Idag har jag bland annat träffat hundratalet sjukskrivna i Skövde för att prata sjukförsäkring – hur det ser ut nu och vad alternativet är.
På andra raden satt en kvinna i blommig blus. Hon frågade om vem som har ansvar. Vem som vill att man ska utförsäkras. Hon kan inte förstå att någon kan vilja sjuka människor illa. Inna jag hinner börja berätta om att just utförsäkring är en av de bärande delarna i moderaternas syn på sjukförsäkringen brister hon i gråt. Hon försöker berätta om sin situation, men orkar inte. Hon går ut och en väninna följer med henne.
När jag pratat färdigt sätter mig hos henne en stund. Får höra brottstycken ur hennes berättelse om ett hårt arbetsliv, sjukdom, sjukskrivning, vilja att komma tillbaka, maktlösheten när brevet om utförsäkring kommer och om känslan av att vara förbrukad. Hennes trötta och rödgråtna blick har etsat sig fast i mitt minne.