tisdag 31 mars 2009

Regeringen sviker medvetet barnen.

Folkhälsoministern skriver idag på DN-debatt om behovet av föräldrastöd. Jag håller med. Men får en obehaglig känsla när jag inser att hennes fokus bara ligger på lite föräldrakurser, som dessutom är djupt kritiserade av moderna pedagoger. Maria Larson, Se dig omkring. Barnfattigdomen i Sverige ökar. Fler barn far illa. Och fler föräldrar tvingas ut i arbetslöshet till en A-kassa som bara ger hälften av den tidigare inkomsten.

Den borgerliga regeringen har gjort tre saker inom den ekonomiska familjepolitiken. Infört ett vårdnadsbidrag som minskar barns rätt till aktiva pappor. Infört en jämställdhetsbonus som är så krånglig att bara 27 föräldrar har utnyttjat den. Och avskaffat ett av de viktigaste målen för den ekonomiska familjepolitiken. Fram till i år har den ekonomiska familjepolitiken haft som mål att vara ekonomiskt utjämnande, öka jämlikheten mellan barn och att minska fattigdom. Detta har Maria Larsson och hennes kompisar avskaffat.

”Men det är ju bara ord” sa Göran Hägglund när jag i en debatt påpekade det. Ja Göran, Det är ord, men det spelar roll för vilken riktning politiken ska ta. Nu ser vi hur barnfattigdomen stiger, hur de ekonomiska klyftorna mellan barn ökar och hur regeringens dåliga hantering av finanskrisen gör att arbetslösheten slår rakt in i barnfamiljernas ekonomi. Det är inte bara ord. Att prioritera fortsatt sänkta skatter för de rikaste mitt i brinnande lågkonjunktur är en medveten prioritering och effekterna blir ökade orättvisor. Regeringens svek är en realitet för väldigt många barn i Sverige idag.

fredag 27 mars 2009

Prioritera, hushålla och med kompass i rätt riktning.

Skatt, skatt, skatt. Den som trodde att skatt var en ickefråga måste känna sig besegrad.

Regeringen väljer att mitt i brinnande lågkonjunktur fortsätta genomföra orättvisa skattesänkningar. Det är ur ett ekonomiskt perspektiv helt obegripligt hur man kan låna pengar till statskassan för att med samma summa sänka skatten för de rika. Ett så slarvigt hantverk kan bara förklaras politiskt. Högern vill minska den gemensamma välfärden och öka inkomstklyftorna i landet.

Idag pekar Sahlin och Östros på att det finns en annan väg för landet. Investeringar i jobb är inget nytt, men det måste också innebära mer pengar. Ingen kan kalla de sparsamma förslag som presenteras för nån skattechock, men var och en måste förstå att det går inte att driva socialdemokratisk välfärdspolitik med borgerlig skattepolitik.

tisdag 24 mars 2009

Blir det nån ränta egentligen, och för vem?

När regeringens ansvarslösa hantering av försäkringskassan uppdagades så krävde s, v och mp ränta till de personer som drabbats av förseningar. På dagens möte med riksdagens socialförsäkringsutskott så visade det sig att vårt arbete gett resultat.

Jag är glada att regeringen lyssnat på kritiken, men några pengar kommer inte att betalas ut förrän tidigast 2010. Och på aftonbladet så meddelar utskottets moderata ordförande att de som haft oturen att vara i behov av välfärdsförsäkringar och försäkringskassans tjänster just under den tid vi har en högerregering har inget att hämta.

Det är inte rimligt att föräldrar, pensionärer och sjuka ska behöva vänta i månader för en ersättning man har rätt till. Människor tvingas till sms-lån och socialbidrag. Ränta hade kunnat vara ett sätt att kompensera, men grundproblemet är att regeringen inte ger försäkringskassan möjlighet att helt enkelt göra sitt jobb.

Jag vill debattera VAB-intyg med ansvarig minister.

Idag lämnar jag in följande interpellation och ser fram emot en debatt i riksdagens kammare nom två veckor.


Till statsrådet Christina Husmark-Pehrsson (M)

Är det dags att avskaffa VAB-intygen?

