Att se och prata är bra, men att förstå är bättre.

Det är glädjande att regeringen pratar bostadspolitik, att regeringen ser att bostadspolitiken är ett viktigt redskap för att ge Sverige goda förutsättningar i framtiden. Regeringen verkar dock inte se vidden av det problem som en stagnerad bostadsmarknad orsakar för Sverige. Om de hade förstått vidden hade de inte kunnat avstå från att föreslå politiska åtgärder.

Idag hade de chansen. Men det var en presstomhänt finansminister som kom till riksdagens kammare. Några detaljer går att finna i budgeten: innovationsstöd till byggande, en liten peng för studentbostäder och en skattejustering som regeringen själv bedömer ska kunna ge 400 lägenheter.

Det är bra, men ärlig talat. Vi har fler än 250 000 unga bostadslösa, bara i Stockholm ett underskott på 100 000 bostäder och när samtliga bedömare menar att vi behöver dubblera nyproduktionen till 35-40 000 nya bostäder årligen.

Men håll ut. Om två veckor pressenteras den socialdemokratiska skuggbudget.

Jag vill låta kapitalisterna vara med.

För några dagar sedan skrev Roger Akelius i expressen under rubriken ”Låt kapitalisterna bygga bort slummen”. Jag delar långt ifrån alla Akelius slutsatser, men hans engagemang gläder mig. Idag skriver jag i expressen om vikten att dra nytta av detta engagemang och om hur samverkan mellan politik och näringsliv kan bygga Sverige starkt inför framtiden.

Här kan du läsa Akelius artikel.
Och här min reaktion på den.

Sverige behöver fler små lägenheter.

Under förra året byggdes endast 1 722 små lägenheter, den lägsta nivån på 23 år. Små lägenheter kommer alltså inte till av sig självt, och att en aktiv avsaknad av bostadspolitik som idag leder i fel riktning. Sverige behöver fler små lägenheter och för att det ska bli möjligt behövs också en politik för fler små lägenheter.

Tillsammans med Magdalena Andersson pekar jag idag på vad problemen med bristen på lägenheter, framför allt som unga kan efterfråga, leder till. Men inte bara det, vi pekar också på politiska verktyg som skulle göra skillnad – som skulle öka bostadsbyggandet av framför allt små lägenheter. Läs gärna vår artikel på Brännpunkt.

Det behövs mer resultat, inte mer prat för att få igång bostadsbyggandet.

Orden börjar förlora sin betydelse. I somras pratade moderatledaren om 40 000 nya bostäder i Stockholm och idag höjer Stadshusmoderaterna till 100 000 nya bostäder. Politiken reduceras till en lek med siffror i syfte att kortsiktigt vinna snygga rubriker. Detta samtidigt som bostadsbyggandet i Stockholm fortsätter att rasa, bostadsbristen öka och underskottet av bostäder slår hårt mot huvudstadens möjligheter till jobb och tillväxt.

Det vore mer smakfullt om moderaterna faktiskt tog ansvar för att få igång bostadsbyggandet. Jag vill ge ett tips: Ni kan sneglar på bland annat Botkyrka, Nynäshamn, Sundbyberg, Sigtuna och Södertälje, (S)-kommuner i Stockholmsregionen där man inte leker med ord och siffror utan faktiskt ser till att få igång bostadsbyggandet, trots avsaknaden på nationellt ansvar. Ni skulle också kunna göra som Annika Billström nämligen levererar det ni faktiskt lovar. Under den senaste (S)-perioden i stadshuset byggdes 20 000 lägenheter bara i Stockholms kommun.  

Bostadsbyggandet störtdyker och hotar Sveriges framtidsmöjligheter.

Igår kom SCB med nya skrämmande siffror över nyproduktionen av bostäder. Det störtdyker – igen. Alla siffror som pekar åt fel håll kan du se här.

En stigande bostadsbrist och sjunkande bostadsbyggande har svåra konsekvenser för Sveriges möjligheter inför framtiden. En stagnerad bostadsmarknad hämmar rörligheten på arbetsmarknaden ytterligare och Sveriges internationella konkurrenskraft och möjligheter till tillväxt hämmas. Kort sagt: Bostadsbristens hotar jobben. Därför är regeringens avsaknad av bostadspolitik inte bara oansvarigt gentemot den som söker en bostad, utan också gentemot hela Sveriges möjligheter.

