En rättslig prövning av Assange är viktig för både de kvinnor som anmält, men också den svenska rättssäkerheten.

Det är snart två år sedan Julian Assange anmäldes för våldtäckt och sexuella trakasserier i Sverige. Det vore olämpligt av mig som lagstiftare att uttala mig i skuldfrågan. Men jag tycker det är ytterst angeläget att det sker en rättslig prövning i detta uppmärksammade fall. Både för de kvinnor som anmält, men också för många andra kvinnor/tjejer.

Sexualiserat våld i alla dess former har en låg frekvens av uppklarnande. Allt för många kvinnor/tjejer tror inte att den integritetskränkning de upplevt är straffbart. Allt för få anmäler tjat-sex, att kondomen åker av fast man inte ville eller saker som är lite hårdare än man hade tänkt sig. Allt för många orkar inte anmäla han som var så snygg och som man var lite småkär i när han går över gränsen. Bland de brott som ändå anmäls är det få förundersökningar som går vidare till åtal. Och bland åtalen är det få som leder till fällande dom.

Att det nu verkar som att Assange ska utlämnas till Sverige är ett viktigt led i att upprätthålla och stärka rättssäkerheten.

AB AB Exp DN SvD

Varje år stympas 3 000 000 flickor i världen.

Enligt WHO lever idag 110-140 miljoner kvinnor idag med stympade kön. Aftonbladet uppmärksammar idag det. Ett välkommet reportage i kvällstidningen så här efter melodifestivalen och mitt under blir-smal-till-sommaren.

För dig som inte bara vill förfasas över könsstympning utan vill veta mer om vilka mänskliga mekanismer som kan ligga bakom vill jag rekommendera att läsa Waris Diries självbiografiska bok "En blomma i Afrikas öken". Den är inte bara en ärlig och rak skildring av det hemska hon upplevde som femåring, utan också en fin människoskildring.

Man säger inte Grattis till kvinnor på 8 mars.

Lika lite som man säger Grattis till HIV-positiva på World Aids Day. Man kan däremot gott säga Kämpa vidare. Och om man orkar och vill så är ett Jag deltar gärna i kampen varmt välkommet. För nog finns det saker att kämpa för. Löneskillnaderna mellan kvinnor och män i Sverige är 14,3 procent. Den har inte gått ner mer än 0,5% på 30 år.

Detta uppmärksammar flera fackliga organisationer idag genom att påpeka att kvinnor efter kl 15:51 jobbar gratis, varje dag. En av de som deltog i 15:51-kampanjen, Kommunals ordförande Annelie Nordström, jag och många många fler feminister avslutade dagen idag med att demonstrera under parollen Vi vägrar ta smällen - tillsammans tar vi kampen.

Mitt nyårslöfte till Fredrik Reinfeldt.

I dagens aftonblad skriver jag ett litet brev till moderatledaren och ger honom mitt nyårslöfte. Brevet kan du läsa här och det är ett svar på moderatledarens text här.

FN-dagen idag. Se världens flickor.

•70-140 miljoner flickor och kvinnor i världen har blivit könsstympade
•28 000 flickor under 18 år gifts bort varje dag
•I Afrika och Asien uppskattar man att flickor i åldern 10-14 år i genomsnitt arbetar sju timmar om dagen i sina hem
•I utvecklingsländerna saknar 14 % av flickorna i åldern 15-24 år läs- och skrivkunnighet
•Majoriteten av de 75 miljoner barn som inte får gå i skolan är flickor
•Varje år dör 70 000 flickor i åldern 15-19 år av förlossningskomplikationer, ofta p.g.a. att deras kroppar inte är färdigutvecklade
•De 30 miljoner flickor som lever som gatubarn i världen är oerhört utsatta för våld och sexuella övergrepp

Till och från riskerar man tappa tron, men jag är övertygad om att en rättvis värld är möjlig. Världen är full av flickor som behöver vårt stöd. Ett sätt att bidra till att göra världen lite bättre är Solidaritetsfonden.

Det självklara: Halva makten – Hela lönen.

Sverige har en stolt historia av jämställdhet och vi ser oss gärna som ett föredöme i internationella jämförelser. Men 8:e mars är inte en dag för självbelåtenhet. Jag fortsätter kräva det självklara: Halva makten – Hela lönen.

