Efter min debatt med Littorin...

... i riksdagen idag så fick jag den här mailad till mig. Nog vet jag att arbetslösheten stigit och att det inte är fler som jobbar mer sedan han blev arbetsmarknadsminister, men det här…

Ibland måste man få skratta åt korkade politiska förslag.

Man måste nog också anstränga sig lite om man är arbetsmarknadsminister.

Ibland tappar man hakan. Från regeringen säger man idag att unga arbetslösa som ska sluta spela TV-spel och hotas med undandraget socialbidrag. Vi har skenande socialbidragskostnaderna, men det var inte en orolig finansminister som uttalade sig. Nej det var arbets-marknadsministern, alltså: Han som ansvarar för att skenande ung-domsarbetslöshet skyller sina misslyckanden på den som drabbats av det.

Man får nog anstränga sig lite för att få försörjningsstöd säger Littorin. Jag vill säga till Littorin: Man måste nog anstränga sig lite om man är arbetsmarknadsminister. Var fjärde ung människa får inte komma in på arbetsmarknaden - välkomnas i vuxenvärlden med att ställas utanför.

Jobb är förutsättningen för all välfärd, både den egna och den gemensamma. Idag har vi en regering som passivt låtit finanskrisen utvecklas till en jobbkris, och nu lika passivt låter krisen rulla in i välfärden. Och en arbetsmarknadsminister som tror att skuld och skam och fattigdom är vägen för unga att komma in på arbetsmarknaden.

Jobbkrisen slår mot välfärden

Det finns mycket att säga om gårdagens besked att ännu ett misslyckat försök att rädda saab kan läggas till handlingarna. Jag skulle kunna skriva om regeringens flathet, om hur lånegarantier kom alldeles för sent och hur de snackat ner saab. Men det är inte saab i sig som intresserar mig.

Jag oroas över Sverige och vår välfärden. Statsministern säger idag att "Välfärdens pengar inte ska bygga bilar". Jag skulle vilja säga att utan jobb finns inga pengar till välfärd. Det hänger ihop. All vår välfärd bygger på arbete. Ju fler som arbetar, dess då mer resurser att fördela till vård, skola och omsorg. Ju färre som arbetar dess då mindre resurser och dessutom måste mer av våra knappa resurser gå till ersättningar för de människor som inte får rätten att göra rätt för sig. Men inte bara den gemensamma välfärden bygger på arbete, utan också den privata. Att ha ett jobb kan vara skillnaden mellan att åka på semester eller inte. Att mamma eller pappa blir av med jobbet betyder kortare önskelistor till tomten.

Jag funderar en hel del runt, och får ofta frågor om, hur barnfattigdomen i Sverige ska utrotas. Mitt svar är arbete. Fler behöver arbete för att vi ska kunna ha råd med barnbidrag och underhållsstöd och med bra barnomsorg, skola och fritidsverksamheter. Men arbete är också det bästa sättet för varje familj att komma ur fattigdomsfällan. En mamma som har möjlighet att gå från deltid till heltid får en avgjort bättre ekonomi för sig och sina barn.

Arbete är förutsättningen för allt annat och därför kommer jag fortsätta tjata om Jobben först! även när jag pratar om tex att bekämpa barnfattigdom.

Hypnotiserande jobbcoacher är inte att värna arbetslinjen.

Jag hävdar med envishet arbetslinjen. Den enkla förklaringen är 1. Jag har en människosyn som säger att jag tror att människor vill arbeta, vill vara med och vill göra rätt för sig. 2. Hela välfärdens finansiering bygger på att vi arbetar.

(För att inte bli missförstådd så bygger arbetslinjen i sjuk-försäkringen på att den som är sjuk få stöd och rehabilitering tillbaka till arbete och vid behov ett anpassat eller subventionerat arbete. Det handlar inte om att rycka undan försörjningen för folk – ingen blir friskare av att hon blir fattigare. Och självklart ska den som är sjuk, och inte kan arbeta, ha tryggheten i en ersättning som täcker inkomstbortfallet.)

Just för att arbete är grunden för välfärden och att det borde vara en rättighet för varje människa att delta utifrån sina förutsättningar, så gör det mig så upprörd när jag ser att jobbpolitiken har totalt kollapsat. Idag har Sverige en ekonomisk politik som aktivt motverkar full sysselsättning och en arbetsmarknadspolitik som parkerar människor i passivitet med hypnotiserande coacher. Samtidigt som arbetslösheten går mot tvåsiffriga tal.

