Dags att gå ner i tvättstugan.

Det är bara 161 dagar kvar till valet. Flera har spått en smutsig valrörelse. Med en regering som legat under i opinionen allt sedan förra valet så ökar risken för fula angrepp och smutskastning ju närmare valet kommer och desperationen blir mer påtaglig. Då behövs en tvättstuga.

I min högerspalt kan du nu följa Tvättstugan där Peter, Ulrika, Peter, Fredrik, Viktor, Aurora, Hannah, Björn, Claes, Victor, Johan, Alexandra, Peter, Marika, Rosmarie och Johan hjälper oss att få ordning på vad som är sanning och vad som är lögn i en allt mer desperat högerretorik.

Ännu en bild av det kalla Sverige.

Vill idag tacka kallasverige.se som låter oss möta Jan som har parkinsons. Lyssna gärna till slutet. Trots den situation han är i så har han respekt för försäkringskassans personal som är satt att utföra ett svårt arbete.

Vill du hjälpa mig i debatten?

På tisdag 13 april kl. 13 kommer jag debattera i riksdagens med Cristina Husmark Pehrsson. Det är en debatt maa att regelverket för ansökan om förlängd sjukpenning för de som utförsäkras inte fanns på plats när de första sjuka passerade datumet för utförsäkring i vintras. Jag har skrivit om det här.

Nu vill jag ha din hjälp. Tips, idéer, beskrivningar och tankar inför debatten mottages tacksamt. Det går bra att nå mig genom att kommentera här nedan, via maila eller via twitter.

Idag läser jag Marika Lindgren Åsbrink.

Det är ju onödigt att dubbeljobba när någon annan gjort nått bra. Idag läser jag Marika Lindgren Åsbrinks postning Känsliga läsare varnas som visar psykiska besvär hos befolkningen uppdelat på yrkesarbetande, arbetslösa, sjukpenning/ersättning och studerande/praktiserande. Läs den du också – här.

En sjuk sjukförsäkring behöver rehabilitering.

Ett högt pris för regeringens experiment.

I påskveckan har jag (förutom skidåkning med familjen) bl.a. skrivit om hur regeringens experiment med sjukförsäkringen slår. Här kan du läsa debattartikeln som publicerats i flera lokaltidningar.

Att bekämpa barnfattigdom kräver politiskt mod och prioriteringar.

Under lång tid har barnfattigdomen i Sverige vuxit, och de senaste åren explosionsartat som en följd av regeringens dåliga hantering av finanskrisen, av en skattesänkarhysteri och av en medveten politik som ökar utslagningen av sjuka och arbetslösa.

Barnfattigdom är vårt samhälles skam, men den skam bärs av barnen själva och deras föräldrar. Mammor som inte kan bjuda hela dagisgruppen på kalaset, trots att hennes barn fått gå på alla andras kalas. Barn som låtsas bli sjuka när det är friluftsdag för att de vet att det inte finns pengar hemma till matsäck och glass i simhallen. Fattigdomen på 2000-talet är en skam som rotas djupt i den som lever och växer upp i den. Därför måste den envetna strävan mot ökad jämlikhet gå vidare.

Jag vill ha bra barnomsorg som finns när människor behöver den och att mammor får rätt till heltidsjobb. Alltså välfärd och en jobbpolitik som finns också för ensamföräldrar. Dessutom behövs riktade insatser för underhållsstöd och flerbarnstillägget i barnbidraget är något av det mer träffsäkra.

Jag vill inte ha mer skattesänkningar för de rika, dolda avgifter i skolan eller mer av ”egeninsatser” i välfärden. Det ökar bara klyftorna i samhället och drabbar de som redan har det tuffast.

Jag tycker verkligen de borgerligas vallöften om höjt flerbarnstillägg är bra. (Även om de pengar de lovar satsa på att minska barnfattigdomen är mindre än en procent av de pengar de verkligen har satsat på att sänka skatten, nått som mest gynnar de som har det bäst.) En konsekvent politik mot barnfattigdom måste våga prioritera. Det funkar inte att låta jobbkrisen skena och fortsättatvingar fram uppsägningar och försämringar i välfärden. Då fortsätter klyftorna att öka och de som har det allra tuffast fortsätter att halka efter. I kampen mot barnfattigdom måste man våga göra valet, och det gör inte de borgerliga trots sina lovvärda vallöften.