Efter en mycket turbulent vecka har mitt parti genomgått en extra ordinär händelse. På lördagen 21 januari klockan 15.00 meddelar vår partiordförande Håkan Juholt att han lämnar sitt uppdrag med omedelbar verkan och på fredagen 27 januari klockan 12.00 väljer partistyrelsen Stefan Löfven till vår nya ordförande. Det var inte en lätt vecka. Många långa diskussioner både i det verkställande utskottet, men också i hela partiorganisationen.
För mig har det hela tiden var självklart att vi behöver öppna upp vårt arbetssätt när det gäller val av företrädare. Men att kasta ut hela partiet i en nomineringsprocess nu vore oansvarigt. För att medlemmarna på riktigt ska få ett ökat inflytande krävs att vi utarbetar en struktur kring nominering och val. Om inte så är det alldeles uppenbart att landets kvällstidningar gärna tar på sig rollen att rigga detta och det skulle inte gynna demokratin, utan snarare det motsatta. Dessutom behöver vi hitta ett sätt att göra upp med Nejsägarkutluren. På central nivå är partikongressen i april 2013 nästa möjlighet då hela partiledningens mandat prövas igen. Ingen är vald längre än till nästa kongress.
Men det socialdemokratiska partiet kan inte vara utan ordförande i mer än ett år, eller ens en vecka. Därför var det viktigt att samlas kring en person som kan väljas av partistyrelsen, som är högsta beslutande organ mellan kongresserna. Genom valet av Stefan Löfven så hanterar vi den uppgift vi är satta att göra utan att bruka våld på den representativa demokratin. Stefan har nämligen av den senaste partikongressens valda ombud fått mandat att ingå i partiets ledning. Valet är ur demokratiperspektiv betydligt mer smakfullt än att partistyrelsen bara skulle plocka någon ur högen av de vanliga kändisarna som kvällstidningarna gör listor på.
Men. Att välja Stefan Löfven var inte bara den bästa och mest logiska lösningen. Det var också ett bra val. Stefan har ett välkänt öppet ledarskap och han bottnar i de viktiga frågorna om jobben, välfärden och internationalism. Jag är övertygad om att detta kommer samla vår socialdemokrati i ett svårt läge och möjliggöra för ett avstamp i politiken.
För dig som missade Stefans tack när han blev vald på partistyrelsen vill jag rekommendera att lyssna här:
måndag 30 januari 2012
måndag 16 januari 2012
Under 2011 påbörjades 0 (noll) studentbostäder i Stockholm.
Idag släpper Stockholms studentkårers centralorganisation (SSCO) en ny rapport om den akuta bostadsbristen för studenter i Stockholmsområdet. Rapporten visar att det inte byggdes en enda studentlägenhet i huvudstadsområdet under förra året. Dessutom slår den hål på myten om bortskämda studenter som bara vill bo i innerstan: En majoritet av Stockholms studenter kan tänka sig att pendla 30 minuter eller mer för att komma till sitt lärosäte. Närhet till campus och kollektivtrafik värderas av studenter högre än närhet till Stockholms innerstad.
Men inte bara av studiesociala skäl behövs det byggas bostäder. Sverige och Stockholm riskerar att förlora begåvningar och i och med det tappa i tillväx och internationell konkurrens om vi inte kommer tillrätta med bostadsbristen visar rapporten: Hela 47 procent av Stockholms studenter uppger att bostadssituationen resulterar i att de planerar att flytta till annan ort eller utomlands efter sina studier. Läs rapporten här.
Själv har jag tillbringat dagen åt att diskutera bostadspolitik och besöka byggprojekt i Sundsvall som är en del av norrland som växer. Men som skulle kunna växa så mycket mer om inte bostadsbristen hämmade utvecklingen.
Men inte bara av studiesociala skäl behövs det byggas bostäder. Sverige och Stockholm riskerar att förlora begåvningar och i och med det tappa i tillväx och internationell konkurrens om vi inte kommer tillrätta med bostadsbristen visar rapporten: Hela 47 procent av Stockholms studenter uppger att bostadssituationen resulterar i att de planerar att flytta till annan ort eller utomlands efter sina studier. Läs rapporten här.
Själv har jag tillbringat dagen åt att diskutera bostadspolitik och besöka byggprojekt i Sundsvall som är en del av norrland som växer. Men som skulle kunna växa så mycket mer om inte bostadsbristen hämmade utvecklingen.
Etiketter:
bostadspolitik,
unga
söndag 15 januari 2012
Varenda unge i det här landet har rätt till ett hem.
Idag skriver jag i Expressen om vad man skulle kunna göra för att hindra att barn vräks. Jag hittar inte en länk, men här kan du läsa vad jag skriver:
I statistiken från socialstyrelsen ser ser vi att antalet hemlösa växer och att barn och ensamstående mammor utan bostad blir fler. Samtidigt presenterar kronofogden skrämmande statistik om vräkningar av barn. Förra året vräktes 663 barn, en ökning med nära 5 procent. En skam i dagens Sverige!
