Eldar vidare under min vrede.

Jag blev så upprörd över den debatt om måttstock för fattigdom som blossade upp efter Rädda Barnens senaste rapport att jag utvecklade postningen nedan till en newsmill-artikel. Och oj oj oj vad det provocerar de som känner sig träffade att skrapa på deras argument och visa på möjliga syften med deras agerande. Jag fortsätter synliggöra orättvisor och ökade klyftor. Bara genom att se kan man göra nått åt det, och genom att osynliggöra kan man slippa.

Att osynliggöra barnfattigdom har ett eget syfte.

Idag pressenterar Rädda Barnen en fördjupad rapport av årets Barn-fattigdomsrapport. Kort kan man säga att den ekonomiska familje-politiken inte förmår att utjämna i tillräcklig grad, och att det behövs både kortsiktiga åtgärder och förändringar i struktur.

Bara det faktum att vi i Sverige över huvudtaget har fattiga barn, barn som inte ser fram emot sommarlovet, gör mig helt galet arg. Men vad som gör mig nästan lika arg är när rika vuxna hittar på sätt att osynlig-göra dessa barn. Allt oftare i debatten om barnfattigdom möter jag ”Vi har inte barn som svälter i Sverige.” eller ”Att fler blir rikare gör väl inget för de som är fattiga?”

I Europa mäts fattigdom i relativa tal. Självklart kan man tycka då ett barn i Sverige inte kan jämföra sig med ett barn i Tanzania. Men fler och fler vill tala om barnfattigdom i absoluta tal.

Varför, kan man undra. Jo. Så kan man slippa se att ökade klyftor i hela samhället leder till ökad barnfattigdom. Så kan man klappa sig på magen och vara nöjd med att köpa en majblomma. Så reduceras kampen mot barnfattigdom från jämlikhetssträvan och en syn på varje barn som lika värda till enkel välgörenhet. Så kan vuxenvärlden och makthavare slippa ansvaret, slippa se pojken utan cykel som inte kan följa med till stranden eller flickan med ärvd klänning på skolavslut-ningen och utan blomma till fröken eller en tjuga till glass efter kyrkan.

Men barnen försvinner inte för att man osynliggöra dom. Debatten om huruvida de är fattiga på riktigt eller inte leder bara till är att de ytterligare stigmatiseras och att skammen i fattigdomen blir än mer påtagligt. Och så blir det än svårare att bryta fattigdomen. Den som tjänar på att osynliggöra fattigdomen är den som inte på något sätt berörs, den som inte vill bryta utvecklingen och den som helt enkelt inte bryr sig om dessa 220 000 barn.

Klassamhället syns underifrån, men det är alltid de ovanifrån som hävdar att det inte finns...

AB, SR,

Jag firade nationaldagen - och gillade det.

Hade någon frågat mig för 10 år sedan om jag skulle fira nationaldagen skulle jag nog bara fnysa och säga nått i stil med fånigt påfund. Igår gjorde jag det, med besked i vår parklek Bandängen.

Det myllrade av barn och föräldrar, med rötter i alla de olika länder somm människor där jag bor har. Det köptes glass, hoppades hoppborg, klappades får, tittades på kaninhoppning, grillades korv, lektes i gräset, klättrades i bergen, dansades folkdans, tittades på dockteater och dracks kaffe på filten. En fantastisk dag.

Så firade vi det som är mina barns hembyggd och som är värd att firas.

Också en stark kvinna är värd ett gott eftermäle.

Det sprids i dagarna en bild av att Mona Sahlin skulle ha ”kuppats” bort. Så var det inte. Och den vrångbilden upprör mig.

Mona Sahlin är en enastående stark kvinna. Att som första kvinna kandidera som statsminister och stå ut med en smutskampanj som saknar motstycke i svenska politik kräver sin kvinna. Att resa sig om och om igen och stå upp i kampen för frihet och jämlikhet är inget som låter sig göras av någon som kan ”bortkuppas”. Mona Sahlin är allt annat än svag.

Jag var dessutom med på det möte när Mona Sahlin meddelade partidistriktens ordföranden hur hon drog sina personliga konsekvenser av valnederlaget. Jag är mycket tacksam att hon inte gjorde det på valnatten. Hon orkade då bära ansvaret, tillsatte en kriskommission och påbörjade det mödosamma eftervalsanalyserandet. Som ett logiskt nästa steg under hösten måste också våra främsta företrädares individuella ansvar diskuteras och där visade Mona Sahlin på modet att ta det första steget själv.

Mona Sahlin och hennes värv och historia är värd bättre än att det sprids en vrångbild av att hon "kuppades" bort.

Men det där var inget att skryta om.

Stockholm växer med två fullastade SL-bussar om dagen och 2025 kommer vi vara en miljon Stockholmare. Men det finns 70 000 färre hyresrätter än 1970. 35 000 människor i bostadskun, varav en tredjedel är aktivt sökande.

Det är så frustrerande att se hur politiken helt har abdikerat och tror att en havererad marknad ska lösa bostadsbristen. Med en regering som vägrar ta ansvar, uat istället tar avstånd från all form av aktiv bostads-politik, investeringsstöd, klimatomställningsprogram, hyresrätts-ROT, stundentbostadsstöd, markupplåtelsediskussioner, samordning av bygg-standard, undantag från P-norm osv.

Och då passar de borgerliga i Stadshuset på att på Brännpunkt göra ett bostadspolitiskt utspel. Inte nog med att de frånsvär sig verktygen precis som sina kollegor i regeringen. Dessutom är den siffra de slår sig för bröstet med samma byggtakt som gällde vid den förra rödgröna majoriteten i Stockholm. Alltså innan Sten Nordin kom in i Stadshuset och sänkte ambitionerna. Pinsamt.

Ett land fullt av mambos

Idag har jag deltagit i en bostadspolitisk debatt på HSB:s stämma. Debatten började med att vi politiker fick titta på den här.

Oläsbar text på matförpackningar.

I dagens SvD uppmärksammas brister i konsumenträtten. Jag frågar statsrådet vad hon gör åt det. Om nån vecka kommer svaret.



Till statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)

Oläsbar text på matförpackningar
Som konsument tycker de flesta av oss att det är viktigt att veta näringsinnehåll och kunna jämföra olika varors sockermängd. Som mamma till en laktosintolerant sjuåring vet jag hur viktigt det är att lätt kunna få reda på hela innehållet i en vara och inte behöva ägna lång tid med letande och läsglasögon när man veckohandlar med barnen.

Sveriges konsumenter och Konsumentföreningen Stockholm har granskat matförpackningar och dess informationstext. De finner att informationen många gånger är för liten och svårläst och menar att det kan utgöra en direkt fara för allergiker och att flera matförpackningar strider mot gällande regelverk.

Med anledning av ovanstående och av granskningen gjord av Sveriges konsumenter och Konsumentföreningen Stockholm vill jag fråga statsrådet vilka åtgärder hon avser att vidta för att säkerställa att texten på matförpackningar är läsbar.

Veronica Palm (S)