Ärligt talat Borg. Visst vet du att det inte går så bra för Sverige?

Efter lunch idag vandrade en skrattande finansminister till riksdagen för att avlämna årets vårbudget. Han skrattade och log och talade om att Sverige nu är på väg ut ur krisen, med mindre skador på arbetsmarknaden och på välfärden.

Detta samtidigt som antalet arbetslösa är 100 000 fler bara det senaste året, 70 000 fler människor befinner sig i det som moderaterna kallar för utanförskap, barnfattigdomen har ökar med 50 procent, socialbidragen stiger i 90 procent av landets kommuner, var femte ung människa står utan arbete. Listan kan göras lång, men hur man än läser och räknar så står det klart: Tryggheten rämnar. Klyftorna ökar. Välfärden minskar.

Jag har funderat en del och oroas för att Anders Borg kanske faktiskt tror att det går bra för Sverige. Han kanske inte märker något annat. Anders Borg känner kanske ingen som förlorat jobbet, träffar inga barn som får extra stödet i skolan indraget eller någon som kastats ut ur sjukförsäkringen utan att hon blivit frisk. Han har antagligen inte behövt vänta i de växande vårdköerna, sett äldre tvingas avstå från dyr tilläggsservice i hemtjänsten eller har nån granne som tvingas jobba deltid. Det kan vara så att i Anders Borgs verklighet så går det ganska bra – han har det bra. Då är det helt logiskt att skratta och vara glad, även om jag vet många i Sverige skulle uppfatta det som hånflin.

Men egentligen jag tvivlar på att det är så. I den budget Anders Borg pressenterade idag så skriver regeringen ner tillväxttakten. Det skulle kunna betyda att han ser att det går sämre för Sverige, att vår konkurrenskraft viker, att ungdomsarbetslösheten biter sig fast och att vi står dåligt rustade. Men ärligt talat så tror jag att han låter det bero, för det har vart nått annat som vart viktigare – bryta den svenska jämlikhetssträvan. Även om det inte går bra för Sverige, så går det väldigt bra för vissa människor i vårt land. Klyftorna ökar. De rika blir allt rikare, samtidigt som stora grupper lämnas efter.

Om det var nått bra med budgeten? Jo, den triggar mig att jobba så hårt jag bara kan för att det inte ska vara en moderat som pressenterar nästa statsbudget.

Regeringen och kullerbyttapolitiken.

Moderatledaren säger att regeringen inte kan föra en aktiv ekonomiskt stimulanspolitik för att de måste spara pengar för att säkra välfärden. Låter vid en första anblick klokt, men det blir en kullerbyttapolitik.

Verkligheten fungerar helt enkelt inte på det viset. En passiv ekonomisk politik i kristider leder ofrånkomligt till att arbetslösheten accelererar, det leder till mindre skatteintäkter till kommuner och landsting alltså mindre pengar till välfärd. Dessutom göra ökad arbetslöshet och utslagning att kommunerna måste använda mer pengar till försörjningsstöd.

Både direkt och indirekt urholkar regeringens passiva politik välfärden. Krisen betalas inte bara av arbetslösa utan av sjuka, barn och alla vi andra som har behov av en fungerande välfärd.

I dagens DN går att läsa:
- Regeringen underskattade allvaret i situationen. Även efter de nya pengarna så stod det klart att det skulle behövas besparingar i kommunerna 2010 och 2011, säger SKL:s biträdande chefsekonom Stefan Ackerby.

Fattigdomen slår mot hela Sverige - alla är förlorare på regeringens klasspolitik.

De ekonomiska och sociala klyftorna ökar kraftigt i Sverige. Sedan den borgerliga valsegern 2006 har utvecklingen förvärrats drastiskt. Utanförskapet och fattigdomen växer och detta är inte effekten av en finanskris, eller ens enbart effekter av lågkonjunktur och arbetslöshet. Det är resultatet av en målmedveten borgerlig politik byggd på tron att otrygghet och orättvisor fungerar som drivkrafter i ett samhälle. Detta är cynism byggd på feltolkningen att den som har sitt jobb kvar struntar i om grannar och släktingar blir arbetslösa. Men så fungerar det inte. Vi vill inte se våra medmänniskor gå under. I grunden är de allra flesta människor solidariska.

Skatterna har sänkts med mer än 80 miljarder kronor på tre år – mest för de bäst ställda. Det är ett slöseri med gemensamma resurser. Principen om att välfärden ska betalas av var och en efter förmåga har frångåtts. Men det har också principen om att välfärden ska komma alla till del efter behov. Människor med låga inkomster, arbetssökande, sjukskrivna och, inte minst, pensionärer, har inte fått del av skattesänkningarna. Istället har de fått finansiera dem med kraftigt försämrade trygghetsförsäkringar.

