Har vi råd att behandla våra studenter så här?

Har idag på förmiddagen besökt Stockholms universitet och kåren där. Av Livija Ginters, ordf i SUS, och Martin Sahlin, ordf i SSCO, fick jag en deprimerande beskrivning av hur bostadsläget för studenterna är. De betonade flera gånger att bostadsbristen för studenter inte kan ses isolerat. Symtomen på en dysfunktionell bostadsmarknad syns dock tydligare hos studenter.

Stockholm får inte del av regeringens nedskärningar på högre utbildning vilket gör att bostadssituationen är än värre i år. Av 47 000 antagna har 16 000 tackat nej till utbildningsplats i Stockholm, en ökning från förra året. År 2009 var kötiden för ett studentrum i korridor 3 månader och för en studentlägenhet 2-3 år, idag är det 2 år respektive 5-6 år. Även i år har några av de nya studenterna vid Stockholms universitet tältat.

Det går inte att beskriva situationen som något annat än katastrofal. Och effekterna riskerar att bli försämrade resultat som följd av sämre studiesocial miljö, svårare att bredda rekryteringen och sämre kvalitet på utbildningen.

Vad tycker SUS och SSCO att man ska göra då? Martin pekade på det spännande initiativet Bo bra på yngre dagar och Livija betonade vikten av en sammanhållen stadsplanering men kollektivtrafik. Vill också tipsa om att läsa SSCO:s nya rapport.