lördag 30 januari 2010

Den enda vägens politik.

Maa moderatledarens debattartikel i aftonbladet som jag skrev om i mitt förrförra inlägg kan jag inte låta bli att länka till den fantastiska sammanfattningen "Vi Moderater måste alltid vara beredda att ompröva vår politik" hos AlliansfrittSverige.

Läser DN-debatt med intresse idag.

Jag betonar i varje samtal om de hårdare sjukskrivningsreglerna att allt inte var bra innan moderaterna tog över. Det fanns brister i den förda S-politiken, framför allt vad gäller stöd och rehabilitering till arbete. Därför har det för mig vart så viktigt att både vår jobbkongress och den rödgröna överenskommelsen om en ny sjukförsäkring betonar både en trygg inkomstförsäkring och trygghet i aktivt stöd tillbaka. Vi har ett tydligt fokus på rehabilitering, en förstärkt arbetslinje och varje människas rätt att få ta del i arbetsgemenskapen.

I dagens DN skriver fil.doktor Björn Johnson om just detta och dess resultat. Han menar, angående Sveriges höga sjukskrivningstal att ”Det havererade rehabiliteringssystemet är den mest trovärdiga förklaringen, inte överutnyttjande eller påståenden om fusk.” Läsvärd artikel som finns här.

Min slutsats är att vi har tänkt rätt: Sjuktalen kan sjunka också med en positiv människosyn och en heltäckande sjukförsäkring, med både ekonomiskt stöd och stöd tillbaka till arbete. Det är dessutom mer anständigt än dagens sätt att minska sjukskrivningarna: Utförsäkra sjuka människor och tro att de blir friskare och mer arbetsförmögna bara för att blir av med sin ekonomiska trygghet.

fredag 29 januari 2010

Moderata skattesänkningar gör Sverige mer rättvist. Tror han verkligen på det själv?

Nu har väl det moderata nyspråket nått sin högsta höjd. ”Sänkt skatt ger ett rättvisare Sverige” skriver moderatledaren i dagens aftonblad.

Under de moderata tre åren har skatten sänkts med 100 miljarder kronor.

Närmare 60% av skattesänkningarna har gått till de 10% rikaste i Sverige. Har det gjort Sverige mer rättvist? 70 000 fler har hamnat i utanförskap. Har det gjort Sverige mer rättvist? Mer än 50 000 sjuka kastas ut ur sjukförsäkringen under året bara för att de passerat regeringens tidsgräns. Har det gjort Sverige mer rättvist? Barnfattigdomen har ökat med 50%. Har det gjort Sverige mer rättvist? Socialbidragen ökar i de flesta av landets kommuner. Har det gjort Sverige mer rättvist? En pensionär med medelpension betalar 726 kr/mån mer i skatt än en löntagare med samma inkomst. Har det gjort Sverige mer rättvist? Statsministern får 3 823 kr mer varje månad bara på grund av jobbskatteavdraget. Hur gör det Sverige mer rättvist?

Jag tror inte att höjd skatt per automatik ger mer rättvisa. Allting handlar om prioriteringar. Hur vi använder det samlade ekonomiska utrymmet. Jag vill dock bestämt hävda att generell välfärd med hög kvalité och en aktiv jobbpolitik ger mer rättvisa, till skillnad från att, som regeringen låna till skattesänkningar och urholka kvalitén i välfärden. Valet är enkelt: Fler jobb och bättre välfärd eller sänkt skatt och ökade klyftor.

onsdag 27 januari 2010

Svarar på sjukförsäkringsdebattens lågvattenmärke.

Debatten om sjukförsäkringen upprör många känslor. I grunden handlar den om människosyn och hur man vill att samhället ska utvecklas. Om man som moderaterna tror att var och en klarar sig bäst själv och att den som är sjuk lättar kommer tillbaka i arbete om hon får försörjningen undanryckt. Eller om man istället, som vi socialdemokrater, tror att vi behöver varandra, att det både är smart och solidariskt att ha en generell välfärd som omfattar alla och ger ekonomisk trygghet så att den som är sjuk och inte kan arbeta kan koncentrera sig på att bli frisk.

