Ny minister, men samma politik...

Jag hittade ett klipp från min sista debatt med Cristina Husmark Pehrsson från i våras. Jag hade så gärna velat riva upp regeringens utförsäkringslinje. Tänk om den som är sjuk och inte kan arbeta hade kunnat få vara trygg i att få rehabilitering och stöd tillbaka till arbete, inte bara räkna dagar till utförsäkring.

Men. Valet är avgjort. Fyra år till av högerpolitik. Och fyra år att spetsa, slipa och bygga förtroende för en socialdemokratisk politik. En politik som tar utgångspunkt i människors vardag, vilja och oro. Och en politik som tar sikte på ett Sverige som håller ihop och som låter var och en av oss få friheten att förverkliga våra drömmar.

Kreti och Pleti analyserar valet.

Många har och kommer att dra egna slutsatser av varför valet gick som det gick och om "social-demokratins kris".

United Mineds var tidigt ute, men fick hårt kritik i medierna i P1.

Själv är jag lite imponerad av slagfärdigheten hos Kreti & Pleti.

Ett sista valtal.

Fixar du fyra år utan ett enda gnäll?

Imorgon är det val. Det är bauta-super-mega-jätte-viktigt att gå och rösta. På valdagen är allas röst lika mycket värd. Det är så dumt att inte ta chansen att vara med. Jag har mött människor som säger att de inte vet allt om alla partier och därför tvekar om ifall dom ska rösta alls. Jag kan lova – ingen vet allt om alla partier, men alla vet i vilken riktning de vill att samhället ska utvecklas.

Dessutom. Den som inte röstar får inte gnälla. Inte en enda gång på fyra år. Klarar du det?

Självklart är det också viktigt vad man röstar på. Vill man ha fortsatta ökade klyftor, nedskärningar i välfärden och rekordhög ungdomsarbetslöshet, ja då ska man rösta på moderaterna. Men det går att vända utvecklingen. Jag vill ha ett Sverige där vi prioriterar ökad kvalitet i välfärden, där vi sätter jobben främst och där vi bygger ett Sverige som håller ihop därför röstar jag (S).

Föräldrar har massor med frågor om politik.

Sen ett tag tillbaka svarar jag på föräldrars frågor på familjeliv och allt för föräldrar. Det bara väller in frågor om allt mellan himmen och jord. Gå gärna in och titta, eller ställ frågor själv. Nu i spurten av valrörelsen kommer jag också att svara på frågor på minbebis. Välkommen dit också.

Vad handlar det här valet om egentligen?

Jag blir mer och mer fundersam. Möter jag och de politiska report-rarna samma verklighet? Jag pratar med väljare i olika samhälls-klasser, med olika bakgrund, i olika delar av landet och i olika faser i livet. De senaste veckorna har jag träffat otroligt många människor och samtalat om politik.

De jag möter oroas för växande klyftor, över hur ungarna har det i skolan, privatiseringar, arbetslöshet, bostadsbrist, hur vi ska klara klimatutmaningen och många många andra viktiga frågor.

Ingen undrar över, oroas över eller vill prata om vare sig fastighets-skatt eller skattebidrag till den som köper städning i hemmet.

För mig är det ett vägval om i vilken riktning vi vill att Sverige ska gå. Eller för att använda rödgrönska Vilket tåg ska vi ta?

Nu är det match!

I förra veckan berättade de borgerliga vad de vill göra de kommande fyra året. Kort kan man sammanfatta det till Fortsätt sänka skatter. Idag pressenterade vi rödgröna våra ambitioner för en ny färdrikt-ning för Sverige med fokus på Kvalitet i välfärden och fler jobb.

Imorgon börjar förtidsröstningen och Sverige väljer väg. Här kan du läsa de två regeringsalternativen: Högern vs Rödgröna.

De borgerliga måste väl snart också redovisa överenskommelser.

Lyssnar på den pågående partiledardebatten i riksdagen. Det känns att valåret har börjat.

De fyra borgerliga ligger lite efter oss rödgröna i att formulera överenskommelser för vad man vill göra under den kommande mandatperioden. Det är kanske inte så konstigt då de har en regering att rodda, men det börjar bli hög tid med konkreta svar också från de borgerliga. Man kan inte driva en valrörelse på historia, speciellt inte om historian som för regeringen Reinfeldt går att sammanfattas i 70 000 fler i utanförskap sedan regeringsskiftet, 50 000 utförsäkrade under året och 100 000 fler arbetslösa bara under förra året.

Trots bristen på konkreta överenskommelser från de fyra borgerliga så råder det ingen tvekan om att det finns två val i inriktningen för hur Sverige ska utvecklas – Fler jobb med en rödgrön regering eller fortsatt ökade klyftor med en högerregering.

Norrmän är inte så annorlunda.

Dom pratar lite skojigt, är inte med i EU och firar nationaldagen helt galet mycket. Men annars är vi ganska lika. I Sverige valrapporteras mest kring främlingsfientlighet, populism och FrP, och där skiljer vi oss åt, tack och lov. Men vad gäller välfärd är grundkonflikten ganska lik.

”Foreldrene står for maten, lærerne står for matten” är en av högerns slogans. Även om svenska barn har rätt till skolmat sedan många decennier tillbaka är synen att ensam är stark och att vi gemensamt bara ska ta ansvar för ett minimum tydlig hos både norsk och svensk höger. I Sverige vet vi, av de senaste årens erfarenhet, att den prioriteringen leder till ökade orättvisor. I Norge har den rödgröna regeringen kämpat med en barnomsorgsutbyggnad som Sverige gjorde på 80-talet. I Sverige har den borgerliga regeringens politik lett till att de kommunala kassorna sinar, barngrupperna i förskolan blir större och kvalitén i barnomsorgen sämre.

