Gränslöst systerskap är bättre än ett Grattis.

Sitter på riksdagsgruppens veckomöte där vi idag pratar om demokratisering och mänskliga rättigheter i Nordafrika. Snart drar jag på mig mössa och tjocka strumpor för att dagens sista aktivitet - Demonstrationen.

Och sist, en påminnelse:
Man säger INTE Grattis på Kvinnodagen. "Vi som fått blommor och morsdagspaket istället för lika lön och jämlikhet."

Det självklara: Halva makten – Hela lönen.

Sverige har en stolt historia av jämställdhet och vi ser oss gärna som ett föredöme i internationella jämförelser. Men 8:e mars är inte en dag för självbelåtenhet. Jag fortsätter kräva det självklara: Halva makten – Hela lönen.

Den borgerliga regeringens ekonomiska politik har ökat ojämlikheten mellan kvinnor och män. Nästan 60 procent av skatteförändringarna och reformerna under den förra mandatperioden har gått till män. Samtidigt har kvinnor i högre grad än män drabbats av försämringarna i exempelvis sjuk- och föräldraförsäkringarna. De olika skattetabellerna för förvärvsarbetande, pensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldra-lediga slår också hårdare mot kvinnor. Fler kvinnor än män är föräldralediga, pensionärer och sjukskrivna.

Det som låser in och hindrar för kvinnor ska förändras till sådant som istället frigör och skapar möjligheter. Det viktigaste är givetvis kvinnors rätt till arbete och egenförsörjning. Lika lön för lika arbete.

Inom den offentliga sfären rycker kvinnorna fram, representativiteten ökar vilket fördjupar demokratin. Men på toppnivåerna inom politiken, organisationerna, förvaltningen, rättsväsendet och näringslivet är det för tunt med kvinnor. Förebilderna måste bli fler.

Sverige är kanske mer jämställt än andra länder men ändå fortfarande ett patriarkalt land. Det krävs politisk vilja för att förändra detta. Vi vet att dagens orättvisa skattesystem tar pengar från män och ger till kvinnor och vi vet att kvinnliga ledare fortfarande är undantaget. För att nå Halva makten & Hela lönen krävs att vi vågar och orkar prioritera kvinnors rätt och möjlighet till arbete, men också våga ge fler kvinnor makt.

100 år av kamp!

Idag högtidlighåller jag internationella kvinnodagen. (Ja. Dagen behövs fortfarande, så var det avklarat.) Har just vart i en panel om Framtiden.

Jag är socialdemokrat och feminist för att jag vill vara med i kampen för att varje enskildmänniska rätten att förverkliga sina egna livsdrömmar. Så enkelt – och så svårt. Det är långt kvar innan kön, klass eller andra livsbetingelser sätter hinder för människors val, men det får inte hindra oss. Rätt till barnomsorg när man behöver den. Göra heltid till en rättighet också för kvinnor. Och kvotering i bolagsstyrelser. Är små, men viktiga steg på vägen mot ett jämställt samhälle.

Med små men medvetna steg går kampen vidare. Och nu går jag vidare till 8-mars-demonstrationen från Slussen till Medborgarplatsen under parollen 100 år av kamp!

Utspel om fler kvinnor lagom till 8 mars räcker inte

Igår berättade moderaterna att de ska ha hälften kvinnor på sina listor inför nästa val. Det är väl iofs bra att även moderaterna fattar att det krävs medveten handling för att bryta strukturell underordning. Men ärligt talat känns det som ett av de mest ihåliga utspel som de moderata partistrategerna lyckats prestera.

Samma parti har under mer än två år försämrat vanliga kvinnors villkor. Dyrare och sämre A-kassa, vilket pressat ut kvinnor med sämst villkor på arbetsmarknaden ut i otrygghet. Ett vårdnadsbidrag som drar resurser från förskolan och till ett hemmafrusystem. Ett skatteavdrag för hushållsnära tjänster som bara är ett sätt att subventionera rika med våra gemensamma pengar. Nya sjukskrivningsregler som hårdast drabbar kvinnor med psykiska besvär och diffus verk, och som slutar med att de kastas ut ur välfärdsförsäkringen. Minskade resurser till kommuner och landsting vilket nu leder till att välfärdsarbetande kvinnor mister jobbet. Minskat arbetsgivarens skyldighet att upprätta jämställdhetsplaner. Listan kan göras lång och bilden är tydlig: De allra flesta kvinnor har förlorat på den moderatledda regeringens politik.

Man kan fira 8 mars på olika sätt och jag vill lyckönska moderatkvinnorna med att ha kommit en bit längre i att slå sig in i ett av landets mest gubbiga partier, men för alla oss andra är det ärligt talat inte så spännande.

Själv firar jag 8 mars på Långholmens Folkhögskola. Du är också välkommen!