Har vi råd att behandla våra studenter så här?

Har idag på förmiddagen besökt Stockholms universitet och kåren där. Av Livija Ginters, ordf i SUS, och Martin Sahlin, ordf i SSCO, fick jag en deprimerande beskrivning av hur bostadsläget för studenterna är. De betonade flera gånger att bostadsbristen för studenter inte kan ses isolerat. Symtomen på en dysfunktionell bostadsmarknad syns dock tydligare hos studenter.

Stockholm får inte del av regeringens nedskärningar på högre utbildning vilket gör att bostadssituationen är än värre i år. Av 47 000 antagna har 16 000 tackat nej till utbildningsplats i Stockholm, en ökning från förra året. År 2009 var kötiden för ett studentrum i korridor 3 månader och för en studentlägenhet 2-3 år, idag är det 2 år respektive 5-6 år. Även i år har några av de nya studenterna vid Stockholms universitet tältat.

Det går inte att beskriva situationen som något annat än katastrofal. Och effekterna riskerar att bli försämrade resultat som följd av sämre studiesocial miljö, svårare att bredda rekryteringen och sämre kvalitet på utbildningen.

Vad tycker SUS och SSCO att man ska göra då? Martin pekade på det spännande initiativet Bo bra på yngre dagar och Livija betonade vikten av en sammanhållen stadsplanering men kollektivtrafik. Vill också tipsa om att läsa SSCO:s nya rapport.

Investeringarna till bostadsbyggande måste öka.

Jag har ägnat en hel del energi det senaste året åt att förnya socialdemokratisk bostadspolitik. Bland annat genom att leda arbetet i en av partistyrelsen tillsatt arbetsgrupp. Om detta skriver jag på DN-debatt idag under rubriken Vi vill öka bostadsbyggandet med statliga kreditgarantier. Den 1 oktober lägger arbetsgruppen fram sin slutrapport för partistyrelsen.

Jag fick ett brev...

Hej!

Jag har nu efter 3 års universitetsstudier på SLU Alnarp en färdig Landskapsingenjörsexamen och har fått drömjobbet som Gruppledare på ett väletablerat privat entreprenör företag i Stockholm.

Jag har valt att flytta dit jobben finns och har nu fixat ett välbetalt kanon jobb i Stockholm men har svårt att hitta nytt boende snabbt i Stockholm. Jag har hyrt i andrahand av en kompis nu i sommar men måste hitta nytt boende snabbt men har inte lyckats hittills.

Skulle du kunna hjälpa mig att hitta en lägenhet i Stockholm så jag kan flytta dit snarast möjligt? Så jag inte tvingas åka tillbaka hem till Skåne eller bli hemlös i Stockholm..

Du och hela Sverige vinner på det då ni fått en skattebetalare till härruppe i huvudstaden istället för att jag tvingas säga upp mig och gå arbetslös nere hos föräldrarna i Skåne för det är väl arbetslinjen som gäller fortfarande?

Tacksam för svar
/Xxxxx Xxxxxxx

Jag får många brev och många berör mig. Det här är ett av dom. Från en ung ambitiös kvinna. Jag svarade att jag tyvärr inte kan hjälpa henne. Inte henne och inte heller de övriga 248 000 unga bostadslösa i vårt land. Det jag kan göra är att fortsätta ett enträget arbete för en aktiv bostadspolitik. Det här brevet påminde mig om hur viktigt det arbetet är. Sverige har inte råd att slösa bort unga människors vilja att arbeta och vara med och göra det här landet ännu bättre. Sverige har inte råd att inte bygga bostäder.

Stockholmsfientligheten slår mot hela Sveriges tillväxt.

Idag läser jag Stockholms Handelskammares senaste rapport 110 000 bostäder saknas i huvudstadsregionen – Bostadsbristen hotar regionens tillväxt och utveckling. En sorglig läsning om hur avsaknaden av bostadspolitik hindrar Sveriges utveckling. För att ett litet exportberoende land som Sverige ska kunna stå starkt i internationell konkurrens krävs en politik som ger goda förutsättningar till tillväxt i hela landet. När tillväxten i huvudstaden aktivt hämmas så slår det mot hela Sverige.