Riksdagens utredningstjänst har räknat ut att bara portokostnaden för det nya systemet med intygsblankett för den som ansöker om tillfällig föräldrapenning går på nära 10 miljoner kronor varje år. Försäkringskassan har uppskattat att det nya systemet kostar totalt runt 40 miljoner årligen. Dessutom gör det komplicerade systemet att det idag ligger 50 000 ärenden för komplettering i balansen, vilket ytterligare förlänger väntetiden för de som har rätt till ersättning. Samtidigt visar Försäkringskassan att det är i princip lika många som tar ut ersättning idag som innan intyget infördes.

Jag har tidigare pekat på att intyget drar resurser från pedagogernas arbete med barnen, undergräver förtroendet för en av våra bäst fungerande välfärdsförsäkringar och ökar byråkratin för redan pressade småbarnsföräldrar.

Med de nya uppgifterna om ökade kostnader utan resultat så vill jag fråga statsrådet om hon anser att det är dags att avskaffa intygen tillförmån för ett mer effektivt sätt att se till att rätt människor får rätt ersättningar i rätt tid.

Veronica Palm (S)
Riksdagsledamot

lördag 21 mars 2009

Sluta jaga föräldrar med snoriga ungar - avskaffa vab-intygen.

Jag vill avskaffa vab-intygen. Det är bara dyrt och krångligt.

När regeringen i somras införde denna extra byråkrati för föräldrarna, förskolan/skolan och försäkringskassan så var syftet att motverka fusk. Så blev det inte. Vab-intygen är ineffektiva, dyra och en kollektiv bestraffning av alla småbarnsföräldrar. Om detta skriver bl.a. Aftonbladet och SvD idag. Sydsvenskan kallar det för en flopp.

Om man på riktigt vill komma åt fusk med vab så vore en bättre idé att ge F-kassan ökade resurser för att göra stickprovskontroller mot arbetsgivaren. Att jaga, redan stressade, småbarnsföräldrar är dålig politik. Gemensamma resurser behövs bättre.

torsdag 19 mars 2009

Sluta gömma er bakom finanskrisen.

Så kom det raka besked från regeringen – inga ytterligare pengar till kommuner och landsting. Redan i förra statsbudgeten var det utom allt tvivel att finanskrisen nu rullar in i välfärdsverksamheterna. Försämringarna i A-kassa och sjukförsäkring ökar ytterligare kommunernas kostnader. En direkt effekt av stigande arbetslöshet är att skatteintäkterna till kommunal verksamhet minskar.

Med regeringens besked så riskerar 15 000 jobb i vård, skola och omsorg att försvinna. Regeringens beslut leder både till ökad arbetslöshet och försämrad välfärd.

Regeringens har trixat med siffrorna så att det statliga stödet till kommuner och landsting i praktiken minskat de senaste åren. Att nu säga att kommunerna får klara sig bäst dom vill är både ansvarslöst och ännu ett bevis på att vi har en regering som försöker gömma sig bakom finanskrisen när dom monterar ner den Svenska modellen.

onsdag 18 mars 2009

Politik för marginalväljare.

Antar att Reinfeldt pustade ut efter förra vårens kamp om familjepolitiken och hoppades på lugn och att både Fp och Kd kunde vara nöjda. Hägglund kunde presentera ett vårdnadsbidrag och Sabuni en jämställdhetsbonus. Två reformer som var ämnade att ta ut effekterna av varandra. Jämställdhetsbonusen skulle väga upp de negativa effekterna för jämställdheten som det innebär att ge hemmafrubidrag. Vårdnadsbidraget skulle minska eventuellt förbättrad jämställdhet i småbarnsfamiljer i och med jämställdhetsbonusen genom att låsa in några andra mammor vid spisen.

Men sanningen är att effekterna för de båda reformerna uteblev. Av de kommuner som överhuvudtaget infört vårdnadsbidrag så är det ytterst få som föräldrar som utnyttjat det, och av flera så handlar det om att kommunen inte uppfyllt barnomsorgsgarantin så att föräldrarna helt enkelt inte har något annat val än att vara hemma. Igår kom siffror som visade att det hitintills bara är runt 30 personer i hela landet som utnyttjat jämställdhetsbonusen. Familjepolitiken är allt för viktig för att bli en cat-fight mellan småpartierna om marginalväljare.

tisdag 17 mars 2009

Sanningen är enkel: Folk blir inte friskare av att dom blir fattigare.