I debatter med mycket känslor finns det alltid lågvattenmärken. Det lägsta i debatten hitintills står Gunnar Axén (M) för. Jag har verkligen funderat på om jag ska, men bestämde mig ändå för att svara på hans inlägg. Det går att läsa här.

Just nu svarar jag på den flod av tackmail jag fått under dagen. Och stärks i övertygelsen om att det var rätt att replikera på detta lågvattenmärke.

Saabaffären ger nya förutsättningar.

Jag hoppas att jag för sista gången kan dra en lättande suck. Bilindustri är en viktig del av den svenska ekonomin. Att säkra jobb i industrin gör välfärd möjlig. Hur i vida vi sedan använder gemensamma resurser till välfärd är en politisk prioritering. Just där går huvudkonflikten inför i svensk politik – Fler jobb eller ökade klyftor. Det är ett val. Men just idag vill jag bara glädjas med alla Saabanstälda och deras familjer.

tisdag 26 januari 2010

Reinfeldt vantolkar för att rikta om strålkastaren.

Regeringen har raserat sjukförsäkringen. Deras enda sätt att hantera detta problem är att, som i dagens DN-debatt angripa och vantolka den rödgröna överenskommelsen. Det hade vart smakfullt om statsministern använde sin tid till att svarade på alla de frågor som oroliga människor som idag riskerar att bli försäkringslösa ställer sig.

Vårt förslag innebär självklart inte att människor under 58 år med stadigvarande helt nedsatt arbetsförmåga kommer att få sänkt ersättning. Det finns således ingen anledning till oro. Vi har i vår överenskommelse koncentrerat oss på de förändringar vi vill göra i förhållande till dagens bristfälliga regler. Vi kommer inte att genomföra några förändringar för den grupp svårt sjuka personer som har stadigvarande helt nedsatt arbetsförmåga

måndag 25 januari 2010

Vi KU-anmäler Husmark-Pehrsson.

I morgon lämnar jag, LiseLotte Olsson (V) och Gunvor G Ericson (MP) in en KU-anmälan mot förändringarna i sjukförsäkringen.

Att vi är kritiska till de nya hårda reglerna är ingen hemlighet, men vi är också tveksamma till att själva processen vart riktig. Vi vill att riksdagens konstitutionsutskott granskar exempelvis varför experternas råd aldrig hörsammades, brist i myndighetsstyrning, ofinansierade förslag och de juridiska konsekvenserna detta fått för enskilda.

Hela KU-anmälan går att läsa här.

fredag 22 januari 2010

För hårt även för Bildts gamla arbetsmarknadsminister

I takt med att effekterna blir tydligare och tydligare blir det färre och färre som försvarar regeringens hårda och omänskliga politik i sjukförsäkringen.

I riksdagens frågestund igår tvingades förre moderatledaren Carl Bildt svara på frågan om han var nöjd med hur sjukförsäkringen nu fungerar. Inte helt oväntat var han stolt. Men på aftonbladet idag skriver arbetsmarknadsministern i Bildt-regeringen på 90-talet det motsatta. Börje Hörnlunds debattartikel kan du läsa här.

Nej. Vi vill inte ta bort ersättningen för de som har permanent sjukersättning.

Jag har fått frågor kring vad vi rödgröna föreslår för de under 58 år som idag har permanent sjukersättning och varför vi föreslår en åldersgräns för förtida pension.

Vi föreslår att den som är utförsäkrad av regeringen, inte har någon annan försörjning och som är över 58 år ska ersjudas förtida pension. Vi vill också titta vidare på möjligheten att införa förtida pension med en mjukare prövning för den som är 58 år även fortsättningsvis.

Skälet till en åldersgräns är att vi inte vill riskera att den förtida pensionen används fel och att unga människor lämnas i sticket, samtidigt som vi anser att det finns en anständighet i att den som har ett långt yrkesliv och långvarig sjukdom bakom sig ska kunna få en förtida pension.

De som idag har permanent sjukersättning kommer inte att få den omprövad. Den är ett löfte mellan individen och samhället, och ett löfte som en rödgrön regering kommer att hålla.

Hela överenskommelsen kan du läsa om, och länkad till här.

onsdag 20 januari 2010

De borgerliga måste väl snart också redovisa överenskommelser.