Norge visar att den rödgrön regering är möjlig och att det krävs tydliga prioriteringar för att nå förbättrad välfärd. För mig är det självklart att orättvisor inte är lösningen på de problem som Sverige har, därför är det för mig så obegripligt att regeringen fortsätter att sänka skatten, mest till de som tjänar bäst, mitt i brinnande lågkonjunktur och med lånade pengar.

Jag önskar Jens Stoltenberg och de rödgröna i Norge lycka i dagens val.

Nya moderaternas kostym är trång för Hökmark – han kör valrörelse i bara skjorta.

Jag som är totalt ointresserad av fotboll ägnar en stund åt att reflektera över en blandad valrörelse. Fyra tankar:

- Det har varit befriande lite Ja vs Nej i kampanjandet. Fp och M har försökt skrämmas med att alla andra inte ”älskar Europa” och att det då skulle göra just dom till de bästa att företräda svenska väljare i Europaparlamentet. SVT:s slutdebatt hade en placering som skulle ge sken av att inställningen till medlemskapet för mer än 15 år sedan skulle spela roll i valet nu. Tidigare har jag, som röstade nej -94, haft mycket mer "användning" av det än i den här EP-valrörelsen. Skönt. Sverige är har kommit vidare.

- Det har vart mycket mer av jippon än i andra val. Idag vid Åhléns såg jag Hägglund, Bohlin och Svensson tala framför 15-talet Kd-aktivister i vita jackor och med stora plakat de höll över huvudet likt ett partikonvent i USA. Såg bara stolligt ut när man kom förbi, men gav antagligen bra känsla för dom på scenen och snygga bilder till hemsidan. Springsteen, VM-kval och nationaldag bjuder ju dessutom liksom in till stolligheter och jippon.

- Personvalet är ju också en extra krydda i det här valet. Jag tillhör dom som i grunden är djupt skeptisk. Jag har bara koll på S-folket, men tycker att det funkat hyfsat bra. De flesta kampanjerna har vart mer av personprofilering i en partikampanj med tydligt avgränsade målgrupper. Jag har dock svårt för när ledande partiföreträdare säger att man ska kryssa någon och jag hoppas att EP-valet inte ger nån mersmak inför valet 2010.

- En likhet med förra riksdagsvalet var moderaterna. De har en fantastisk förmåga att säga en sak och göra nått helt annat. Även om Hökmark själv har svårt att passa i de nya moderaterna kostym så har han försökt. Förra valet sa dom vi satsar på jobben och sänker skatten. De sänkte skatten, hutlöst mycket för dom allra rikaste. De tvingade ut en halv miljon löntagare ur A-kassan, kastar ut sjuka människor ur sjukförsäkringen och staffbeskattar pensionärer, men jobben uteblev. Till EP-valet säger dom att dom värnar svensk arbetsmarknad, men när de har chansen att påverka tycker de att det är okej med olika villkor, diskriminering av utländsk arbetskraft och ett system som på sikt trissar ner också svenska löntagares löner och rättigheter.

Men när det kommer till sin spets är det ändå ett helt vanligt parlamentariskt val. Det handlar om att göra sin röst hörd och inte överlåta makten över framtiden till andra och det handlar om vanliga politiska skillnader Rött – Blått, Människa – Marknad.

Kort sagt : Gå och Rö(s)ta!

EU förtjänar bättre

Regeringen ägnade sina första år åt att sola sig i högkonjunkturen. Nu gömmer de sig bakom lågkonjunkturen. Hela Europa är drabbat av den ekonomiska krisen och arbetslösheten stiger ytterligare. Sverige fortsätter drabbas hårdare än andra länder, särskilt vad gäller ungdomsarbetslösheten som är rekordhög i Sverige.

Det är dags för regeringen att ta ansvar. Det går att välja en annan väg. Både för Sverige och för EU har S pekat på vägar ur krisen. Nu visar opinionssiffrorna att fler och fler tröttnat på moderaternas handfallenhet inför krisen. Min känsla från valrörelsen är också att fler och fler bestämmer sig för att gå och rösta för att bryta högerns makt i Europaparlamentet och för att visa högern i Sverige att man tröttnat. Den som vill förtidsrösta kan hitta ett ställe här.

Därför röstar jag.

För mig handlar valet till Europaparlamentet om samma sak som alla andra val. Olika intressen står emot varandra – marknaden vs människan. I högerns EU är löntagare och välfärd som vilka andra varor som helst och den fria rörligheten överordnad. Det är väl ingen hemlighet att jag tänker rösta socialdemokratiskt. Jag gör det av två viktiga skäl där högern driver motsatt politik.

Löntagarnas rättigheter. EG-domstolens beslut om att det är olagligt att kräva svenska kollektivavtal för utlänska arbetare i Sverige är ett brott mot den svenska modellen om lika lön för lika arbete. Dessutom trissar det i förlängningen ner lönerna för alla och underminerar solidariteten på arbetsmarknaden.

Säker och trygg sjukvård. Jag vill slå vakt om den svenska sjukvården. För den som söker vård i ett annat land ska det finnas enkla och tydliga regler. Man ska inte behöva ligga ute med pengar utan vården ska vara godkänd i förväg. Sjukvård ska ges till alla efter behov och inte vara en vara en vara på en marknad där lönsamma patienter får företräde.

Så enkel är politiken. För den som vill krångla till det kan jag säga att jag röstar S för att jag vill ha förändringar i patientsäkerhetsdirektivet och i utstationeringsdirektivet.