Därför har vi i Norrköping inrättat en bostadssamordning, som samordnar kommunens bostadssociala arbete för flera inblandade kommunala nämnder. Förutom samordning och rådgivning gör man flera egna aktiva insatser. För att ta två exempel:
Man arbetar med vräkningsförebyggande arbete, riktat direkt mot de familjer som riskerar att avhysas. Jämför man 2011 med 2008 så har man på dessa år minskat antalet verkställda avhysningar totalt i kommunen med mer än hälften, och antalet berörda barn med ungefär två tredjedelar. En viktig del i arbetet är samverkan mellan kommunen och såväl privata som offentliga hyresvärdar.
Dessutom förser man de som av särskilda skäl behöver det (exempelvis efter en längre behandlingshemsvistelse) med stödlägenheter – en vanlig lägenhet någonstans i staden men där kommunen garanterar hyran och eventuella skadekostnader. Dessutom finns ett antal bostödjare som jobbar med att stötta de som bor i stödlägenheterna med det som behövs för att klara ett eget boende. Efter en tid går stödlägenheterna ofta över till ett vanligt hyresavtal för den enskilde. Trots bostadsbrist i övrigt lyckas man än så länge hitta stödlägenheter till dem som är i behov av det. Även här spelar samverkan med hyresvärdarna en viktig roll.
Aktiva insatser kan göra skillnad.
Om vi ser bostad som en rättighet för alla krävs också aktiva insatser på både statlig och kommunal nivå. Självklart kan vi bli bättre, även i Norrköping. Men mycket görs. Kan regeringen säga detsamma om de statliga insatserna?
Morgan Eklundär ordförande Norrköpings socialnämnden
och socialdemokrat.