Hade jag haft anlag för att vara konspiratorisk hade jag kunnat tro att det var meningen. Att det var ett sätt att bakvägen genomföra ett systemskifte. För om man låter arbetslösheten skena så minskar de gemensamma resurserna och då kan man motivera nedskärningar i välfärden, och gör man nedskärningar i välfärden så ökar de sociala klyftorna och lönespridningen. Resultatet blir automatiskt att både den svenska modellen och den generella välfärden är ett minne blott. Men konspirationsteorier har aldrig legat för mig.

Finansministern har nog läst Spara&Slösa upp och ner.

Sitter i riksdagens kammare och lyssnar på Anders Borg som pressenterar budgeten för nästa år. Han kallar det krisbudget, och motiverar regeringens lama hantering av den ekonomiska krisen med att pengarna behövs nu.

Det beror ju lite på vad man vill.

Om man vill värna jobb och välfärd så måste man reagera när krisen kommer. Regeringen valde att inte göra det, utan låta krisen slå ut jobb och slå in i välfärden. Nu går vi mot en arbetslöshet på över 11 procent och kraftiga neddragningar i skola, vård och omsorg. Krisen är inte skapad av regeringen Reinfeldt, men det är en svensk regerings ansvar att föra en politik för att Sverige ska komma bättre ut ur krisen genom en expansiv ekonomisk politik.

Om man vill använda statens finanser som en del i valrörelsen är det nog en klok, om än cynisk, politik. Att inte använda de gemensamma resurserna till att stävja effekterna av den ekonomiska krisen, utan istället fortsätta att sänka skatten för de som tjänar bäst. Ja, då förstår jag Borgs motivering om att pengarna behövs nu – för att kunna lägga en valbudget.

Randanmärkning: Borg pratar i sitt huvudanförande avgjort mer om S-politik än om vad regeringen vill.

Regeringens "fixa jobben" är nu ett fullbordat misslyckande

Nu står det allt mer klart att regeringen har misslyckats med att fixa jobben. Imorgon presenterar Anders Borg sin sista statsbudget med några småroligheter och med ytterligare skattesänkningar på lånade pengar, men intet av offensiv mot arbetslösheten. Däremot tvingas han redovisa att arbetslösheten nästa år 11,4 procent.

Moderatledaren Reinfeldt säger att han på valdagen vill att väljarna mäter regeringen utifrån hur de klarat jobben. Ärligt Reinfeldt, ni har inte klarat det. Arbetslösheten är rekordhög. Sverige tar sig sämre ut ur den ekonomiska krisen än jämförbara länder. Ungdomsarbetslösheten är nu så hög att mer än var fjärde ung människa börjar vuxenlivet utan arbete. En halv miljon löntagare har pressats ut ur A-kassan.

Utifrån måttstocken ”fixa jobben” går det inte att betrakta regeringen som något annat än misslyckad. Om man däremot tycker att ökade orättvisor, sänkt skatt för rika och en stor ”reservarbetskraft” är bra så kan regeringens politik ses som lyckad.

Jag är övertygad om orättvisor inte är lösningen på de problem Sverige står inför.

Regeringen och kullerbyttapolitiken.

Moderatledaren säger att regeringen inte kan föra en aktiv ekonomiskt stimulanspolitik för att de måste spara pengar för att säkra välfärden. Låter vid en första anblick klokt, men det blir en kullerbyttapolitik.

Verkligheten fungerar helt enkelt inte på det viset. En passiv ekonomisk politik i kristider leder ofrånkomligt till att arbetslösheten accelererar, det leder till mindre skatteintäkter till kommuner och landsting alltså mindre pengar till välfärd. Dessutom göra ökad arbetslöshet och utslagning att kommunerna måste använda mer pengar till försörjningsstöd.

Både direkt och indirekt urholkar regeringens passiva politik välfärden. Krisen betalas inte bara av arbetslösa utan av sjuka, barn och alla vi andra som har behov av en fungerande välfärd.

I dagens DN går att läsa:
- Regeringen underskattade allvaret i situationen. Även efter de nya pengarna så stod det klart att det skulle behövas besparingar i kommunerna 2010 och 2011, säger SKL:s biträdande chefsekonom Stefan Ackerby.

Det är dags att lätta på bromsen.

Läget är allvarligt, men regeringen lutar sig tillbaka och tittar liknöjt på när skatteintäkterna minskar, arbetslösheten stiger, ekonomin rasar.

Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. För att kunna ta sig upp ur den ekonomiska svackan krävs en aktiv politik, med investeringar för fler jobb. Utan en aktiv politik förlängs nedgången och effekterna i välfärden och i människors vardag blir större.

