En rättslig prövning av Assange är viktig för både de kvinnor som anmält, men också den svenska rättssäkerheten.

Det är snart två år sedan Julian Assange anmäldes för våldtäckt och sexuella trakasserier i Sverige. Det vore olämpligt av mig som lagstiftare att uttala mig i skuldfrågan. Men jag tycker det är ytterst angeläget att det sker en rättslig prövning i detta uppmärksammade fall. Både för de kvinnor som anmält, men också för många andra kvinnor/tjejer.

Sexualiserat våld i alla dess former har en låg frekvens av uppklarnande. Allt för många kvinnor/tjejer tror inte att den integritetskränkning de upplevt är straffbart. Allt för få anmäler tjat-sex, att kondomen åker av fast man inte ville eller saker som är lite hårdare än man hade tänkt sig. Allt för många orkar inte anmäla han som var så snygg och som man var lite småkär i när han går över gränsen. Bland de brott som ändå anmäls är det få förundersökningar som går vidare till åtal. Och bland åtalen är det få som leder till fällande dom.

Att det nu verkar som att Assange ska utlämnas till Sverige är ett viktigt led i att upprätthålla och stärka rättssäkerheten.

AB AB Exp DN SvD

Vad bostadsministern inte talar om.

Idag var första gången sedan jag tillträdde som ordförande i riksdagens civilutskott som vi på utskottssammanträde hade besök av bostadsminister Attefall. Trevligt. Han pratade mycket och länge om lite av varje. Men något han inte pratade om var bostadssituationen för landets unga vuxna.

Sverige har idag fler än 773 000 20-25-åringar. Under förra året byggdes 1 722 smålägenheter – 1:or. Det är den lägsta nivån på 23 år. Ungefär 270 000 studenter är idag inskrivna vid landets universitet och högskolor. Under förra året byggdes 134 studentbostäder. När man jämför första kvartalet 2012 med samma period 2011 så minskar antalet påbörjade bostäder med 35 procent. Idag är nära en kvarts miljon unga vuxna bostadslösa i Sverige.

Vilgot är lika tydlig som moderatledaren.

Tack Robert Nyström och Aftonbladets ledarsida för ännu en genomtänkt analys.

Bostadsbyggandet sjunker ytterligare.

En kvarts miljon unga bostadslösa. Bostadsbrist i hälften av landets kommuner. Bara i Stockholm ett underskott på 80 000 bostäder. En tillväxt på rekordlåga 0,4 procent som en följd av bland annat dåligt fungerande bostadsmarknad som leder till matchningsproblem på arbetsmarknaden. Bara detta borde få vilken ansvarsfull politiker som helst att kavla upp ärmarna och börja jobba.

Och nu har vi fått nya sorgliga siffror från Boverket ”Under 2011 påbörjades 24 500 bostäder, enligt Boverkets senaste bedömning av bostadsbyggandet. Det är något färre bostäder än tidigare prognos. Med stöd av uppgifter från kommunerna beräknas 22 500 bostäder att påbörjas under 2012.” (läs hela rapportenhär)

Vi behöver upp till ett långsiktigt byggande på 40 000 nya bostäder varje år. Då duger det inte att politiken rullar tummarna och väntar på bättre tider. Resultatet av aktiv ickepolitik är tydligt – bostadsbyggandet sjunker.

Sverige har inte råd att gå miste om tillväxt och jobb. Sverige har inte råd att inte släppa in en hel ungdomsgeneration. Sverige har inte råd att inte bygga bort bostadsbristen.

Var med och ta fram ett nytt socialdemokratiskt partiprogram.

Jag reser väldigt mycket, och träffar mängder med människor som har tankar och idéer om hur Sverige kan bli ett ännu bättre land. Väldigt ofta möter jag också en längtan efter sammanhang och riktning. Att det där livet vi lever inte bara ska vara ett knippe dagar efter varandra, eller en jakt på status. Jag möter så många människor som vill se verkligheten bakom de fina orden Frihet, Jämlikhet och Solidaritet.

Idag öppnar den socialdemokratiska programkommissionen sin blogg. Välkommen in och delta. Framtiden skapar vi bäst tillsammans.

Rött, sött och sprängfyllt med nyttigheter.

Lägre löner och högre hyror så vill jag inte att vi välkomnar unga in i vuxenvärlden?

Idag pressenterar Boverket sin årliga rapport över ungas boende. Bland många viktiga slutsatser i rapporten kan man läsa att ungas boendekostnader ökar. ”Unga lägger nästan en tredjedel av den disponibla inkomsten på boendet.” Då väljer borgerliga regeringspartier att tävla om förslag på sänkta löner för unga.

Dagens unga är inte bara vår framtid. De är också här och nu, och har rätt till bra förutsättningar att ta sig in i vuxenlivet. Lägre löner och högre boendekostnader är inte rätt väg.

Här kan du läsa hela rapporten.

Öka bostadsbyggandet - Reformera lagen.

