Barnfattigdom - en skugga över Sommarsverige.

Idag är första dagen på länge som jag inte är på stranden med mina barn. Istället skriver jag på newsmill om det och om hur regeringen sviker barnen. Läs gärna artikeln här.
Men imorgon åker vi till vårt söderorsbad igen.

Kö på akuten på SöS, men inte för alla.

Läser i DN om kö på akuten på SöS. Vill påminna om att i det moderatstyrda Stockholm är det möjligt att köpa sig före i kön.
Så ges vård efter plånbok och inte efter behov.

En cynisk och oanständig politik i siffror.

Arbetsförmedlingen presenterat nya siffror om vad som skett med de utförsäkrade. Se här. För varje rapport blir det allt tydligare att det är meningen att sjuka människor ska igenom ett stålbad.

Efter en bestämd tids sjukfrånvaro trillar man ur sjukförsäkringen, oavsett hur sjuk man är. Alla kastas ut i kallt vatten då de passerar den administrativa datumgränsen. De som inte kan simma (över-huvudtaget delta i något program på AF) fiskas upp efter tre månaders karenstid.

Vad visade statistiken då? Ja, samma som tidigare. Ungefär 3% har gått till arbete och en tredjedel bedöms vara så svårt sjuka att de fiskas upp och in i sjukförsäkringen igen.

Har de som är kvar på AF kommit närmre arbetsmarknaden som moderaterna påstår? Nej. Den största delen av dessa bedöms vara sjuka, men ha förmåga att delta i något program på AF. De kan alltså gå på möte nån gång i veckan, men de kan inte arbeta. De är sjuka, men utförsäkrade. Blev de friskare av utförsäkringen? Knappast, men de blev fattigare.

Det är en cynisk och oanständig politik till ett alldeles för högt pris för alldeles för många människor.

Trött med glad efter en bra S-dag i Almedalen

Tydlig S-prioritet på rätt till barnomsorg också när föräldrarna söker arbete eller jobbar kvällar och nätter - det är en politik för arbetslinjen på riktigt.
Och en strålande Sahlin på scenen i Almedalen.

Vad gör en vanlig politiker på Almedalen?

Det behror nog i och för sig på vad man vill. Jag vill ha ett Sverige där var och en av oss ges rätt och förutsättningar att förverkliga våra drömmar Jag vill ha ökad jämlikhet och regeringsskifte. Så här såg min första Almedagsdag ut.

Började dagen med en panel hos Personskadeförbundet RTP under rubriken Stolpe ut från rehabiliteringskedjan. Du kan se seminariet här och läsa RTP:s ordförande Pelle Kölheds kommentarer här.

Sedan ner till LO:s hus för ett panelsamtal om rehabilitering under den uppfodrande rubriken Mycket snack och lite verkstad.

Bjudmat/-dryck är ju ett känt koncept i Almedalen. Om man jobbar med politik för de som har det allra tuffast i Sverige så blir man inte bjuden på vin och snittar, men Stadsmissionen bjöd på soppa till lunch från sitt soppkök i anslutning till mitt nästa seminarium Fattigast av alla – ensamstående mammor.

Det var dagens känslomäsigt jobbigaste seminarium. Jag kom upp efter att den ensamstående mamman Gunilla berättat om sitt liv, om hur hon vänder på varje krona och hur hon får stöd från Stadsmissionen. Gunilla blev utförsäkrad vid årsskiftet efter det genomgick hon en operation och låg på sjukhus utan att få komma tillbaka in i sjukförsäkringen. I statistiken räknas hon en av de som högern kallar för ”valt att vara i aktiviteter och på väg till arbete” när hon ligger på operationsbordet och är utförsäkrad. Jag kokar inombords igen när jag tänker på Gunillas berättelse. Sån oanständighet ska inte behöva finnas i Sverige på 2000-talet.

I en paus fick jag sitta på heta stolen hos Almegas bloggare hos H12.

Mitt sista seminarium för dagen var Det frivilliga arbetet och välfärdsstaten arrangerat av Forum för frivilligt socialt arbete. En spännande diskussion om gränsdragningar och där jag tog på min lott att slå hål på myten om att det är en ödesbestämt att vi i framtiden inte kommer ha råd med välfärd för alla.

Det sista jag gjorde var att träffa en riktig bloggare Claes Krantz och kloka Anna-Marie Lindgren i ett samtal med Eric Sundström. Du kan se oss här på Studio Almedalen.