Maria Larsson har satt upp mål för att minska andelen barn som vräks. Det är bra, men räcker inte. Här krävs mod och skarpa politiska förslag. Jag är beredd att ändra lagen för att se till att inte en enda unge i Sverige hamnar på gatan.
Det finns i dag regler för att förebygga vräkningar. Hyresvärden ska utan dröjsmål kontakta socialtjänsten när en barnfamilj hotas av vräkning som ska utse en handläggare för att lösa problemet och förebygga en vräkning. Tyvärr fungerar inte detta i praktiken. Ofta hinner vräkningen verkställas innan socialtjänsten kopplats in.
Jag vill att kraven skärps så att hyresvärden är tvungen att anmäla samtliga vräkningar till socialtjänsten innan vräkningen verkställs. Socialtjänsten ska också ges tid att agera. Om det inte finns en anmälan ska inte vräkningen kunna verkställas.
I dag är 220 000 barn i Sverige fattiga och klyftorna ökar. Det är helt oacceptabelt. Vuxenvärlden måste orka se dessa barn. Det är hög tid att sluta vräka barn att ta krafttag mot den växande barnfattigdomen. Barnen är vår framtid.
I statistiken från socialstyrelsen ser ser vi att antalet hemlösa växer och att barn och ensamstående mammor utan bostad blir fler. Samtidigt presenterar kronofogden skrämmande statistik om vräkningar av barn. Förra året vräktes 663 barn, en ökning med nära 5 procent. En skam i dagens Sverige!
Maria Larsson har satt upp mål för att minska andelen barn som vräks. Det är bra, men räcker inte. Här krävs mod och skarpa politiska förslag. Jag är beredd att ändra lagen för att se till att inte en enda unge i Sverige hamnar på gatan.
Det finns i dag regler för att förebygga vräkningar. Hyresvärden ska utan dröjsmål kontakta socialtjänsten när en barnfamilj hotas av vräkning som ska utse en handläggare för att lösa problemet och förebygga en vräkning. Tyvärr fungerar inte detta i praktiken. Ofta hinner vräkningen verkställas innan socialtjänsten kopplats in.
Jag vill att kraven skärps så att hyresvärden är tvungen att anmäla samtliga vräkningar till socialtjänsten innan vräkningen verkställs. Socialtjänsten ska också ges tid att agera. Om det inte finns en anmälan ska inte vräkningen kunna verkställas.
I dag är 220 000 barn i Sverige fattiga och klyftorna ökar. Det är helt oacceptabelt. Vuxenvärlden måste orka se dessa barn. Det är hög tid att sluta vräka barn att ta krafttag mot den växande barnfattigdomen. Barnen är vår framtid.
Etiketter:
barn,
barnfattigdom,
bostadspolitik
onsdag 11 januari 2012
Revor i välfärdsnätet och hemlöshet går hand i hand.
Igår pressenterade Socialstyrelsen en ny skrämmande rapport om hur hemlösheten i Sverige växer. Läs rapporten. Sammanlagt är det 34 000 personer som idag är hemlösa i Sverige. Av dessa är ca 400 barn. En växande grupp hemlösa är: fattiga, ensamstående kvinnor med barn, arbetslösa, asylsökande, personer med betalningsanmärkningar och överskuldsatta bland annat. Människor som av någon anledning har trampat rakt igenom det sociala skyddsnätet.
Hemlöshet är den yttersta formen av fattigdom och utanförskap. I ett välfärdssamhälle går det inte att säga att bostadsfrågan är en ”privat” fråga som marknaden ska sköta. Rätten till bostad är en grundläggande del av välfärden och vi har ett gemensamt ansvar för att alla medborgare har någonstans att bo. En väl fungerande generell välfärd med bra, billiga bostäder, arbeten, rehabilitering och bra vård är viktigt för att förebygga hemlöshet. Revor i välfärdsnätet och hemlöshet går hand i hand.
PS
På borgerliga ledarsidor raljerar man idag över att jag anser att landets regeringen bär ett ansvar för detta samhällsproblem. Men ingen raljerar över att ansvarig minister i vanlig ordning skyller ifrån sig och antyder att regeringen-Persson bär ett ansvar. Är inte det lite konstigt? Eller inte…
Hemlöshet är den yttersta formen av fattigdom och utanförskap. I ett välfärdssamhälle går det inte att säga att bostadsfrågan är en ”privat” fråga som marknaden ska sköta. Rätten till bostad är en grundläggande del av välfärden och vi har ett gemensamt ansvar för att alla medborgare har någonstans att bo. En väl fungerande generell välfärd med bra, billiga bostäder, arbeten, rehabilitering och bra vård är viktigt för att förebygga hemlöshet. Revor i välfärdsnätet och hemlöshet går hand i hand.