Den nya plan- och bygglagen fyllde i veckan ett år. Lagen föregicks av en sällan skådad cirkus. Lagrådet lämnade ett 150-sidigt långt yttrande med skarp kritik mot förslaget. Lagens kvalitet underkändes, inte bara av lagrådet utan av många branschföreträdare. Bristerna var för många.

För att få i gång bostadsbyggandet krävs nationellt ansvar och en reformering av plan- och bygglagen. Jag uppmanar därför regeringen att kalla ihop en partsammansatt och parlamentarisk kommitté med tydligt uppdrag att snabbt föreslå nödvändiga förändringar.

Om detta skriver jag mer på Brännpunkt idag.

(S) kommer inte återinföra fastighetsskatten.

Idag skriver Villaägarna på DN-debatt om sin oro för att regeringen inte kommer att avskaffa fastighetstaxeringen och vad det kan komma att leda till. Jag förstår Villaägarnas besvikelse över att regeringen även på det här området av bostadspolitiken lovar runt och håller tunt. Även om jag anser att det finns skäl att ha kvar fastighetstaxeringssystemet som ett instrument för stabil värdering av fastigheter.

Jag vill i sammanhanget dock göra en sak tydlig. Det finns inget S-förslag på att återinföra fastighetsskatten och en framtida socialdemokratisk regering har heller ingen ambition att lägga fram något sådant förslag.

Sverige behöver bygga nytt, bygga om och inte minst, bygga hållbart!

Bygga nytt, bygga om och bygga hållbart. Så kan man sammanfatta min dag idag i Eskilstuna.

Jag har besökt ett byggprojekt som förtätar staden och rustar den för tillväxt. Jag har träffat modiga kommunpolitiker som vågar satsa på nyproduktion och renovering trots att det inte finns någon nationell bostadspolitik och någon att dela risken med. Dom skulle kunna göra så mycket mer om det fanns. Jag har träffat hyresgäster och fått ta del av deras berättelser om hur boendet skulle kunna utvecklas så mycket mer.

Dessutom han jag med ett besök på Mälardalens Högskola, och samtal med forskare kring Hållbar stadsutveckling. Ett forskningsprojekt i syfte att vetenskapligt belägga vad av alla de projekt i våra stora städers förorter som faktiskt fungerar i praktiken, vad som kan bidra till att bryta socioekonomiska strukturer och minska utanförskap.

En första delrapport kommer i december. Men idag kunde de för mig ge en hint. Av de projekt de studerat redovisade de idag Järvalyftet, Ronna, Gårdsten, Norrköping. Till stor del har insatserna vart de samma, men utfallet olika. Järvalyftet utmärker sig som misslyckat och kanske tom kontraproduktivt. Forskarna pekade på vikten av demokratiskt ansvar och politisk styrning som en förklaring till resultatet. Om man ska klara av att lyfta utsatta stadsdelar och bygga socialt hållbart krävs en genuin vilja och engagemang från beslutsfattare. (Och jag behöver inte säga att Stockholm är M-styrt, medans Södertälja, Göteborg och Norrköping är S-styrt...)

Vad jag talade om på 1:a Maj.

Igår talade jag på 1:a Maj i Örebro. Jag tänker inte trötta ut er med att länka hela mitt tal, men en liten hint om vad jag pratade om kan du få genom detta ordmoln jag gjort på talet.

Kunskap och arbete bygger Sverige.

Idag presenterade finansministerkandidaten Magdalena Andersson sin första skuggbudget. Som av en händelse heter del som årets 1 Maj-paroll  ;-)

Tror det skulle bli lite partiskt om jag gav mig på att beskriva innehållet. Nöjer mig med att säga att den är bra och överlämnar åt dig att själv läsa här. 

Svarar på den årliga frågan: Ja!

När 400 000 svenskar förvägras rätten till arbete… När kunskaperna i skolan sjunker... När en kvarts miljon unga är bostadslösa... När ett öppet rasistsikt parti tagit plats i Sveriges riksdag… När kvinnor systematiskt felavlönas... När 220 000 barn i Sverige växer upp i fattigdom... När stressen och pressen sliter ut människor på jobbet... När innovationskraft i Sverige går förlorad... När vår klimatpåverkan accelererar... När de ekonomiska orättvisorna i Sverige ökar... När pensionärer straffas med både sänkt pension och högre skatt... När unga kvinnor hotas till livet i hederns namn... När förskolegrupperna blir större...
…då behövs 1 Maj som en röd dag.

Min motståndare som politiker är inte moderaterna och jag demonstrerar idag inte mot moderaterna. Så viktiga är dom inte. Min motståndare är ojämlikhet och ofrihet.

Jag demonstrerar för att jag vill ha ett samhälle som river hinder för frihet och som ökar jämlikheten. Och det fiffiga är att detta görs bäst tillsammans. Med ökad jämlikhet kan fler göra fria val – Med färre hinder för frihet ökar också jämlikheten.