Den borgerliga regeringens ekonomiska politik har ökat ojämlikheten mellan kvinnor och män. Nästan 60 procent av skatteförändringarna och reformerna under den förra mandatperioden har gått till män. Samtidigt har kvinnor i högre grad än män drabbats av försämringarna i exempelvis sjuk- och föräldraförsäkringarna. De olika skattetabellerna för förvärvsarbetande, pensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldra-lediga slår också hårdare mot kvinnor. Fler kvinnor än män är föräldralediga, pensionärer och sjukskrivna.

Det som låser in och hindrar för kvinnor ska förändras till sådant som istället frigör och skapar möjligheter. Det viktigaste är givetvis kvinnors rätt till arbete och egenförsörjning. Lika lön för lika arbete.

Inom den offentliga sfären rycker kvinnorna fram, representativiteten ökar vilket fördjupar demokratin. Men på toppnivåerna inom politiken, organisationerna, förvaltningen, rättsväsendet och näringslivet är det för tunt med kvinnor. Förebilderna måste bli fler.

Sverige är kanske mer jämställt än andra länder men ändå fortfarande ett patriarkalt land. Det krävs politisk vilja för att förändra detta. Vi vet att dagens orättvisa skattesystem tar pengar från män och ger till kvinnor och vi vet att kvinnliga ledare fortfarande är undantaget. För att nå Halva makten & Hela lönen krävs att vi vågar och orkar prioritera kvinnors rätt och möjlighet till arbete, men också våga ge fler kvinnor makt.

Kvinnor kan, med en arbetslinje som håller

Idag skriver Kommunal på aftonbladet. För den som tror att tillväxt och arbete är grunden för välfärden (som jag) så är det god läsning. De beskriver en modern arbetslinje som håller och som handlar om hur vi kan skapa förutsättningar för att fler ska kunna jobba mer.

Jag är innerligt trött på den blåkopia på arbetslinje som modera-terna tjatar om. Det de kallar sänka trösklar går ut på att minska löntagarnas trygghet, sänka reservationslönerna och öka arbetsut-budet. Så slits Sverige isär, så minskar makten på och över jobbet, så minskar rörligheten på arbetsmarknaden och i förlängningen – så tappar Sverige i kraft för omställning.

För att ett litet öppet land som Sverige ska kunna upprätthålla god konkurrenskraft är det viktigt att tidigt kunna ställa om. Med starka kloka fackföreningar, trygga löntagare och en hyfsad jämlikhet så ökar dynamiken på arbetsmarknaden. Jämlikhet och generell välfärd är inte bara schyst. Det är smart också, och i sig tillväxtdrivande.

Nu är det dags att avskaffa kvinnolönerna.

Det är ingen hemlighet att vi lever i ett patriarkat – kvinnor som grupp är underordnade män som grupp. När man tar på sig jämställd-hetsglasögonen ser man det lite var stans. Men när det gäller löner behövs inga glasögon då är det övertydligt.

Kvinnor jobbar i branscher med lägre lön, jobbar deltid, är mindre chef och har otrygga anställningar. Men inte nog med det runt sex till nio procent av löneskillnaden mellan män och kvinnor går inte att förklara med något annat än kön - strukturell underordning.

Det är dags att bryta den ordningen och på riktigt avskaffa kvinno-lönerna. Den borgerliga regeringen har urholkat jämställdhetsarbetet på arbetsplatserna, och idag så lovar vi rödgröna att återupprätta arbetet. Alla företag ska upprätta jämställdhetsplaner och göra löne-kartläggning varje år. Om ojämställdhet som man ser inte åtgärdas efter upprepade kartläggningar vill vi kunna utfärda vite.

Det är dags att ta i på allvar. Eller som det sjungs Det ska va knoppen inte snoppen som ger lön.

Vårdnadsbidraget måste avskaffas.

Idag gör kristdemokraterna ett desperat försök att slå sig in i den politiska debatten igen. Föga förvånande så handlar det om vård-nadsbidraget - igen.