PS
På borgerliga ledarsidor raljerar man idag över att jag anser att landets regeringen bär ett ansvar för detta samhällsproblem. Men ingen raljerar över att ansvarig minister i vanlig ordning skyller ifrån sig och antyder att regeringen-Persson bär ett ansvar. Är inte det lite konstigt? Eller inte…
Etiketter:
bostadspolitik,
fattigdom,
hemlöshet
tisdag 10 januari 2012
Med Margaret Thatcher som förebild leds Sverige åt fel håll - bakåt.
Min jullovs-box i år var Downton Abbey, en serie om intriger hos den brittiska överklassen och deras tjänstefolk i början av 1900-talet. Rekommenderas. Det är svårt att inte glädjas över att utvecklingen har gått framåt, och hur mycket som skett i Europa under 1900-talet. Men jag tänker också på de politiskt medvetna unga kvinnor som idag väljer Margaret Thatcher som förebild. Hon som står symbol för hur krafter i slutet av 1900-talet gör sitt bästa för att trycka tillbaka demokratins landvinningar.
För att friska upp minnet lite på kvinnor som, likt mig, var barn under hennes tid som premiärminister. Margret Thatcher hade som mål att kraftigt skära ner välfärdsstaten och att knäcka fackföreningsrörelsen. Till stora delar lyckades hon. Fattigdomen och klyftorna i Storbritannien växte och under lång tid var löntagarna stukade och kuvade. Margret Thatcher var en anhängare av dödstraff. På den internationella scenen valde hon, som parhäst till Ronald Reagan, tydligt sida. Hon samarbetade med Chiles diktator Augusto Pinochet, var motståndare till ekonomiska sanktionerna mot Sydafrika och stämplade ANC som terrorister. Margaret Thatchers konservativa politiska inriktning gav sig också uttryck i att hon röstade mot att göra det lättare att uppnå skilsmässa och förbjöd myndigheter att beskriva homosexuella relationer som något annat än onormalt.
Allt detta skedde under en tid då vi i norden byggde vidare på frihetsprojektet välfärdsstaten. När 90-talet kom stod våra två delar av Europa helt olika rustade. Att Reinfeldts regerings politik undergräver förutsättningarna för gemensam välfärd, pressar ut löntagare ur fackföreningarna och hämmar solidaritet och frihet torde vara uppenbart för alla och en var. Men när unga kvinnor i hans närhet så öppet deklarerar var de får sin politiska inspiration ifrån då blir jag orolig. För mig handlar politik om att förändra och förbättra, med sikte på framtiden. Inte om att gå bakåt där gamla lösningar och ofrihet står att finna.
För att friska upp minnet lite på kvinnor som, likt mig, var barn under hennes tid som premiärminister. Margret Thatcher hade som mål att kraftigt skära ner välfärdsstaten och att knäcka fackföreningsrörelsen. Till stora delar lyckades hon. Fattigdomen och klyftorna i Storbritannien växte och under lång tid var löntagarna stukade och kuvade. Margret Thatcher var en anhängare av dödstraff. På den internationella scenen valde hon, som parhäst till Ronald Reagan, tydligt sida. Hon samarbetade med Chiles diktator Augusto Pinochet, var motståndare till ekonomiska sanktionerna mot Sydafrika och stämplade ANC som terrorister. Margaret Thatchers konservativa politiska inriktning gav sig också uttryck i att hon röstade mot att göra det lättare att uppnå skilsmässa och förbjöd myndigheter att beskriva homosexuella relationer som något annat än onormalt.
Allt detta skedde under en tid då vi i norden byggde vidare på frihetsprojektet välfärdsstaten. När 90-talet kom stod våra två delar av Europa helt olika rustade. Att Reinfeldts regerings politik undergräver förutsättningarna för gemensam välfärd, pressar ut löntagare ur fackföreningarna och hämmar solidaritet och frihet torde vara uppenbart för alla och en var. Men när unga kvinnor i hans närhet så öppet deklarerar var de får sin politiska inspiration ifrån då blir jag orolig. För mig handlar politik om att förändra och förbättra, med sikte på framtiden. Inte om att gå bakåt där gamla lösningar och ofrihet står att finna.
måndag 2 januari 2012
Mitt nyårslöfte till Fredrik Reinfeldt.
I dagens aftonblad skriver jag ett litet brev till moderatledaren och ger honom mitt nyårslöfte. Brevet kan du läsa här och det är ett svar på moderatledarens text här.
Etiketter:
jämställdhet
Nytt år och stora utmaningar.
Jag har verkligen funderat över vad som borde bli mitt första politiska uttalandet 2012. Det landada på överlevnad - klimatomställningen - och behover av politik för att möta de stora utmaningar vi står inför. Om detta skriver jag på svt-debatt idag tillsammans med Matilda Ernkrans.
Etiketter:
bostadspolitik,
klimat
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)