Lyssnar den pågående partiledardebatten i riksdagen. Det känns att valåret har börjat.

De fyra borgerliga ligger lite efter oss rödgröna i att formulera överenskommelser för vad man vill göra under den kommande mandatperioden. Det är kanske inte så konstigt då de har en regering att rodda, men det börjar bli hög tid med konkreta svar också från de borgerliga. Man kan inte driva en valrörelse på historia, speciellt inte om historian som för regeringen Reinfeldt går att sammanfattas i 70 000 fler i utanförskap sedan regeringsskiftet, 50 000 utförsäkrade under året och 100 000 fler arbetslösa bara under förra året.

Trots bristen på konkreta överenskommelser från de fyra borgerliga så råder det ingen tvekan om att det finns två val i inriktningen för hur Sverige ska utvecklas – Fler jobb med en rödgrön regering eller fortsatt ökade klyftor med en högerregering.

tisdag 19 januari 2010

Mina barns fritid betalar i det moderata skyltfönstret - Stockholm.

När min stora dotter började skolan för två år sedan så började hon testa fritidsaktiviteter. Hon gick i simskola, Vår Teater och har nu också börjat med handboll. Nu går mina små döttrar i skolan och på bara två år är det helt förändrat.

Idag har jag jagat. På idrottsförvaltningen säger dom att flickorna fortfarande står i kön och kanske får plats senare under våren. På kulturförvaltningen säger dom att det nog inte är nån idé att änns ställa sig i kö för Vår Teater. (Dessutom hotas Vår Teater i Högdalen av nedläggning.) I handbollsklubben har dom inte möjlighet att öppna upp fler grupper för de minsta - det är dåligt med halltider.

Moderaterna säger att dom vill värna kärnan i välfärden. Uppenbart är det inte kultur, fritid och föreningsliv för barn i Stockholms förorter. Om du vill ha ett annat Stockholm kan du följa Carins arbete här och stödja ett maktskifte här.

En ny sjukförsäkring med en rödgrön regering.

Idag pressenterar de rödgröna en överenskommelse om sjukförsäkringen. Hela den överneskommelsen kan du läsa här.

Vi vill ha en sjukförsäkring som omfattar alla, utan bortre gräns och som ger ersättning för inkomstbortfall när man har oturen att bli sjuk och inte kan arbeta. Den som är sjuk ska få koncentrera sig på att bli frisk och inte behöva oroa sig för sin försörjning – om man kan betala lånen på huset eller om barnen måste sluta med sina fritidsaktiviteter.

Rätten till arbete måste återupprättas. Det är inte rimligt som idag att den som är sjuk kan tvingas säga upp sig eller avstå från att arbeta deltid för att man passerar en viss tidsgräns. Alla ska ha rätt till vård och rehabilitering i den tid det tar för att komma tillbaka i arbete. Den som inte kan arbeta heltid eller bara klarar av en viss typ av arbete ska få lättare att bidra utifrån sin förmåga, oberoende av vilket jobb det handlar om eller hur många timmar.

Den stora skillnaden mellan vårt förslag och regeringens hårda regler är att vi vill ha individuell bedömning, prövning och plan som leder till aktiva åtgärder och insatser för att återgå till arbete. Regeringens ”stupstock” ska avskaffas, de stelbenta tidsgränserna ersätts med hållpunkter för rätt till att få aktiva insatser.

torsdag 14 januari 2010


Det går att minska sjukskrivningsdagarna med en anstänighet.

Igår rapporterade ISF att sjukdagarna blir färre. Självklart är det bra om fler människor blir friskare och kan gå fortare tillbaka till arbete, men med regeringens system sker det till ett mycket högt pris. Tuentals sjuk människor kommer under året att tvingas ut i försäkringslöshet och resurserna för att ge aktivt stöd tillbaka till arbete för de som har svårast har minskat. Sjuka människor lämnas i sticket. De nya stelbenta tidsgränserna gör att utrymmet för individuella hänsyn, som att man håller på att arbetsträna eller att man faktiskt orkar jobba deltid på sitt vanliga jobb, idag är ett minimum.