Vårdnadsbidraget måste avskaffas. Det har nu visat sig att alla de farhågor vi hade har besannats. På Södermalm i Stockholm skickar kommunen ut brev till föräldrarna och erbjuder vårdnadsbidrag eftersom man misslyckas med att fixa barnomsorg i tid. I Rinkeby-Kista tvingas en förskola lägga ner för att barnen inte får gå kvar då deras mammor får vårdnadsbidrag istället för insatser som gör att de kan komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Vårdnadsbidraget gör att barn inte får rätt till förskola, till pedago-gisk verksamhet, språkträning och social utveckling. Det gör också att de kvinnor som står längst från arbetsmarknaden tvingas ännu längre bort, och att kvinnor som har ett arbete tvingas avstå för att de inte kan få barnomsorg.

Det behövs en jobbpolitik för alla föräldrar, utbyggd och bra barnomsorg som finns när man behöver den och en utvecklad föräldraledighet. Barn är olika men politikens uppgift är inte att förvägra barn rätten till förskola eller mammor rätten till arbete.

Jämställdhetsbonusen blev en flopp.

Försäkringskassans utvärdering visar nu att jämställdhetsbonusen inte har haft någon effekt. Papporna till barnen som föddes precis innan införandet har tagit ut exakt lika många dagar som papporna till barnen som föddes efter. Jämställdhetsbonus är krånglig, man får den långt i efterhand och det är svårt att överblicka hur mycket man kommer att få. Det blir bara de som redan delar lika som får del av bonusen.

Jag vill att varje litet barn ska ha rätt till nära anknytning också till sin pappa, att varje pappa ska ha rätt att vara en självklar förälder och att varje mamma ska ha rätt att kombinera arbete/karriär med att vara förälder.

Det finns mycket man kan göra för att få fler pappor att ta ut mer föräldraledighet. Det mest effektiva är att öka pappa-månaderna, men man kan också jobba med attityder hos arbets-givare, föräldrautbildningar, bättre information på försäkringskassan och MVC/BVC...

100 år av kamp!

Idag högtidlighåller jag internationella kvinnodagen. (Ja. Dagen behövs fortfarande, så var det avklarat.) Har just vart i en panel om Framtiden.

Jag är socialdemokrat och feminist för att jag vill vara med i kampen för att varje enskildmänniska rätten att förverkliga sina egna livsdrömmar. Så enkelt – och så svårt. Det är långt kvar innan kön, klass eller andra livsbetingelser sätter hinder för människors val, men det får inte hindra oss. Rätt till barnomsorg när man behöver den. Göra heltid till en rättighet också för kvinnor. Och kvotering i bolagsstyrelser. Är små, men viktiga steg på vägen mot ett jämställt samhälle.

Med små men medvetna steg går kampen vidare. Och nu går jag vidare till 8-mars-demonstrationen från Slussen till Medborgarplatsen under parollen 100 år av kamp!

Att könsroller reproduceras ökar inte demokrati och frihet.

Idag förklarar Göran Hägglund att han är verklighetens folk för att han anser att pappamånader i föräldraförsäkringen är odemokratiskt och minskar friheten.

Om KD-ledaren bemödade sig med att möta människor i verkligheten skulle han se att kvinnor har lägre lön, utför mer obetalt arbete och jobbar ofrivilligt deltid. Detta förstärker de föreställningar som gör att föräldraledigheten är ojämnt fördelad mellan pappor och mammor och som leder till... ...att kvinnor har lägre lön, utför mer obetalt arbete och jobbar ofrivilligt deltid... ...och könsroller reproduceras. Är det var verklighetens Hägglund menar är demokrati och frihet?

Till skillnad från Hägglund är jag politiskt aktiv för att förändra. Jag vill använda politiken som verktyg för att underlätta för varje enskild människa att göra sina egna livsval, utan att hindras av förtryckande förväntningar och strukturer.

Jag är en bättre mamma när jag också får vara en fri kvinna.

Kanske ingen kioskvältara, men det förtjänar att upprepas: Gemensam välfärd är förutsättningen för kvinnors arbete och arbete – egen lön och en egen social plats i samhället – är förutsättningen för frihet. Som förälder måste man kunna känna sig trygg när man lämnar sina barn på förskolan, skola och fritids. Och det måste finnas barnomsorg när man behöver. Jag har läge vart engagerad i frågan om att både öka kvalitén och tillgängligheten (nattis och så) i barnomsorgen.

Fortfarande idag så tvingas kvinnor i Europa att välja mellan att vara föräldrar och att få möjlighet att arbeta, med allt vad det innebär av själförtroende och frihet. Idag läser jag i DN om brittiska och franska mammor som tvingas till valet.

