Ekonomiska incitament för ett önskat beteende är ett klassiskt sätt att driva politik om man inte vill eller kan lagstifta. Det kan handla om bensinskatt för att minska bilåkandet eller 21-månadersgränsen för att behålla sin gamla SGI i föräldraförsäkringen för att öka barnafödandet.
Men ibland blir det fel. Avdragsrätten för privat pensionssparande är ett sådant fel. Jag vet inte hur många gånger min bank vill "prata pensioner" med mig, och dom har svårt att ta svaret att jag inte vill ha en privat pensionsförsäkring av politiska skäl. Avdraget gör det idag lönsamt för människor att lägga sitt vanliga sparande i just pensionsförsäkringar.
Två effekter leder det till. Kortsiktigt att vi mister pengar som just nu skulle behövas så mycket bättre i att möta krisen. Men värre är att statligt understödja privata kompletteringar till gemensamma välfärdsförsäkringar i sig är ett hot mot sammanhållningen. Detta gäller både att understödja genom att försvaga försäkringarna så mycket att det är svårt för den som har pengar att inte ta en tilläggsförsäkring, detta har regeringen drivit aktivt med exempelvis A-kassan, sjukförsäkringen och till och med barnsjukvården i Stockholm. Men det handlar också om att ge felaktiga ekonomiska incitament som en avdragsrätt på privat pensionssparande.