Regeringen är oansvarig som slösar med de gemensamma resurserna – lånar pengar till att fortsätta sänka skatterna, mest till de rika, men inte stödjer välfärden med en enda extra krona när de presenterar en tilläggsbudget mitt i brinnande lågkonjunktur

Det blir inte fler jobb för att A-kassan blir sämre och dyrare.

En vanlig industriarbetare som nu får gå från sitt arbete får ut en A-kassa som motsvarar drygt hälften av sin tidigare lön och tvingas rakt ut i ingenting.

Regeringens hårda politik var från första dag ett slag mot A-kassan. En chockhöjning av avgiften som nu har pressat ut en halv miljon löntagare som idag står utan försäkring och kraftiga försämringar av villkoren. Nu rullar det vidare.

Ingen har lyckats förklara för mig hur det blir fler jobb för att A-kassan blir sämre och arbetlösa blir fattigare.

Det blir inte fler jobb för att det blir lättare att sparka folk.

Unga människor har den svagaste förankringen på arbetsmarknaden med visstidsanställningar, tillfälliga jobb, tim- och behovsanställning och perioder av arbetslöshet. Nu när regeringens usla politik gör att arbetslösheten slår hårdare mot Sverige än mot andra länder så drabbas unga än hårdare. Sverige har den näst högsta ungdomsarbetslösheten i hela EU. Var fjärde ung i Sverige går utan arbete.

Då passar högern på att visa sitt rätta ansikte. Då tycker man att det är läge att försämra villkoren på arbetsmarknaden. Det är inte en slump. De slår till när löntagarkollektivet har det svagaste förhandlingsläget – i en djup lågkonjunktur.

Turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd är flexibel, och ger redan nu arbetsgivaren störst makt över vem som ska lämna arbetsplatsen vid arbetsbrist. Turordningskretsarna och viktig kompetens förhandlas. Dessutom finns de två undantagen som gör att arbetsgivaren redan idag kan sparka folk för att dom är gravida, homosexuella eller fackligt aktiva utan att behöva motivera det. En väl fungerande arbetsmarknad skulle snarare behöva stärka löntagarnas rättigheter.

Ingen kan på allvar tro att det blir fler jobb för att det är lättare att sparka folk, eller unga får bättre förankring på arbetsmarknaden för att man försämrar deras anställningstrygghet. Enda skälet att göra försämringar i LAS är att vrida maktbalansen än mer till kapitalets fördel.

Första Maj behövs!

Börjar känna mig klar. Verkligheten ger stoff nog åt flera Första Maj-tal. Jag läser idag om hur arbetslösheten utvecklas, hur enskilda drabbas och hur barnfattigdomen ökar.

Blir så arg, och än mer övertygad om att ökade orättvisor inte är lösningen på Sveriges problem.

Jag passar också på att ta SvD:s Första Maj-quiz. Klarade mig bra, men en hel del gissningar blev det...

En vacker vårdag och en bättre vårbudget.

Sitter på tåget genom ett strålande vackert Sörmland på väg till Karstad för att presentera det socialdemokratiska budgetalternativet som kan sammanfattas i dessa tre punkter.

Det går att påverka utvecklingen, med aktiv politik. Sverige drabbas hårdare av krisen än vår omvärld och regeringen fortsätter passivt se på hur jobbkrisen växer och otryggheten sprider sig i välfärden. En aktiv stimulanspolitik med fokus på byggande, klimatomställning och välfärdsverksamheter är vårt svar. Det betyder 15 miljarder mer till stöd för kommunsektorn, ett nytt ROT-avdrag, ett miljöbilspaket och klimatbonus till ombyggnader.

Ge unga människor chansen. Att unga människor går rakt ut i arbetslöshet är förödande för framtiden. Hade S fått bestämma hade vi idag kompletterat den jobb- och utbildningssatsning på 100 000 platser vi föreslog i vintras med en satsning på sommarjobb till 90 000 ungdomar. Regeringen säger nej och erbjuder en ”ungdomsgaranti” som bara verkar vara en garant för att själv få sitta framför datorn och söka jobb. Bara tre procent av de som får garantin får en utbildning.

Fördela krisens bördor. Krisen drabbar alla och regeringen väljer att fortsätta att, med lånade pengar, sänka skatten för de som har det allra bäst, samtidigt som välfärden urholkas. Det är både orättvist och osmart. Att höja barnbidraget, bostadstillägget och att sluta straffbeskatta pensionärer hade vart åtgärder som både ökat rättvisan och stimulerat konsumtion, men regeringen säger nej.

Fattibloggen avslutad, men fattigdomen fortsätter att öka.