Stockholms Handelskammare kan nog inte beskyllas för att vara en socialdemokratisk megafonorganisation. Just därför är det så befriande att de orkar kritisera tingens ordning och det totala misslyckande på Stockholms bostadsmarknad som högern på samtliga parlamentariska nivåer måste avkrävas ansvar för. Rapportens slutsatser avslutas ”Stockholms län, som dagligen växer med två fullsatta SL-bussar är i akut behov av omfat­tande bostadsinvesteringar under en lång period parat med kraftfulla reformer på bostadsmark­naden. Det behövs omedelbara åtgärder både på kommunal och statlig nivå för att skapa en bättre fungerande bostadsmarknad i huvudstadsregionen.”

Alla kurvor pekar åt fel håll.

Alla kurvor pekar åt fel håll, skulle kunna vara rubriken på Boverkets årliga rapport om bostadsbyggandet som pressenterades idag. Fler kommuner än förra året uppger att det är brist på bostäder och färre överskott, bara 6 procent. Av 290 kommuner uppger 135 att de har bostadsbrist, 259 att de har brist på hyresrätter. Jag är djupt oroad över Sveriges framtida möjligheter. Bostadsbristen är en av de faktorer som idag hämar svensk tillväxt.

Rapporten redovisar dessutom att kommunernas egna prognoser är att bostadsbyggandet ytterligare sjunker 2012 till 22 500, vilket är ungefär hälften mot vad som borde byggas årligen enligt samstämmiga bedömare, bland annat Bostadskreditnämnden. Kommunerna uppger höga produktionskostnader som största hindret för att få igång nyproduktion. För mig en signal om att det krävs ett nationellt politiskt ansvar som vi saknar idag. Regeringen passiva bostadspolitik förmår inte anta de utmaningar Sverige står inför.

Det behövs mer ordning och reda på Stockholms bostadsmarknad.

Stockholmsbostadsmarknad är dysfunktionell. Med ett bostadsunderskott på mellan 80 och 100 000 bostäder och med ett minskande antal hyresrätter så blir möjligheten att få bostad en allt hårdare jakt på en allt hårdare marknad. Nu tar moderaltedningen i Stockholms stadshus nästa steg och för in de tre gemensamt ägda Stockholmsbolagen (Svenska Bostäder, Familjebostäder och Stockholmshem) i intresseföreningen Fastighetsägarna.

Fastighetsägarna är en organisation som har som syfte att samla och stödja privata hyresvärdar, ett viktigt arbete, som inte ska blandas samman med de allmännyttiga bostadsbolagen som har ett vidare – allmännyttigt – uppdrag. Fastighetsägarna är dessutom en lobbyorganisation för sina medlemmars intressen där en av de frågor som står högst på dagordningen är ”Enskilda hyresgäster ska få träffa individuella hyresavtal med sin hyresvärd”, alltså fri hyressättning. På en marknad som den i Stockholm så är det inte svårt att förstå att det skulle leda till chockhöjda hyror.

Det är ett svek mot Stockholmarna att för in våra gemensamt ägda bostadsbolag i Fastighetsägarna. Den som bor i en lägenhet i tex Svenska Bostäder tvingas då, med sin hyresavi, betala för kampanjande för marknadshyror – höjda hyror.

Men nog vore det bra och de tre bostadsbolagen ingick i ett större samarbete, kanske någon säger. Jo, säger jag. Det vore bra. Och därför tycker jag att man borde återinträda i SABO, som är bransch- och intresseorganisation för just allmännyttiga bostadsföretag. SABOs uppdrag kan du läsa här.

Det behövs inte bara fler bostäder i Stockholm. Det behövs också mer ordning och reda på bostadsmarknaden och en politisk ledning som tar ansvar för medborgarnas rätt till en bostad och för förutsättningarna för tillväxt i huvudstaden och i riket. Ett första steg i den riktningen vore att sätta igång bostadsbyggandet i våra allmännyttiga bostadsbolag och ansöka om återinträde i SABO.