Det går att välja en annan väg. Faktum är att sjukskrivningarna minskade mer under S-regeringens tre sista år än under regeringens Reinfeldts tre första år. Och detta skedde utan att människor blev försäkringslösa. Som vanligt handlar den politiska konflikten om människosyn - Blir folk friskare för att de blir fattigare. För mig är valet självklart: Är man sjuk och inte kan arbeta ska man ha rätt till snabb och individuellt utformad hjälp att komma tillbaka till jobb, och ekonomisk trygghet under den tid det tar.

onsdag 13 januari 2010

Jobbpolitikens haveri slår också mot pensionärerna.

Expressens ledarsida anklagar idag (S) för att inte stå upp för pensions-systemet. Sicket struntprat.

De principer som bär pensions-systemet är hållbarhet och långsiktighet. Hållbarheten får man genom att alla pengar som betalas in av oss som arbetar också betalas ut i pensioner, varken mer eller mindre. Långsiktigheten ligger i att det är en blocköverskridande överenskommelse som inte äventyras vart fjärde år. Om expressen haft intresse av att lyssna på (S) så hade de hört just detta. Så sent som förra veckan debatterade jag det i P1, lyssna här.

Däremot är jag oroad. Den havererade jobbpolitiken ger effekter också för pensionerna. Inkomsterna till systemet sjunker även nästa år, och enligt försäkringskassan är det en rak följd av jobbkrisen. För att långsiktigt värna pensionerna behövs både ett stabilt pensionssystem och en ekonomisk politik som stimulerar arbete. Det blir tydligare för varje dag att det behövs en ny jobbpolitik i Sverige – också för att värna pensionärernas ekonomi.

Dessutom tycker jag att straffbeskattningen av pensionärer är ett hån mot dom som byggt upp det här landet. Det har jag nyligen bloggat om här.

tisdag 12 januari 2010

Mission impossible – non-completed.

Igår kom trafikförsäkringsutredningen med sina förslag. Att lyfta bort människor vars arbetsoförmåga berodde på en trafikskada ur sjukförsäkringen var ett moderat vallöfte, och skulle betraktas som ett första steg i att stycka upp och privatisera sjukförsäkringen.

Vi var många som sa att det inte skulle fungera. Att det skulle resultera i långdragna tvister om vad som är vad. Vilken försäkring omfattar den som får en whip-lash-skada i trafiken och sedan ont i axlarna av tunga lyft på jobbet.

Dessutom finns det en fiffig poäng med gemensam försäkring där vi tillsammans bidrar efter förmåga och, när det behövs, får ut ersättning baserad på inkomst. En gemensam försäkring minskar klyftor och är en av grunderna i den generella välfärden.

Nu verkar det som regeringen backar, men de avvisar inte tanken på att stycka upp försäkringen, utan anar svårigheter i att hantera opinionen. Utredningen säger att trafikförsäkringspremien kommer stiga med 70%. Det är nog helt så att en redan trängd socialförsäkringsminister inte har nån lust att förklara det för landets bilägare. Själv funderar jag på vad i sjukförsäkringen de kommer att väljer att bryta ut istället.

Moderaterna försvarar krampaktigt systemet, men glömmer människan.

För varje dag blir effekterna av den nya hårdare sjukförsäkringen allt tydligare. Idag skriver Expressen om Anna Larsson som var på väg tillbaka till arbete, men nu i stället måste ta tjänstledigt för att söka annat jobb.

Människor är olika - har olika förutsättningar och olika förmågor, behöver olika stöd och olika insatser. Med dogmatik och automatik i sjukförsäkringen så försvinner möjligheten att se till varje enskild individ och ge henne möjlighet att komma tillbaka i arbete. De absurda effekterna det ger är tydliga. Det kan handla om Anna Larsson eller om han som tvingas säga upp sig från jobbet, där de för tillfället är deltidssjukskriven, för att istället blir heltidsarbetslös, bara för att han passerat en av regeringens dogmatiska datumgränser.

