samhällsförändring lyser igenom allt för starkt i deras förändringar. Tron på den redliga människan har fått ge vika för en synisk människosyn som ser på oss alla som potentiella fuskare.