Bostadsbyggandet i Stockholm fortsätter rasa.

Det fattas idag 80 000 bostäder i Stockholm och samtidigt väljer 40 000 människor varje år att flytta hit. Bostadsbrist ger stagnerad arbetsmarknad och problem med matchning – företag kan inte rekrytera rätt personal och tillväxten hotas. ”Med samma inflyttning och bostadsbyggande som i dag kommer bostadsbristen att kosta Stockholm 250 miljarder kronor till år 2030 i form av utebliven tillväxt.” säger Stockholms Handelskammare.

Därför blir jag så orolig när vi idag från länsstyrelsen får nya dystra siffror som visar att bostadsbyggandet i Stockholm minskade ytterligare förra året. Detta trots att det skulle behövas en ökning med 150 procent av bostadsbyggande enligt länsstyrelsen.

I ett läge som detta, och med en tillväxt på rekordlåga 0,4 procent är det djupt oansvarigt av regeringen att nöja sig med att sitta tillbaka lutat och fortsätta rulla tummarna. När tillväxten i huvudstaden hämmas så drabbar det hela landet. Sverige behöver en ansvarsfull politik för bostäder, jobb och tillväxt. Sverige har inte råd att inte bygga bostäder.

Sverige har inte råd att inte bygga hyresrätter.

För att Sverige ska kunna hävda sig i internationell konkurrens och inte tappa i tillväxt krävs ett ökat bostadsbyggande. Inte minst behövs fler hyresrätter som ger ökade möjligheter till en fungerande arbetsmarknad. Om detta skriver jag idag på Newsmill. Läs gärna här.

Bo bra på yngre dar.

Idag lanseras kampanjen Bo bra på yngre dar av ArkitektStudenterna, jagvillhabostad.nu och SSCO. En genial kampanj som, som dom själva skriver, inspirerats av regeringsuppdraget Bo bra på äldre dar som ska stödja nytänkande och utveckling av bostäder och boendemiljöer för äldre. Med nära en kvarts miljon bostadslösa unga vuxna behövs onekligen både nytänkande och utveckling - och framför allt fler bostäder. Under förra året byggdes endast 1 722 små lägernheter, det lägsta byggandet av 1:or på 23 år.

Vad bostadsministern inte talar om.

Idag var första gången sedan jag tillträdde som ordförande i riksdagens civilutskott som vi på utskottssammanträde hade besök av bostadsminister Attefall. Trevligt. Han pratade mycket och länge om lite av varje. Men något han inte pratade om var bostadssituationen för landets unga vuxna.

Sverige har idag fler än 773 000 20-25-åringar. Under förra året byggdes 1 722 smålägenheter – 1:or. Det är den lägsta nivån på 23 år. Ungefär 270 000 studenter är idag inskrivna vid landets universitet och högskolor. Under förra året byggdes 134 studentbostäder. När man jämför första kvartalet 2012 med samma period 2011 så minskar antalet påbörjade bostäder med 35 procent. Idag är nära en kvarts miljon unga vuxna bostadslösa i Sverige.

Bostadsbyggandet sjunker ytterligare.

En kvarts miljon unga bostadslösa. Bostadsbrist i hälften av landets kommuner. Bara i Stockholm ett underskott på 80 000 bostäder. En tillväxt på rekordlåga 0,4 procent som en följd av bland annat dåligt fungerande bostadsmarknad som leder till matchningsproblem på arbetsmarknaden. Bara detta borde få vilken ansvarsfull politiker som helst att kavla upp ärmarna och börja jobba.

Och nu har vi fått nya sorgliga siffror från Boverket ”Under 2011 påbörjades 24 500 bostäder, enligt Boverkets senaste bedömning av bostadsbyggandet. Det är något färre bostäder än tidigare prognos. Med stöd av uppgifter från kommunerna beräknas 22 500 bostäder att påbörjas under 2012.” (läs hela rapportenhär)

Vi behöver upp till ett långsiktigt byggande på 40 000 nya bostäder varje år. Då duger det inte att politiken rullar tummarna och väntar på bättre tider. Resultatet av aktiv ickepolitik är tydligt – bostadsbyggandet sjunker.

