Livspussel kräver mer politiskt ansvar.

SvD har en spännande artikelserie kring barnvaktshjälp och livspussel. Läs här. Livspusselproblemet sätter fingret på något viktigt i vårt samhälle. Nått grundläggande står inte rätt till när vi lever ett liv som inte går ihop. Att reducera det till en fråga om bidrag för att köpa sig bort från de pusselbitar som inte får plats är både fel fokus och oansvarigt.

Fel fokus för det handlar om så mycket mer. Det handlar om hon som aldrig kan stänga av telefonen, som kollar mailen under Bolibompa och som är ständigt jagad av nästa deadline. Men det hanslar också om hon som jobbar 67,5 procent i hemtjänsten och som vill och behöver men inte kan ta extra helger, för sonens pappa vägrar byta helg, föräldrarna bor på annan ort och förskolan är stängd på helger. Båda dessa kvinnor brottas med tid och pusselbitar som inte passar in i livet. Båda dessa kvinnor vill jobba heltid, varken mer eller mindre, och på så vis kunna få makt över sitt liv och sina pusselbitar.

Oansvarigt för det skuldbelägger. Det privatiserar ett samhällsproblem till något som du själv ska köpa dig fri från. Hämta-tre-stressen är väl det tydligaste beviset för hur ett socialt tryck skuldbelägger den som gör (eller tvingas göra) ett annat val. Så minskar också trycket för att säkerställa att barnomsorgen är så bra att varje förälder med gott samvete kan utnyttja barnomsorgen och hämta tidigare när man vill och kan, utan socialttryck och stress. Att livet är komplicerat i ett komplext samhälle är en gemensam angelägenhet.

Dessutom är skattebidrag för den som har råd att köpa vissa tjänster ett slöseri med resurser. Resurser som skulle kunna användas till att utveckla välfärden och underlätta för den som har svårt att få livet att gå ihop.

Nån butler vill jag inte ha…

…men nog är det hög tid att hitta lösningar på de vardagens problem. Med fötterna djupt rotade i vardagen och med en vision om ett möjligheternas land där jämlikheten växer och välfärden utvecklas kan socialdemokratin hitta vägen framåt.

Dagens DN-debatt är ett befriande steg i valrörelsen. En debatt om det som handlar om det viktiga i livet, inte bara om statistik, siffror, kronor och ören. Till det vill jag lägga barnomsorg på obekväm arbetstid, rätt till heltid, frukost i skolan, barn-akutbilar, läxläsning med lärare, ta bort VAB-intygen och andra bra S-idéer.

Sverige är ett fantastiskt land, men välfärden är långt ifrån färdig. För mig handlar det inte om att lappa och laga alla de hål moderaterna har gjort. Jag vill mer. Jag vill vara med och skapa en modern välfärd som ger trygghet och svarar upp mot de frågor som människor idag har.

Läs mer: AB, AB, SvD, Expr, Expr

För att en mamma ska kunna ha semester måste hon ha ett jobb att gå tillbaka till.

Rotar runt lite bland äldre inlägg för att leta texter till en artikel. Läser Jag vill varken vara hemmafru eller ha dåligt mammasamvete och känner mig åter övertygad. Ska njuta av sista semesterveckan med barnen, men tycker också att det är skönt när det återgår till vardagens rutiner.

Det är snarare smart att anställa småbarnsföräldrar.

En ny SCB visar att 1 av 15 arbetsgivare helst inte vill anställa småbarnsföräldrar. Hm. Inte bra. Jag har tidigare skrivit om att barnfattigdomen ökar (med 50% sedan 2006). Om den som har försörjningsansvar inte får jobba så kommer barnfattigdomen fortsätta stiga. Det behövs både en ny regering som prioriterar jobbpolitiken, men också en ny attityd hos arbetsgivare.

Jag är övertygad om att de som säger att de inte vill anställa småbarnsföräldrar tänker kortsiktigt. Det är snarare smart att anställa småbarnsföräldrar. Okej, då och då är det öroninflammation, föräldrafika kl.15 eller förskolan ringer för att barnet kräkts efter vilan. Men just för att det är så småbarnsförälderns liv är så är det också smart att anställa henne. Hon vet att det som inte blir gjort med en gång, riskerar att aldrig bli gjort och hon vet att planera sin vardag och sitt liv för att få det att gå runt.

Om SCB:n skriver bl.a. AB & Expr.

Livspussel in på bara skinnet.

Igår deltog jag i TCO:s seminarium Livspussel in på bara skinnet. Mycket spännande. Många kloka tankar om hur vi kan utveckla välfärden för att anpassa den till de behov som dagens föräldrar ställer. En tydlig kontrast mot regeringens passiva låtgå-mentalitet, men vårdnadsbidrag och skatteavdrag som patentlösning.

Här kan du läsa mer om seminariet.

Livspussel och nattis.

Många föräldrars vardag präglas av den ständiga kampen mot tiden. Man ska prestera på jobbet, vara vältränad, socialt framgångsrik, ständigt uppdaterad och ha fint hemma – och samtidigt vara en närvarande och trygg förälder. Inte sällan kolliderar stress och övertid på jobbet, eller bara arbetstiderna i sig, med dagishämtning, läxläsning, matlagning, föräldramöten eller fotbollsträning. Det behöver bli lättare att få livet att gå ihop och tiden att räcka till.