Nu kanske någon tänker att så enkelt är väl inte livet. Nej. Visst får man lite magknip då och då även om barnomsorgen är bra. Och visst är det lite knepigt med livspusslet till och från. Men jag vet att jag är en bättre mamma när jag också får vara en fri kvinna.

Att köpa sex är ingen mänsklig rättighet, det är att köpa sig rätten att kränka en annan människa.

Idag manifesteras tokliberalismen av riksdagsledamot Federley som vill avskaffa sexköpslagen.

Jag träffar ofta kollegor i andra europeiska länder som uttalar sig starkt mot trafficking och försöker hindra fattiga kvinnor och barn från att transporteras till vår del av världen. Men en marknad fungerar inte utan kunder. Så länge det finns män som lagligt kan köpa sig rätten att sexuellt kränka och förnedra hittransporterade barn och kvinnor så kommer skrupelfria smugglare att tillhandahålla dessa.

Det finns få saker som gör mig så upprörd som när någon köper sig rätten att kränka en annan människa. Självklart måste sexköpslagen följas upp och framför allt måste vård, stöd och habilitering till de som utsätts för brottet – de som blir köpta - utvecklas. Men att avskaffa lagen vore att lämna en av samhällets mest marginaliserade människor helt i sticket, både i Sverige och andra delar av världen.

"Skuld & Skam" -metoden fungerar inte

Idag läser jag om hur KD vill införa ett nationellt abortregister med personnummer. Ett register som inte per automatik skulle ha några positiva medicinska effekter för kvinnohälsan och som näppeligen skulle ha en avskräckande effekt för den som har oskyddat sex.

Enda skälet jag kan se är att ytterligare skuldbelägga de kvinnor som känner sin tvingade att fatta den, ofta jobbiga beslutet, att avbryta en oönskad graviditet. ”Skuld och skam” -metoden fungerade inte vid förra sekelskiftet och den fungerar inte i Polen, Nicaragua eller på Irland.

Andra delar i Miltons utredning har KD inte jublat över, som exempelvis dagen-efter-piller hos skolsköterskan. Om syftet är att minska antalet ofrivilliga graviditeter så visar all erfarenhet att det är mycket effektivare att öka tillgången till preventivmedel än skuldbelägga sexuellt aktiva kvinnor. Och rätten till fria och säkra aborter måste finnas för att säkra kvinnors mänskliga rättigheter.

Lika lön och jämlikhet, hellre än blommor!

Sitter på S-kvinnors kongress och har precis blivit uppringd av mina döttrar som gratulerar på Morsdag. Blir varm i hjärtat av att i videosamtal se tre glada flickor som trängs framför webbkameran och skriker ”Heja mamma”. Men jag har en kluven relation till Morsdag. Fortfarande idag så ligger det lite 50-tals nostalgi över den. Den som får blommor och kaffe på sängen en gång om året är den som servar familjen resten av året.

Kan inte låta bli att slås av alla de orättvisor som drabbar mammor. För att låna orden av Osten/Grapen ”Vi som fått blommor och Morsdagspaket, istället för lika lön och jämlikhet…”. Jag vill ha rätt till heltid, lika lön, barnomsorg också på obekväm arbetstid, en delad föräldraledighet, ett starkare ekonomiskt stöd för ensamma mammor, ett stjärnfamiljsperspektiv i hela politiken, bättre skolbarnomsorg, offensiv mot barnfattigdom och utvecklad generell välfärd. Det finns mycket kvar att göra för att vi ska kunna fira mammorna varje dag.

En ny baddräkt och halvfabrikatmat till ungarna kan hjälpa till att få livet att gå ihop.

Jag har funderat en hel del på det där med livspussel. Hur man kan få livet att gå ihop när man både är mitt uppe i familjelivet och mitt uppe i yrkeslivet. Har tidigare skrivit om behovet av klassperspektiv, men jag tror också att det handlar om förväntningar som snurrar allt snabbare runt oss. Våra mammor fick dåligt samvete om vi inte kunde komma hem till doften av nybakta bullar någon gång i veckan, även om mammorna arbetade heltid. Dagens krav är kompletterade med ta-hand-omdig-själv-krav. Man ska vara bra som mor, hustru, i sitt yrke och dessutom ta hand om sig själv. Kvällstidningarna är så här års fyllda med tips om hur du kan få platt mage eller gå ner i vikt till sommaren.

