Idag har jag besökt
Soppkök Stockholm, ett fantastiskt
initiativ för att uppmärksamma att 34 000 människor i Sverige inte har ett
hem och nära 5 000 är akut hemlösa (och då räknas inte EU-migranter,
papperslösa eller barn in i statistiken). På medborgarplatsen idag var en strid
ström av människor som fick soppa, låna en mobiltelefon, hjälp till härbärge
och en stund prat över en kaffe. En mycket enkel, medmänsklig och öppen stämning vilade över hela platsen. Någon frågade efter tandborste, men det fanns
inga idag. Hela
Soppköks verksamhet drivs ideellt och med gåvor. Men alla jag
pratade med påpekade att det opinionsbildande är det viktiga
”Vårt
mål är att inte behövas”.
Med ett underskott på över 100 000
bostäder bara i Stockholm så drabbas den hårdast som har längst till en bostad.
Hyresvärdarna kräver fast anställning och ofta ganska hög inkomst, försörjningsstöd
godkänns inte. Och hur ska du kunna fila på ditt CV när du måste oroa dig för
vart du ska sova nästa natt? Och visst hemlöshet är inte sällan en komplex problematik, men det får
inte hindra från att påbörja arbetet som leder fram till målet att
Soppkök inte
behövs. En aktiv bostadspolitik och en human socialpolitik är en bra början.