Nu har Jessica Ritzén levt på socialbidrag i en månad, och diskussionen runt Fattigbloggen har nästan bara handlat om huruvida det hon gör är på riktigt eller bara ett sätt att profitera på utsatta människor. Ärligt talat så intresserar det mig väldigt lite. Jag har däremot med intresse läst kommentarerna på bloggen. De är på riktigt. Jag hade verkligen hoppats att experimentet lett till en större debatt om den växande fattigdomen i Sverige.

- Det handlar om busschauffören som var sjukskriven halvtid för att kroppen inte klarar mer, men som med de hårdare reglerna bedöms ha förmåga till något annat jobb, och tvingas säga upp sig för att gå rakt ut i arbetslöshet.
- Det handlar om bilmekanikern som jobbat och betalat A-kassa i 15 år, men som nu sägs upp och kommer ut i en A-kassa som ger lite knappt hälften av den tidigare lönen.
- Det handlar om den halv miljon svenskar som pressats ut ur A-kassan med regeringens höjda avgifter och som står helt utan försäkring om dom förlorar jobbet.
- Det handlar om ensamma mammor med barn som redan har en tuff ekonomisk stress och som F-kassan säger är krisens stora förlorare.
- Det handlar om kvinnan som jobbat deltid i vården och med slitna axlar börjar plocka ut en redan låg pension som dessutom beskattas hårdare då regeringen har infört en högre skattetabell för pensionärer än för löntagare.
- Det handlar om den kvarts miljon barn i Sverige som lever i fattigdom, som inte åker på semester, som inte kan bjuda hem kompisar och som får ont i magen när det ska betalas en 50-lapp till klasskassan.

Enligt regeringens egna prognoser från tisdagens vårbudget så kommer socialbidragen öka med 50 procent till 2011. Det är inget annat än en konsekvens av en tom politik att möta krisen och en medveten nedmontering av de gemensamma välfärdsförsäkringarna.

Sluta vingla runt Maud. Det är dags att gasa nu!

Arbetslösheten stiger lavinartat. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är den näst högsta i EU. Antalet varslen under januari var det högsta sedan 70-talet. Sverige är djupt nere i en lågkonjunktur. Det är få idag som håller med regeringen om att det är rätta att bara strunta i SAAB:s framtid.

Jag tillhör inte dom som vill att skattepengar vårdslöst ska strös över utdöende branscher, men det är inte fallet med SAAB. Skattebetalarnas kostnader för att inte göra nått är betydligt högre, även om man bara räkna kortsiktigt: A-kassa, minskad köpkraft hos en stor grupp och fortsatt kraftigt vikande skatteunderlag i kommuner och landsting. Om man skulle drista sig att se på de lite längre sikt är det en skrämmande bild: underleverantörer i konkurs, neddragningar i välfärdssektorn och mängder av människor utkastade i ett stigmatiserat utanförskap. Och skulle man våga sig till att se över lågkonjunkturen så måste man ställa sig fråga: Hur ska vår välfärd kunna finansieras om vi inte har en basindustri? Vad ska Sverige leva av i framtiden?

För mig är valet enkelt. Skattebetalare är också löntagare. Löntagare är också konsumenter. Människor i arbete och konsumtion skapar tillväxt. En stimulanspolitik för tillväxt är bästa sättet att ta sig ur en lågkonjunktur. Även ur ett rent ekonomiskt perspektiv så är det slöseri med skattebetalarnas pengar att inte stödja SAAB:s överlevnad i Sverige. Kostnaderna att låta bli är så mycket högre.

Eller enklare uttryckt: Om du bromsar i en uppförsbacke så stannar cykeln, och du faller av.

Sven-Orwell Littorin

Det är svårt att inte känna vibrationerna från Orwells nyspråk i 1984 när man läser Moderaternas utspel om Unga i Arbete. Allt är bra och blir bättre är en bra sammanfattning.

Sanningen är att ungdomsarbetslösheten är att ungdomarbetslösheten i Sverige är 20 %, näst högst i hela EU och fortfarande stiger.

Moratorium mot utförsäkring

Vid årsskiftet passerade 76 000 människor den nya 180-dagarsgränsen i sjukskrivningen och riskerar därför att kastas ut. På grund av kaoset på F-kassan väntar många fortfarande på svar om dom passerat nålsögat eller om deras försörjning rycks undan.

Idag presenterar Arbetsförmedlingen skrämmande 17 049 varsel på svensk arbetsmarknad bara under januari. Alla de sjuka människor som nu kastas ut ur sjukförsäkringen tvingas konkurera på en allt hårdare arbetsmarknad. Samtidigt vet vi att den som vart sjukskriven behöver extra stöd för att komma tillbaka i arbete. Redan innan jul krävde vi ett moratorium mot utförsäkringar. Det är än mer aktuellt nu