SvD:s ledarsida och socialförsäkringsministern verkar leva i samma verklighet, men de flesta människor jag möter upplever något helt annat. Ett kallare, hårdare och otryggare Sverige utvecklas i kölvattnet av finanskrisen och regeringens orättvisa politik.

Vad gäller sjukskrivningen så innebär de nya reglerna att den som är sjuk prövas mot hela arbetsmarknaden, utan förbehåll, efter 180 dagar. Och ja, det leder till att människor kastas ut, att människor förlorar sin anställning och att sjuka människor släpar sig till jobbet, kanske klarar det ett tag och sedan går tillbaka till än längre sjukfrånvaro.

Dessutom finns det, med de nya reglerna, ett sista datum för att få ersättning vid sjukdom. Efter längst 550 dagarna är det slut – oavsett hur sjuk du är.

Förutom dessa hårda bäst-före-datum så har regeringen minskat arbetsgivarens ansvar för rehabilitering, dragit undan resurser för förebyggande arbete, misslyckats med att bygga ut företagshälsovården och drivit försäkringskassan till en ohållbar situation.

Det är en synisk människosyn, med tron om att folk blir friskare bara de blir lite fattigare, som ligger bakom denna djupt orättvisa politik.

Om man försöker går bakåt och framåt samtidigt så står man still.

Moderaterna vill ändra på bilden av sig som gubbparti. Lagom till 8 mars kom ett utspel om att fler kvinnor skulle företräda partiet efter nästa val, och nu kommer ett utspel om att motverka de bakslag för jämställdhet som vårdnadsbidraget innebär.

Men det går inte att gå både bakåt och framåt på samma gång. Då står man still.

Om det parti som leder landets regering på allvar vill göra nått för moderna familjers möjlighet att leva mer jämställt så är den första åtgärden helt enkelt att avskaffa vårdnadsbidraget.

måndag 16 mars 2009

Krossa patriarkatet med pyttipanna.

I DN-söndag tipsar Rebecka Edgren Aldén och Tinni Ernsjöö Rappe som tillsammans skrivit ”Skriet från kärnfamiljen” om den där ständiga kampen om att både leva familjeliv och ha en jämställd relation med barnen far. Mest gillar jag deras ständiga påminnelser om att man måste bestämma sig för att dela ansvaret i varje detalj. Delad föräldraledighet är inte allt, men det är en bra grund för att det där andra ska bli enklare.

Gillar också tipset Bjud hem folk på middag när det är stökigt hemma. Att krossa patriarkatet görs också i detaljerna. Kärnfamiljsmyten puttas ett litet steg närmare ruinens brant när du inte skämms över att ungarna har udda kläder, tycker att micrad fryspytt är bra vardagsmiddag eller bjuder hem folk när det är stökigt hemma.

torsdag 12 mars 2009

Staten och Kapitalet, dom sitter i samma båt...

Det blev inget nytt huvudavtal. Svenskt näringsliv lämnade förhandlingarna för att LO inte gick med på ytterligare försämringar i lagen om anställningsskydd. För Svenskt Näringsliv har kortsiktiga maktintressen varit viktigare, och det kanske är logiskt att nyttja tillfället då deras kompisar sitter i Rosenbad. Men det är ansvarslöst särskilt i en ekonomisk kris behövs samförstånd och stabilitet.

Att arbetsmarknadens parter ansvarar för regleringen av arbetsmarknaden är en viktig del i den svenska modellen. Detta förutsätter hög organisationsgrad och att alla omfattas av kollektivavtal. Med denna ordning och reda på arbetsmarknaden som grund har den svenska modellens andra delar kunnat utvecklas. Det handlar om allt från allomfattande välfärdsförsäkringar till en välfärd för alla.

Jag är besviken på Svensk Näringsliv, men ärligt talat inte så förvånad. Regeringen har ägnat mycket kraft åt att försämra villkor för vanliga löntagare och att pressa facken. Så nog känns det som vi har ”Två vargar fromma som lamm” i Staten och Kapitalets företrädare.

onsdag 11 mars 2009

Pensionärer drabbas dubbelt.