Sverige har inte råd att gå miste om tillväxt och jobb. Sverige har inte råd att inte släppa in en hel ungdomsgeneration. Sverige har inte råd att inte bygga bort bostadsbristen.

Lägre löner och högre hyror så vill jag inte att vi välkomnar unga in i vuxenvärlden?

Idag pressenterar Boverket sin årliga rapport över ungas boende. Bland många viktiga slutsatser i rapporten kan man läsa att ungas boendekostnader ökar. ”Unga lägger nästan en tredjedel av den disponibla inkomsten på boendet.” Då väljer borgerliga regeringspartier att tävla om förslag på sänkta löner för unga.

Dagens unga är inte bara vår framtid. De är också här och nu, och har rätt till bra förutsättningar att ta sig in i vuxenlivet. Lägre löner och högre boendekostnader är inte rätt väg.

Här kan du läsa hela rapporten.

Öka bostadsbyggandet - Reformera lagen.

Den nya plan- och bygglagen fyllde i veckan ett år. Lagen föregicks av en sällan skådad cirkus. Lagrådet lämnade ett 150-sidigt långt yttrande med skarp kritik mot förslaget. Lagens kvalitet underkändes, inte bara av lagrådet utan av många branschföreträdare. Bristerna var för många.

För att få i gång bostadsbyggandet krävs nationellt ansvar och en reformering av plan- och bygglagen. Jag uppmanar därför regeringen att kalla ihop en partsammansatt och parlamentarisk kommitté med tydligt uppdrag att snabbt föreslå nödvändiga förändringar.

Om detta skriver jag mer på Brännpunkt idag.

(S) kommer inte återinföra fastighetsskatten.

Idag skriver Villaägarna på DN-debatt om sin oro för att regeringen inte kommer att avskaffa fastighetstaxeringen och vad det kan komma att leda till. Jag förstår Villaägarnas besvikelse över att regeringen även på det här området av bostadspolitiken lovar runt och håller tunt. Även om jag anser att det finns skäl att ha kvar fastighetstaxeringssystemet som ett instrument för stabil värdering av fastigheter.

Jag vill i sammanhanget dock göra en sak tydlig. Det finns inget S-förslag på att återinföra fastighetsskatten och en framtida socialdemokratisk regering har heller ingen ambition att lägga fram något sådant förslag.

Sverige behöver bygga nytt, bygga om och inte minst, bygga hållbart!

Bygga nytt, bygga om och bygga hållbart. Så kan man sammanfatta min dag idag i Eskilstuna.

Jag har besökt ett byggprojekt som förtätar staden och rustar den för tillväxt. Jag har träffat modiga kommunpolitiker som vågar satsa på nyproduktion och renovering trots att det inte finns någon nationell bostadspolitik och någon att dela risken med. Dom skulle kunna göra så mycket mer om det fanns. Jag har träffat hyresgäster och fått ta del av deras berättelser om hur boendet skulle kunna utvecklas så mycket mer.

Dessutom han jag med ett besök på Mälardalens Högskola, och samtal med forskare kring Hållbar stadsutveckling. Ett forskningsprojekt i syfte att vetenskapligt belägga vad av alla de projekt i våra stora städers förorter som faktiskt fungerar i praktiken, vad som kan bidra till att bryta socioekonomiska strukturer och minska utanförskap.

En första delrapport kommer i december. Men idag kunde de för mig ge en hint. Av de projekt de studerat redovisade de idag Järvalyftet, Ronna, Gårdsten, Norrköping. Till stor del har insatserna vart de samma, men utfallet olika. Järvalyftet utmärker sig som misslyckat och kanske tom kontraproduktivt. Forskarna pekade på vikten av demokratiskt ansvar och politisk styrning som en förklaring till resultatet. Om man ska klara av att lyfta utsatta stadsdelar och bygga socialt hållbart krävs en genuin vilja och engagemang från beslutsfattare. (Och jag behöver inte säga att Stockholm är M-styrt, medans Södertälja, Göteborg och Norrköping är S-styrt...)