Att köpa sex är ingen mänsklig rättighet, det är att köpa sig rätten att kränka en annan människa.

Idag manifesteras tokliberalismen av riksdagsledamot Federley som vill avskaffa sexköpslagen.

Jag träffar ofta kollegor i andra europeiska länder som uttalar sig starkt mot trafficking och försöker hindra fattiga kvinnor och barn från att transporteras till vår del av världen. Men en marknad fungerar inte utan kunder. Så länge det finns män som lagligt kan köpa sig rätten att sexuellt kränka och förnedra hittransporterade barn och kvinnor så kommer skrupelfria smugglare att tillhandahålla dessa.

Det finns få saker som gör mig så upprörd som när någon köper sig rätten att kränka en annan människa. Självklart måste sexköpslagen följas upp och framför allt måste vård, stöd och habilitering till de som utsätts för brottet – de som blir köpta - utvecklas. Men att avskaffa lagen vore att lämna en av samhällets mest marginaliserade människor helt i sticket, både i Sverige och andra delar av världen.

"Skuld & Skam" -metoden fungerar inte

Idag läser jag om hur KD vill införa ett nationellt abortregister med personnummer. Ett register som inte per automatik skulle ha några positiva medicinska effekter för kvinnohälsan och som näppeligen skulle ha en avskräckande effekt för den som har oskyddat sex.

Enda skälet jag kan se är att ytterligare skuldbelägga de kvinnor som känner sin tvingade att fatta den, ofta jobbiga beslutet, att avbryta en oönskad graviditet. ”Skuld och skam” -metoden fungerade inte vid förra sekelskiftet och den fungerar inte i Polen, Nicaragua eller på Irland.

Andra delar i Miltons utredning har KD inte jublat över, som exempelvis dagen-efter-piller hos skolsköterskan. Om syftet är att minska antalet ofrivilliga graviditeter så visar all erfarenhet att det är mycket effektivare att öka tillgången till preventivmedel än skuldbelägga sexuellt aktiva kvinnor. Och rätten till fria och säkra aborter måste finnas för att säkra kvinnors mänskliga rättigheter.

Lika lön och jämlikhet, hellre än blommor!

Sitter på S-kvinnors kongress och har precis blivit uppringd av mina döttrar som gratulerar på Morsdag. Blir varm i hjärtat av att i videosamtal se tre glada flickor som trängs framför webbkameran och skriker ”Heja mamma”. Men jag har en kluven relation till Morsdag. Fortfarande idag så ligger det lite 50-tals nostalgi över den. Den som får blommor och kaffe på sängen en gång om året är den som servar familjen resten av året.

Kan inte låta bli att slås av alla de orättvisor som drabbar mammor. För att låna orden av Osten/Grapen ”Vi som fått blommor och Morsdagspaket, istället för lika lön och jämlikhet…”. Jag vill ha rätt till heltid, lika lön, barnomsorg också på obekväm arbetstid, en delad föräldraledighet, ett starkare ekonomiskt stöd för ensamma mammor, ett stjärnfamiljsperspektiv i hela politiken, bättre skolbarnomsorg, offensiv mot barnfattigdom och utvecklad generell välfärd. Det finns mycket kvar att göra för att vi ska kunna fira mammorna varje dag.