Finanskrisen slår hårt mot Sverige. Arbetslösheten stiger rekordartat, varslen är de värsta sedan 70-talet och ungdomsarbetslösheten är bland den högsta i hela EU. Regeringens tafatta politik gör att krisen fördjupas. Nu börjar vi också de hur den krisen rullar in i kommunerna och drabbar skolan, förskolan, vården och äldreomsorgen. Och hur det slår mot pensionerna.

Landets pensionärer får betala dubbelt för regeringens usla politik. Dels genom en risk för sänkta pensioner till följd av global finanskris, men också av misskött nationell ekonomisk politik. Dels genom att Sverige idag har en regering som straffbeskattar pensionärer.

En människa som får 12 500 kr i pension betalar 722 kr mer i skatt än om hon fått samma inkomst som lön. Regeringen sa i höstas att nu skulle också pensionärerna få del av skattesänkningarna. Det var i och för sig sant, men enligt den nya skattetabellen som gäller sedan årsskiftet får statsministern en skattesänkning på 1200 kr i månaden, medans en pensionär med normal pension får nöja sig med 68 kr.

måndag 9 mars 2009

Pappor är också föräldrar, om de får tillträde.

Läser med oro hur vår kamp för andra Europeiska kvinnors rätt riskerar att bli ett bakslag för Svenska män. I Sverige pågår en debatt om hur fler barn ska få möjlighet att vara hemma med också sina pappor under det första året. TCO:s pappaindex visar att papporna har ökat sitt uttag av föräldraledighet men ökningstakten nu verkar plana ut.

Jag är hundraprocent övertygad om att delad föräldraledighet är bra för alla parter. 1. Pappan får en närmare och naturligare relation till sitt eget barn. 2. Mamman slipper välja mellan familj och yrkesarbete. 3. Det lilla barnet, den stora vinnaren, får flera djupa relationer och ökad trygghet.

Dessutom skakas maktbalansen på arbetsmarknaden om. Om man inte kan ”förutsätta” att en kvinna kommer vara frånsvarande från arbetet mer är det inte ”logiskt” att ge kvinnor lägre löner och inte ”rationellt” att välja bort kvinnor vid rekrytering till högre befattningar.

lördag 7 mars 2009

Utspel om fler kvinnor lagom till 8 mars räcker inte

Igår berättade moderaterna att de ska ha hälften kvinnor på sina listor inför nästa val. Det är väl iofs bra att även moderaterna fattar att det krävs medveten handling för att bryta strukturell underordning. Men ärligt talat känns det som ett av de mest ihåliga utspel som de moderata partistrategerna lyckats prestera.

Samma parti har under mer än två år försämrat vanliga kvinnors villkor. Dyrare och sämre A-kassa, vilket pressat ut kvinnor med sämst villkor på arbetsmarknaden ut i otrygghet. Ett vårdnadsbidrag som drar resurser från förskolan och till ett hemmafrusystem. Ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster som bara är ett sätt att subventionera rika med våra gemensamma pengar. Nya sjukskrivningsregler som hårdast drabbar kvinnor med psykiska besvär och diffus verk, och som slutar med att de kastas ut ur välfärdsförsäkringen. Minskade resurser till kommuner och landsting vilket nu leder till att välfärdsarbetande kvinnor mister jobbet. Minskat arbetsgivarens skyldighet att upprätta jämställdhetsplaner. Listan kan göras lång och bilden är tydlig: De allra flesta kvinnor har förlorat på den moderatledda regeringens politik.

Man kan fira 8 mars på olika sätt och jag vill lyckönska moderatkvinnorna med att ha kommit en bit längre i att slå sig in i ett av landets mest gubbiga partier, men för alla oss andra är det ärligt talat inte så spännande.

Själv firar jag 8 mars på Långholmens Folkhögskola. Du är också välkommen!

onsdag 4 mars 2009

Jag vill varken vara hemmafru eller ha dåligt mammasamvete

Hade en helveteslämning på dagis i morse. Och ja, jag har dåligt samvete för det. Jag har dåligt samvete för att jag skrek åt barnen på vägen dit, och det är väl rimligt. Men när jag går därifrån så väller alla andra dåliga mammasamveten upp. Jag borde hämta tidigare oftare. Jag borde njuta av en stund i lekparken på vägen hem. Jag borde laga riktig mat, gärna tillsammans med alla barnen. Jag borde ha planerade uteaktiviteter varje helg. Jag borde sjunga, läsa, spela och leka mer med döttrarna.