Samtidigt som detta är en verklighet som de flesta an känna igen sig i är det bara fyra av tio kommuner erbjuder nattis och nu kommer rapporter om att flera kommuner också tvingas lägga ner. Det upprör mig.

Livspusselproblem handlar för de allra flesta om att få vardagen att funka och att samhällets stöd briser när det behövs, som när det behövs barnomsorg på kvällar, nätter eller helger. Regeringens prat om livspussel stannar vid att ge rabatt till de som har råd att köpa privat städhjälp, men ser inte att det behövs en modernisering och utveckling av flera delar av vårt välfärdssamhälle för att vi ska få livet att gå ihop för både mammor och pappor.

En ny baddräkt och halvfabrikatmat till ungarna kan hjälpa till att få livet att gå ihop.

Jag har funderat en hel del på det där med livspussel. Hur man kan få livet att gå ihop när man både är mitt uppe i familjelivet och mitt uppe i yrkeslivet. Har tidigare skrivit om behovet av klassperspektiv, men jag tror också att det handlar om förväntningar som snurrar allt snabbare runt oss. Våra mammor fick dåligt samvete om vi inte kunde komma hem till doften av nybakta bullar någon gång i veckan, även om mammorna arbetade heltid. Dagens krav är kompletterade med ta-hand-omdig-själv-krav. Man ska vara bra som mor, hustru, i sitt yrke och dessutom ta hand om sig själv. Kvällstidningarna är så här års fyllda med tips om hur du kan få platt mage eller gå ner i vikt till sommaren.

Jag vet att det behövs politiska förändringar för att få livet att gå ihop. Det handlar om bra kollektivtrafik, barnomsorg på obekväm arbetstid, möjligheten för ensamstående att överlåta föräldrapenning, bibliotek och simhallar och mycket annat. Men jag tror också att det handlar om att våga släppa krav. Vill, än en gång, slå ett slag för halvfabrikat och att det är okej med lite ostädat hemma. Och dessutom har jag sett att det är ganska modernt med lite luftigare sommarklänningar, och nog kan man vara värd en ny baddräkt (och passa på att köpa en storlek större...)

Livspusslet behöver ett klassperspektiv

Att det är knepigt att få livet att gå ihop när man är småbarnsförälder är vi många som kan vittna om. Svaren på problemen tenderar dock att vara klassbundna. För den som har en svag förankring på arbetsmarknaden, liten ekonomi och svårt att ge sina barn det där lilla extra blir svaret vårdnadsbidrag, som bara förstärker den utsatta situationen. För den som har karriär och råd med mycket fritidsaktiviteter för både sig själv och sina barn blir svaret skatteavdrag för städhjälp, som är en ekonomisk omfördelning åt fel håll.

Jag efterlyser en diskussion om det som är de reella problemen: Människor vill ha mer möjlighet att göra roliga saker med ungarna och få ro i vardagssituationer. Det kan handla om frukost i skolan, möjlighet att köpa med sig middagsmaten när man hämtar på förskolan, bra och billig kultur för helgutflykter och en arbetsgivare som fattar att fem minuter extra på morgonen ibland kan vara det som gör att dagen blir bra både för mig och mina barn. Idag läste jag om en förskola som erbjuder också föräldrar frukost, spännande idé.

Vill också påpeka att för många föräldrar så handlar det om att få lönen att räcka hela månaden, eller i vart fall tills barnbidraget kommer. Den ekonomiska stressen är en realitet för många och en generell välfärdspolitik för barnfamiljers ekonomi är a och o för att lösa livspusslet för de många föräldrar med små marginaler.

Jag vill varken vara hemmafru eller ha dåligt mammasamvete

Hade en helveteslämning på dagis i morse. Och ja, jag har dåligt samvete för det. Jag har dåligt samvete för att jag skrek åt barnen på vägen dit, och det är väl rimligt. Men när jag går därifrån så väller alla andra dåliga mammasamveten upp. Jag borde hämta tidigare oftare. Jag borde njuta av en stund i lekparken på vägen hem. Jag borde laga riktig mat, gärna tillsammans med alla barnen. Jag borde ha planerade uteaktiviteter varje helg. Jag borde sjunga, läsa, spela och leka mer med döttrarna.

Och tillslut, när tårarna stiger, så kommer de logiska följdfrågorna: Borde jag egentligen jobba alls? Borde jag inte viga mitt liv åt att vara en riktigt bra mamma? Är inte mina döttrar värda det? Samtidigt vet jag att jag ganska snabbt skulle bli galen av att sitta inlåst som hemmafru i min förort, och det skulle absolut inte göra mig till nått som kan liknas vid en god och närvarande mor.

Förra våren fattade riksdagen beslut om vårdnadsbidrag. De borgerliga hade argument för som varierade mellan valfrihet och riktigt mörka familjevärderingar om kvinnans plats i hemmet. Jag ägnade ganska mycket tid åt att prata med föräldrar som skulle kunna vara föremål för detta borgerliga hemmafrubidrag. Nästan alla attraherades av intentionen – mer tid med barnen. Men ytterst få såg hemmafru som lösningen, vilket också bekräftas av den flopp som vårdnadsbidraget blev.

Moderna föräldrar vill både arbeta och ha tid för familj. Att finna vägar att hantera det som kommit att kallas livspusslet är utmaningen för en framtida familjepolitik. Ingen blir bättre mamma av att ha ständigt dåligt samvete för att man inte trillar egna köttbullar en onsdag efter dagis. Jag läser med glädje Belinda Olsson idag.