Denna medvetna politik göra att allt fler tvingas till socialkontoren för att de inte klarar sin försörjning. Att leva på försörjningsstödets existensminimum är både ekonomiskt svårt och stigmatiserande, men det innebär också att belastning på socialsekreterare ökar också att de får mindre tid att arbeta med de allra mest utsatta i samhället. Dessutom: När kostnaderna för försörjningsstödet växer – och det gör det i en stor majoritet av landets kommuner – så måste pengar användas som annars skulle ha gått till välfärdens verksamheter. Den stora majoriteten av Sveriges befolkning förlorar på en politik som medvetet ökar orättvisorna. Några få procent i samhällets absoluta topp är de enda reella vinnarna.

Det är dags att lätta på bromsen.

Läget är allvarligt, men regeringen lutar sig tillbaka och tittar liknöjt på när skatteintäkterna minskar, arbetslösheten stiger, ekonomin rasar.

Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. För att kunna ta sig upp ur den ekonomiska svackan krävs en aktiv politik, med investeringar för fler jobb. Utan en aktiv politik förlängs nedgången och effekterna i välfärden och i människors vardag blir större.

Regeringen är oansvarig som slösar med de gemensamma resurserna – lånar pengar till att fortsätta sänka skatterna, mest till de rika, men inte stödjer välfärden med en enda extra krona när de presenterar en tilläggsbudget mitt i brinnande lågkonjunktur

Landets äldre fötjänar ekonomisk trygghet

Landets äldre förtjänar ekonomisk trygghet. Det är ett solidaritetskontrakt som vi har slutit mellan generationerna. Därför är långsiktigt hållbara pensioner viktiga. Men just långsiktigheten och hållbarheten bygger på att människor arbetar. Vi ser nu hur arbetslösheten rullar in över Sverige. Det drabbar den som blir arbetslös och välfärden, men det drabbar också landets pensionärer i dag, eftersom pensionssystemet bygger på att de pengar som vi arbetar in går ut till pensionärer.

Regeringens dåliga handlag med den ekonomiska krisen, att sänka skatter och att försöka bromsa sig ur en uppförsbacke, drabbar pensionärerna. Jag är orolig för att också landets pensionärer kommer att bli krisens förlorare. Redan i dag straffbeskattar regeringen pensionärer. En medelinkomstpensionär betalar 722 kr/mån högre skatt än en löntagare med samma inkomst. Det är ett hån mot alla de människor som har byggt det här samhället. Ökade orättvisor inte är lösningen på de problem Sverige står inför, vare sig när det gäller kris i jobben, kris i välfärden eller ekonomin för landets pensionärer.

Det blir inte fler jobb för att A-kassan blir sämre och dyrare.

En vanlig industriarbetare som nu får gå från sitt arbete får ut en A-kassa som motsvarar drygt hälften av sin tidigare lön och tvingas rakt ut i ingenting.

Regeringens hårda politik var från första dag ett slag mot A-kassan. En chockhöjning av avgiften som nu har pressat ut en halv miljon löntagare som idag står utan försäkring och kraftiga försämringar av villkoren. Nu rullar det vidare.

Ingen har lyckats förklara för mig hur det blir fler jobb för att A-kassan blir sämre och arbetlösa blir fattigare.

Också pensionärerna drabbas av regerinens usla sätt att hantera krisen.

Idag har vi debatterat pensioner i riksdagen. En stundtals het debatt. Landets äldre förtjänar ekonomisk trygghet. Långsiktigt hållbara pensioner är en förutsättning för samhällets solidaritet. Pensionssystemets konstruktion är stabil, men pensionernas utveckling är beroende av att vi som inte är pensionärer arbetar. Arbetslösheten i Sverige stiget och det drabbar den som blir arbetslös och det drabbar välfärden men det drabbar också landets pensionärer eftersom pensionerna bestäms utifrån de samlade inkomsterna av arbete. Jobbfrågan är central, också för hållbara pensioner.

Socialdemokraterna har lagt flera förslag för att motverka jobbkrisen. Det har handlat om utbildningssatsningar för unga och de som nu förlorar sina arbeten, men också åtgärder för att stimulera ekonomin som att höja bostadstillägget. Ett höjt bostadstillägg är bra för de pensionärer som har de minsta ekonomiska marginalerna. Men det är också ett en del i en aktiv jobbpolitik. Till detta har högern röstat nej.

Jag är orolig för att också landets pensionärer kommer att bli krisens förlorare. Redan i dag straffbeskattar regeringen pensionärer. En medelinkomstpensionär betalar 722 kr/mån högre skatt än en löntagare med samma inkomst. Det är ett hån mot alla de människor som har byggt det här samhället. Ökade orättvisor inte är lösningen på de problem Sverige står inför, vare sig när det gäller kris i jobben, kris i välfärden eller ekonomin för landets pensionärer.