Rapport från ett kallt Sverige - mina senaste besök på AF och FK.

Har ägnat två dagar åt besök på arbetsförmedlingar och försäkringskassor i södra Sverige. Jag har prata med de som tvingas verkställa utför-säkringspolitiken, och fått höra de mest hårresande historier om hur människor drabbas.

Om hon som kom direkt från psyket på S:t Sigfrids till inskrivning på arbetsförmedlingen efter utförsäkring. Om byggnadsarbetaren med hjärtsvikt som efter utförsäkring nekas återinträde i sjukförsäk-ringen och som vid 61-årsålder måste skola om sig för att sen få vara på arbetsförmedlingen. Om den utförsäkrade med djup depression som hade fobier mot att möta människor så inskriv-ningssamtalet till arbetsförmedlingen var på en parkeringsplats. Om hon som fick ersättningen sänkt med 5 000 kr bara för att hon vart sjuk för länge och utförsäkrades. Om den 60 åriga lokalvårdare som efter tre handledsoperationer inte klarar av att gripa, bära eller hålla i något och efter utförsäkring nekas återinträde i sjukförsäkringen. Och många, många fler.

Det är en ovärdig sjukförsäkring som behandlar sjuka människor så illa. De arbetsförmedlare och försäkringskassehandläggare jag mött gör verkligen sitt yttersta, men de skulle bryta mot lagen om de behandlade människor anständigt. Lagen måste ändras.

Idag fyller utförsäkringspolitiken 2 år.

Det har idag gått två år sedan de nya reglerna i sjukförsäkringen började gälla. Redan från början gick åsikterna om förändringarna vitt isär. Många experter var kritiska. Oron bland dem som skulle drabbas av reglerna var stor. När beslutet fattades applåderade de borgerliga ledamöterna i riksdagen ivrigt.

Nu kan vi utvärdera förändringarna. Låt mig ge några exempel:

William råkade ut för en whiplash-skada men klarar att jobba halvtid med att utveckla affärssystem. Han blev utförsäkrad och tvingas delta i introduktion på arbetsförmedlingen för att han ska få en chans att delta i arbetslivet igen, som regeringen säger. Men William behöver ingen introduktion, han har redan ett jobb.

En 60-årig egenföretagare drabbades av en reumatisk sjukdom. Genom att inte acceptera sjukskrivning på heltid kan företaget ändå hållas igång och de fyra anställda får behålla jobben. Men så slog stupstocken till och att delta både i introduktionen på Arbetsförmedlingen och driva företaget är omöjligt. De anställda riskerar att bli arbetslösa.

Sara drabbades av svininfluensan, blev svårt sjuk och låg nedsövd i två månader, kopplad till en konstgjord lunga. Hon förlorade också det barn hon väntade. I mars tog hennes sjukpenningdagar slut och hon står utan inkomst, trots att hon är långt ifrån återställd.
De nya reglerna får rent absurda konsekvenser och exemplen är otaliga.

Regeringen har satt upp en administrativ tidsgräns för hur länge man får vara sjuk – en stupstock. Vid årsskiftet passerade cirka 15 000 personer den gränsen och tvingades ut ur sjukförsäkringen. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson försäkrade att det bara var personer som orkade jobba som skulle överlämnas till Arbetsförmedlingen. När verkligheten kom ikapp Cristina Husmark Pehrsson visade det sig att ungefär 40 procent var så sjuka att de inte ens klarade att gå möten hos Arbetsförmedlingen.

Vad säger då Cristina Husmark Pehrsson till de människor som drabbats av den cyniska politiken? Socialbidrag är hennes lösning och hon uppmanar sjuka människor, som borde få del av den försäkring de betalat för, att gå till socialkontoren. Därmed gör hon inte bara människor fattiga, hon vältrar också över kostnader på kommunerna. Det är pengar som skulle kunna användas för att förbättra skolan och äldreomsorgen.

Jag vill ha en helt annan politik. Den som kan jobba ska självklart göra det. Men vi kan alla bli sjuka eller drabbas av en skada. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till en sjukförsäkring som ger snabb rehabilitering tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid det tar. En socialdemokratiskt ledd regering kommer att avskaffa stupstocken och införa en ny sjukförsäkring som tar hänsyn till varje individs unika situation.

Sverige har råd med en anständig och solidarisk sjukförsäkring. Den 19 september bestämmer du hur Sverige ska se ut i framtiden.