Kaderdiciplin ger inte fria och tänkande barn.

Göran hägglund skriver på DN-debatt idag. Och jag måste fråga. Ärligt talat Göran, tror du att problemen i landets skolor är för få kvarsittningar, skriftliga varningar och beslagtagna mobiltelefoner?

Resultaten i skolorna sjunker, segregationen mellan skolorna ökar och fler barn får inte godkänt i kärnämnen. Min enkla spaning är att det snarare är högre kvalitet i skolan, fler engagerade lärare och fler vuxna som ser varje enskilt barn som behövs.

En skola som med straff och hot om straff skolar disciplinerade elever som kan upprepa det läraren delat ut på stencil. Jag vill att skolan ska ge var enda unge större frihet att förverkliga sina egna drömmar och forma sitt liv. Vi behöver fler barn som vågar tänka fritt och vara kreativa. Jag tror på varje människas inneboende kraft och vilja – även barns – inte på kaderdisciplin.

Utbildad arbetskraft eller låga löner? Vilken konkurrensfördel ska Sverige ha i framtiden?

Idag skriver TCO på DN-debatt om utbildningsgaranti. En tanke som på flera sätt angriper en av de stora utmaningarna för framtiden. Jag gillar idéen, även om jag inte läst hela rapporten och säkert kan hitta tveksamheter i vissa delar. Men grundtanken är rätt, och debatten om hur vi ska bygga Sverige starkt och konkurrenskraftigt behövs.

Allt för många unga får idag inte rätten att göra rätt för sig. Med tydligt fokus på utbildning så kan fler rustas till att ta jobb som finns, men också stå bättre rustade för de jobb som kommer i framtiden. Att utbilda sig är alltid bättre än att inte göra nått alls, både för individen och för samhället.

En väl utbildad arbetskraft är dessutom (vid sidan av starka fackliga organisationer, generella välfärdsförsäkringar och aktiv arbets-marknadspolitik) viktigt för att upprätthålla en dynamisk arbets-marknad. Att Sverige kunnat ställa om och utveckla vårt näringsliv har varit en framgång som gjort Sverige starkt ”trots” att den direkta kostnaden för arbetskraft i Sverige är större än i många jämförbara länder.

Motsatsen är att låta fullt arbetsföra människor stå i en lång kö på arbetsförmedlingen, då och då träffar en coach och till slut trillar in i Fas 3 - en återvändsgränd där det är förbjudet att få utbildning för att komma vidare. Detta kombinerat med en kraftigt försämrad A-kassa och med en utbudspolitik på arbetsmarknaden gör att vi ser hur en låglönearbetsmarknad växer fram. ...hm, som nu då? Kanske nån tänker…