En vacker vårdag och en bättre vårbudget.

Sitter på tåget genom ett strålande vackert Sörmland på väg till Karstad för att presentera det socialdemokratiska budgetalternativet som kan sammanfattas i dessa tre punkter.

Det går att påverka utvecklingen, med aktiv politik. Sverige drabbas hårdare av krisen än vår omvärld och regeringen fortsätter passivt se på hur jobbkrisen växer och otryggheten sprider sig i välfärden. En aktiv stimulanspolitik med fokus på byggande, klimatomställning och välfärdsverksamheter är vårt svar. Det betyder 15 miljarder mer till stöd för kommunsektorn, ett nytt ROT-avdrag, ett miljöbilspaket och klimatbonus till ombyggnader.

Ge unga människor chansen. Att unga människor går rakt ut i arbetslöshet är förödande för framtiden. Hade S fått bestämma hade vi idag kompletterat den jobb- och utbildningssatsning på 100 000 platser vi föreslog i vintras med en satsning på sommarjobb till 90 000 ungdomar. Regeringen säger nej och erbjuder en ”ungdomsgaranti” som bara verkar vara en garant för att själv få sitta framför datorn och söka jobb. Bara tre procent av de som får garantin får en utbildning.

Fördela krisens bördor. Krisen drabbar alla och regeringen väljer att fortsätta att, med lånade pengar, sänka skatten för de som har det allra bäst, samtidigt som välfärden urholkas. Det är både orättvist och osmart. Att höja barnbidraget, bostadstillägget och att sluta straffbeskatta pensionärer hade vart åtgärder som både ökat rättvisan och stimulerat konsumtion, men regeringen säger nej.

Nu försökr riksbanken göra det som regeringen inte gör.

Jag skyller inte krisen på regeringen, det vore slarvigt, men varje lands regering har ansvar att föra en politik som motverkar krisens konsekvenser. Vår regeringen gör det inte. Krisen slår hårdare mot Sverige än mot omliggande länder.

Om man vill att vi ska dela på bördorna i svåra tider finns det två sätt att agera.
1. Stimulera ekonomin. Under vintern har (S) föreslagit bla stöd till kommunerna så att man kan behålla välfärdsarbetare, höjt barnbidrag och höjt bostadstillägg för pensionärer. Regeringen har sagt nej. Och fortsätter likt en tjurig treåring att säga nej till åtgärder om skulle kunna få fart på Sverige.
2. Omställning av arbetsmarknaden för att kunna möta en högkonjunktur väl rustad. Det handlar tex om utbildning och satsning på gröna jobb. Regeringen har ägnat två år åt att rusta ner A-kassan, arbetsförmedlingen och vuxenutbildningen, och i tilläggsbudgeten föreslår de 400 nya platser i yrkesvux. Det räcker knappt till åtta procent av de som nekats efter att platserna tagit slut.

Enligt regeringens egna prognoser sjunker kommunernas skatteunderlag med 15 miljarder. Samtidigt lånar regeringen 15 miljarder till statsbudgeten, men inte för att värna välfärden, utan för att sänka skatten – mest till den som har mest. Det ökar inte köpkraften nämnvärt och det ger inget stöd till välfärden. Det är inte bara en orättvis politik, det är en politik som inte funkar.

Nu tvingas andra att agera. Riksbanken kan inte värna pensionärernas ekonomi, förbättra försäkringsskyddet för den som blir av med jobbet eller se till att kommunerna slipper sparka barnskötare som väl behövs i verksamheten. Riksbanken gör det enda de kan för att stimulera ekonomin – sänker räntan.

Hallå regeringen! Ni har ansvar för det här landet - även i lånkonjunktur.

Sitter i riksdagens kammare och lyssnar på budgetdebatten. Jag hade verkligen önskat att jag skulle slippa säga För lite och För sent, men tyvärr...

Den internationella finanskrisen har slagit hårdare mot Sverige än mot vår omvärld. Hade regeringen velat möta lågkonjunkturen hade man stimulerat ekonomin innan varselvågen övergick i jobbkris. Vi är nu långt ner i jobbkrisen. Det är nu man kan stimulera köpkraften och underlätta för att möta framtiden när konjunkturen vänder. Regeringen väljer att låna pengar till statsbudgeten, men inte för att möta krisens effekter, utan för att kunna fortsätta sänka skatter. Jag är ledsen att säga det, men det är för lite och för sent. Att styra ett land i kristider kräver mod och politisk vilja. Regeringen verkar sakna båda.