Jag vet att det behövs politiska förändringar för att få livet att gå ihop. Det handlar om bra kollektivtrafik, barnomsorg på obekväm arbetstid, möjligheten för ensamstående att överlåta föräldrapenning, bibliotek och simhallar och mycket annat. Men jag tror också att det handlar om att våga släppa krav. Vill, än en gång, slå ett slag för halvfabrikat och att det är okej med lite ostädat hemma. Och dessutom har jag sett att det är ganska modernt med lite luftigare sommarklänningar, och nog kan man vara värd en ny baddräkt (och passa på att köpa en storlek större...)

Jag har inte en defekt hjärna, men jag är kvinna i ett patriarkat.

Då och då blossar debatten om att kön sitter i hjärnan upp. Ingenting kan vara mer fel. Jag lovar att jag inte har nån del i hjärnan som gör mig extra lämpad för hushållsarbete, lägre lön eller som motiverar att människor av mitt kön ska behöva vara mer rädda för våld. Vi lever i ett samhälle där män som grupp värderas högre än kvinnor som grupp och sättet att återskapa den ojämlikheten är att göra oss till väsensskilda varelser, och koppla egenskaper till kön.

DN har en spännande artikelserie om barn och kön. Jag läser och blir frustrerad över att det är så himla svårt att låta barn vara barn, utan att sätta könsepitet på dom. Det är en ständig kamp i motvind, som handlar om allt från leksaker, färger på kläder till föräldraledighet, mötet på BVC och äldre släktingars förväntningar.

Jag kommer och tänka på när jag för några år sedan gick in i en av de stora kedjornas varuhus för att köpa vinterkläder till mina tvillingflickor. De blå/grå överdragsbyxorna för tvååringar var praktiskt förstärkta i rumpan och på knäna men de rosa/lila i samma modell saknade förstärkning. Signalen är tydlig: Små människor klädda i rosa/lila ska sitta still i sandlådan och tindra med ögonen. Det är bara de i blå/grå kläder som busar, kryper, klättrar och nöter på kläderna.

Över allt runt oss finns små, små, tillsynes oviktiga markörer som gör oss till kvinnliga och manliga. Och om man, som jag, inte tror att kvinnor är födda till nån sämre sorts människor så är det bara att fortsätta. På med glasögonen och var med i kampen!

Politik för marginalväljare.

Antar att Reinfeldt pustade ut efter förra vårens kamp om familjepolitiken och hoppades på lugn och att både Fp och Kd kunde vara nöjda. Hägglund kunde presentera ett vårdnadsbidrag och Sabuni en jämställdhetsbonus. Två reformer som var ämnade att ta ut effekterna av varandra. Jämställdhetsbonusen skulle väga upp de negativa effekterna för jämställdheten som det innebär att ge hemmafrubidrag. Vårdnadsbidraget skulle minska eventuellt förbättrad jämställdhet i småbarnsfamiljer i och med jämställdhetsbonusen genom att låsa in några andra mammor vid spisen.

Men sanningen är att effekterna för de båda reformerna uteblev. Av de kommuner som överhuvudtaget infört vårdnadsbidrag så är det ytterst få som föräldrar som utnyttjat det, och av flera så handlar det om att kommunen inte uppfyllt barnomsorgsgarantin så att föräldrarna helt enkelt inte har något annat val än att vara hemma. Igår kom siffror som visade att det hitintills bara är runt 30 personer i hela landet som utnyttjat jämställdhetsbonusen. Familjepolitiken är allt för viktig för att bli en cat-fight mellan småpartierna om marginalväljare.

Om man försöker går bakåt och framåt samtidigt så står man still.

Moderaterna vill ändra på bilden av sig som gubbparti. Lagom till 8 mars kom ett utspel om att fler kvinnor skulle företräda partiet efter nästa val, och nu kommer ett utspel om att motverka de bakslag för jämställdhet som vårdnadsbidraget innebär.

Men det går inte att gå både bakåt och framåt på samma gång. Då står man still.

Om det parti som leder landets regering på allvar vill göra nått för moderna familjers möjlighet att leva mer jämställt så är den första åtgärden helt enkelt att avskaffa vårdnadsbidraget.