Och tillslut, när tårarna stiger, så kommer de logiska följdfrågorna: Borde jag egentligen jobba alls? Borde jag inte viga mitt liv åt att vara en riktigt bra mamma? Är inte mina döttrar värda det? Samtidigt vet jag att jag ganska snabbt skulle bli galen av att sitta inlåst som hemmafru i min förort, och det skulle absolut inte göra mig till nått som kan liknas vid en god och närvarande mor.

Förra våren fattade riksdagen beslut om vårdnadsbidrag. De borgerliga hade argument för som varierade mellan valfrihet och riktigt mörka familjevärderingar om kvinnans plats i hemmet. Jag ägnade ganska mycket tid åt att prata med föräldrar som skulle kunna vara föremål för detta borgerliga hemmafrubidrag. Nästan alla attraherades av intentionen – mer tid med barnen. Men ytterst få såg hemmafru som lösningen, vilket också bekräftas av den flopp som vårdnadsbidraget blev.

Moderna föräldrar vill både arbeta och ha tid för familj. Att finna vägar att hantera det som kommit att kallas livspusslet är utmaningen för en framtida familjepolitik. Ingen blir bättre mamma av att ha ständigt dåligt samvete för att man inte trillar egna köttbullar en onsdag efter dagis. Jag läser med glädje Belinda Olsson idag.

tisdag 3 mars 2009

Rädda apoteket

Rädda apoteket protesterar mot regeringens planer att avreglera en av Europas bäst fungerande apoteksmarknader. Ibland är trygghet och säkerhet viktigare än privatisering!

måndag 2 mars 2009

Verkilgheten skrämmer, inte jag.

Effekterna av de nya sjukskrivningsreglerna börjar nu synas. När vi debatterade förändringarna i riksdagen förra våren så mötte jag många människor som inte trodde att det kunde vara så illa. När de första männsikorna nu vid årsskiftet passerade 180-dagarsgränsen och kastas ut ur välfärdsförsäkringen så säger socialförsäkringsministern att jag överdriver och skrämmer männsikor när jag påpekar det. Om det ändå varit så väl...

Några korta bilder av en verklighet som skrämmer mig kan vi få på aftonbladets debattsida idag. Jag vill än en gång tipsa om Margareta Tigers namninsamling.

Blir F-kassans personal 2000-talets gummisnoddshjältar?

Jag minns 90-talskrisen. Det var våldsamma nedskärningar i välfärden, och visst drabbades brukarna, men de som fick ta den största smällen var personalen. Trots färre arbetskamrater, fler vårdtagare/barn/gamla och tyngre arbetsbelastning gjorde välfärdsarbetarna ett fantastiskt jobb. Undersköterskor, barnskötare, vårdbiträden och socialsekreterare slet ut sig likt gummisnoddar till bristningsgränsen för att få göra det de ville – ge en bra service och omvårdnad. I spåren av 90-talet kunde vi se ökade sjukskrivningar – utbrändhet, stress och förslitningar.

Jag är orolig för att vi får en repris. Kritiken mot försäkringskassans sena utbetalningar är berättigad, men det är inte kassehandläggarna som ska skyllas. Jag har besökt många F-kassor runt om i Sverige och träffat många människor som verkligen gör sitt yttersta för att ge det stöd som sjuka, pensionärer och föräldralediga har rätt till. Samtidigt får de än färre arbetskamrater, tyngre arbete och ständig övertid.

F-kassan själv säger att de behöver nära 1 000 000 000 kronor för att klara 2009. Socialförsäkringsministern svarar svävande att det kommer en tilläggsbudget i vår. Det är slarvigt och ansvarslöst. Regeringen måste ge F-kassan möjlighet att göra sitt jobb. Människor måste få sina utbetalningar i tid. Förtroendet för välfärdsförsäkringarna måste återupprättas. Personalen måste återfå arbetsro och arbetsglädje.