Hör finansministern från talarstolen beskriva en nattsvart framtid. Men han snuddar knappt vid den kris som nu rullar in i kommunerna där vi nu ser ökade socialbidragskostnader för att fler slås ut ur A-kassan och sjukförsäkringen och minskade skatteintäkter som en följd av arbetslösheten. Man behöver inte vara ekonomiprofessor för att förstå att det slår mot skolan, vården, äldreomsorgen, förskolan och den välfärd som människor möter i sin vardag. Välfärdens verksamheter får ta mycket stryk av regeringens passivitet. ”I kommunerna, har kommunerna ansvar” säger Anders Borg i talarstolen. Men hallå! Är det bättre att tvinga barnskötare gå från jobbet och sänka skatten för rika, än att stödja kommunerna i krisen och värna barnens rätt till bra barnomsorg?

Barnen får betala ett högt pris.

Det finns många goda skär för landets regering att ta sig i kragen och göra nått. Den internationella finanskrisen kan dom inte rå över, men det är regeringen som ansvarar för att effekterna i Sverige blir värre än i länderna runt omkring oss som att Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslöshenen av alla 27 EU-länderna. Den finansiella krisen leder till jobbkris och en skenande arbetslöshet leder till otrygghetskris. Det är dags att se hur också våra minsta medborgare tar stryk av krisen och regeringens politik.

Regeringen för en politik som medvetet missgynnar barn. De har beslutat ta bort målet om jämlikhet i familjepolitiken. Resultatet syns bland annat i minskade resurser till kommuner som leder till större barngrupper i förskolan och till brister i skolan, men det syns också i förändringar av A-kassan och sjukförsäkringen som puttar ut mammor och pappor i fattigdom. Regeringens politik och förändring av målet för den ekonomiskt familjepolitiken börjar ge effekt. Barnen får betala ett högt pris för regeringens politik.

Prioritera, hushålla och med kompass i rätt riktning.

Skatt, skatt, skatt. Den som trodde att skatt var en ickefråga måste känna sig besegrad.

Regeringen väljer att mitt i brinnande lågkonjunktur fortsätta genomföra orättvisa skattesänkningar. Det är ur ett ekonomiskt perspektiv helt obegripligt hur man kan låna pengar till statskassan för att med samma summa sänka skatten för de rika. Ett så slarvigt hantverk kan bara förklaras politiskt. Högern vill minska den gemensamma välfärden och öka inkomstklyftorna i landet.

Idag pekar Sahlin och Östros på att det finns en annan väg för landet. Investeringar i jobb är inget nytt, men det måste också innebära mer pengar. Ingen kan kalla de sparsamma förslag som presenteras för nån skattechock, men var och en måste förstå att det går inte att driva socialdemokratisk välfärdspolitik med borgerlig skattepolitik.

Sluta gömma er bakom finanskrisen.

Så kom det raka besked från regeringen – inga ytterligare pengar till kommuner och landsting. Redan i förra statsbudgeten var det utom allt tvivel att finanskrisen nu rullar in i välfärdsverksamheterna. Försämringarna i A-kassa och sjukförsäkring ökar ytterligare kommunernas kostnader. En direkt effekt av stigande arbetslöshet är att skatteintäkterna till kommunal verksamhet minskar.

Med regeringens besked så riskerar 15 000 jobb i vård, skola och omsorg att försvinna. Regeringens beslut leder både till ökad arbetslöshet och försämrad välfärd.

Regeringens har trixat med siffrorna så att det statliga stödet till kommuner och landsting i praktiken minskat de senaste åren. Att nu säga att kommunerna får klara sig bäst dom vill är både ansvarslöst och ännu ett bevis på att vi har en regering som försöker gömma sig bakom finanskrisen när dom monterar ner den Svenska modellen.

Pensionärer drabbas dubbelt.

Finanskrisen slår hårt mot Sverige. Arbetslösheten stiger rekordartat, varslen är de värsta sedan 70-talet och ungdomsarbetslösheten är bland den högsta i hela EU. Regeringens tafatta politik gör att krisen fördjupas. Nu börjar vi också de hur den krisen rullar in i kommunerna och drabbar skolan, förskolan, vården och äldreomsorgen. Och hur det slår mot pensionerna.

Landets pensionärer får betala dubbelt för regeringens usla politik. Dels genom en risk för sänkta pensioner till följd av global finanskris, men också av misskött nationell ekonomisk politik. Dels genom att Sverige idag har en regering som straffbeskattar pensionärer.

En människa som får 12 500 kr i pension betalar 722 kr mer i skatt än om hon fått samma inkomst som lön. Regeringen sa i höstas att nu skulle också pensionärerna få del av skattesänkningarna. Det var i och för sig sant, men enligt den nya skattetabellen som gäller sedan årsskiftet får statsministern en skattesänkning på 1200 kr i månaden, medans en pensionär med normal pension får nöja sig med 68 kr.