Folkhälsoministern skriver idag på DN-debatt om behovet av föräldrastöd. Jag håller med. Men får en obehaglig känsla när jag inser att hennes fokus bara ligger på lite föräldrakurser, som dessutom är djupt kritiserade av moderna pedagoger. Maria Larson, Se dig omkring. Barnfattigdomen i Sverige ökar. Fler barn far illa. Och fler föräldrar tvingas ut i arbetslöshet till en A-kassa som bara ger hälften av den tidigare inkomsten.Den borgerliga regeringen har gjort tre saker inom den ekonomiska familjepolitiken. Infört ett vårdnadsbidrag som minskar barns rätt till aktiva pappor. Infört en jämställdhetsbonus som är så krånglig att bara 27 föräldrar har utnyttjat den. Och avskaffat ett av de viktigaste målen för den ekonomiska familjepolitiken. Fram till i år har den ekonomiska familjepolitiken haft som mål att vara ekonomiskt utjämnande, öka jämlikheten mellan barn och att minska fattigdom. Detta har Maria Larsson och hennes kompisar avskaffat.
”Men det är ju bara ord” sa Göran Hägglund när jag i en debatt påpekade det. Ja Göran, Det är ord, men det spelar roll för vilken riktning politiken ska ta. Nu ser vi hur barnfattigdomen stiger, hur de ekonomiska klyftorna mellan barn ökar och hur regeringens dåliga hantering av finanskrisen gör att arbetslösheten slår rakt in i barnfamiljernas ekonomi. Det är inte bara ord. Att prioritera fortsatt sänkta skatter för de rikaste mitt i brinnande lågkonjunktur är en medveten prioritering och effekterna blir ökade orättvisor. Regeringens svek är en realitet för väldigt många barn i Sverige idag.