Att moderaterna vill värna sitt system blir mer och mer tydligt, men också att de glömmer att det finns människor där - människor som är olika, och som inte passar in den moderata mallen. Man kan välja att följa kartan eller verkligheten. Är det mallarna som är fel eller är det människorna? Moderaterna väljer att krampaktigt försvara systemet. Jag vill ha en sjukförsäkring som gör individuella bedömningar och som ger reellt stöd tillbaka till arbete.

fredag 8 januari 2010

Till vissa kommer jultomten...

Jag och mina barn avslutar jullovet i en liten fjällstuga i Dalarna. Skidåkning, korvgrillning och varm choklad. Inget lyxliv, men ändå något som många barn inte har möjlighet att ens drömma om.

Med nästan en kvarts miljon barn som lever i ekonomisk utsatthet saknas inte utmaningar. Även om fattigdom ser helt annorlunda ut idag jämfört med förra sekelskiftet så hör jag återklangen av Madicken i Junibackens ”Till vissa kommer jultomten, till andra bara fattigvården.” Om detta skriver jag mer i dagens Aftonbladet.

Pensionärer straffbeskattas än hårdare i år.

I veckan kommer årets pensionsbeslut ut till landets pensionärer. Då pensionssystemet är konstruerat så att allt som kommer in betalas ut – varken mer eller mindre, så har pensionsökningarna varit goda under de senaste åren, men nu ger den ekonomiska krisen effekt också i pensionerna.

Man kan hantera det faktum att pensionerna sjunker på olika sätt. Exempelvis skulle man kunna kompensera minskningen, men Regeringen Reinfeldt väljer att fortsätta att straffbeskatta landets pensionärer. I det som (jag hoppas) är moderaternas sista statsbudget så vidgar man klyftan i skatt mellan löntagare och pensionärer ytterligare. Med den nya skattetabell som började gälla för åtta dagar sedan så betalar en medelinkomstpensionär 726 kr mer i skatt varje månad jämfört med en löntagare med samma inkomst. Det är inte anständigt.

Om Sverige haft en socialdemokratisk regering hade landets pensionärer aldrig beskattats hårdare än löntagare och om vi får en rödgrön regering i höst kommer den påbörja arbetet att sluta klyftan i skatt mellan löntagare och pensionärer. Vi anser att pension är att betraktas som uppskjuten lön och ska beskattas på samma sätt som lön. I (S) skuggbudget för 2010 så tar vi ett stort steg genom att halvera klyftan.

lördag 2 januari 2010

Lite orättvist mot Husmark-Pehrsson?

Cristina Husmark-Pehrsson får lägst betyg i regeringen. Ärligt talat så tycker jag det är lite orättvist. Den nedmontering av sjukförsäkringen som hon administrerar är inte hennes eget påhitt, men hon har fått stå ensam och försvara när effekterna av regerinens politik blir synliga för alla och en var.

Alla försämringar i sjukskrivningsreglerna har vart hela den modertledda regeringens beslut. Regeringschef Reinfeldt har hållit sig på bekvämt avstånd när det blåst kring socialförsäkrings-ministern, men när han till slut uttalar sig så försvarar också han att det ska finnas en sista dag i sjukförsäkringen och anser att förändringarna vart bra och nödvändiga.

Jag kan inte låta bli att tycka det är lite orättvist att Husmark-Pehrson ensam får bära hundhuvudet för en medveten moderat politik.

fredag 1 januari 2010

Gott nytt valår!

Det är svårt att komma andra nyårsönskningar än att Sverige får en ny regering eller andra nyårslöften än att jag ska göra allt jag kan för att Sverige ska få en ny regering.

Oavsett problem så är regeringen Reinfeldts lösning sänkt skatt. Hitintills är skatten sänkt med nära 100 miljarder och varje krona som skatten i dag sänks ytterligare med är på lånade pengar. Det är inte bara oansvarigt utan också korkat – det funkar inte.

När regeringen Reinfeldts sista år vid makten börjar kan vi idag summera att utanförskapet (som moderaterna räknade innan de kom i regeringsställning) har ökat med 70 000 människor sedan valet 100 000 människor har förlorat jobbet bara det sista året, Sverige halkar efter i internationell konkurrens. Sverige slits isär, men ökade orättvisor är inte lösningen på de problem Sverige står inför.

Jag har verkligen längtat efter 2010 och vill önska dig läsare ett Gott nytt valår!