Jag minns 90-talskrisen. Det var våldsamma nedskärningar i välfärden, och visst drabbades brukarna, men de som fick ta den största smällen var personalen. Trots färre arbetskamrater, fler vårdtagare/barn/gamla och tyngre arbetsbelastning gjorde välfärdsarbetarna ett fantastiskt jobb. Undersköterskor, barnskötare, vårdbiträden och socialsekreterare slet ut sig likt gummisnoddar till bristningsgränsen för att få göra det de ville – ge en bra service och omvårdnad. I spåren av 90-talet kunde vi se ökade sjukskrivningar – utbrändhet, stress och förslitningar.Jag är orolig för att vi får en repris. Kritiken mot försäkringskassans sena utbetalningar är berättigad, men det är inte kassehandläggarna som ska skyllas. Jag har besökt många F-kassor runt om i Sverige och träffat många människor som verkligen gör sitt yttersta för att ge det stöd som sjuka, pensionärer och föräldralediga har rätt till. Samtidigt får de än färre arbetskamrater, tyngre arbete och ständig övertid.
F-kassan själv säger att de behöver nära 1 000 000 000 kronor för att klara 2009. Socialförsäkringsministern svarar svävande att det kommer en tilläggsbudget i vår. Det är slarvigt och ansvarslöst. Regeringen måste ge F-kassan möjlighet att göra sitt jobb. Människor måste få sina utbetalningar i tid. Förtroendet för välfärdsförsäkringarna måste återupprättas. Personalen måste återfå arbetsro och arbetsglädje.