VAB-intyg & Bamsetidning

Har en småsjuk sjuåring hemma idag och en dag av Bamsetidningar framför mig. Redan innan frukost hade jag anmält VAB, ett mail till riksdagsförvaltningen och ett sms till försäkringskassan. Hur smidigt som helst.

Nån minut senare fick jag svar på sms:et. Tack för din anmälan. Blankett skickas med posten. Just det. VAB-intyget. Intyget som kommer med snigelpost, ska fyllas i av mig, tas med till skolan, fyllas i av fritids, stämplas av rektorn, läggs på Moas hylla, tas hem igen, frankers med frimärke, läggas på brevlådan. Den enda ersättning från försäkringskassan som måste intygas dubbelt.

Jag kan inte förstå att småbarnsföräldrar med snoriga ungar är det stora hotet som måste jagas, dubbelkontrolleras och kollektivt misstänkliggöras. Om man på riktigt vill komma åt fusk med VAB så vore en bättre idé att ge försäkringskassan resurser att göra stickprovskontroller mot arbetsgivaren. Att jaga, redan stressade, småbarnsföräldrar är dålig politik och slöseri med resurser.

Kulla Gulla, vem är hon idag?

Socialstyrelsen visar idag att gruppen bidragsberoende barn har ökat med 10 000 barn på fyra år (samtidigt som skatterna sänkts med närmare hundra miljarder). Mer än 54 000 barn lever idag i familjer som är långvarigt beroende av socialbidrag. Klass-samhället ser inte ut som på Kulla Gullas tid. Men vilka är dom idag då, dom fattiga barnen?

Det är hon som får ont i magen när fröken säger att man ska ta med sig matsäck och 30 kronor till inträde på utflykten. Det är han som säger att han inte tycker det är kul att cykla och inte vill ha nån cykel. Det är hon som kisar mot tavlan och har svårt att hänga med på lektionerna för att mamma och pappa inte har råd med glasögon. Det är hon som vet att mamma handlar ny frukost den 20:e, när barnbidraget kommer. Det är barn som varje dag känner effekten av en politik som sliter isär Sverige.

Vart och ett av dessa barn har en egen berättelse, men delar att de outtalat vet vart gränsen går, att de skyddar, slätar över och lever det som borde vara vårt ansvar - vuxenvärldens ansvar att se till att inte ett enda barn i det här landet ska behöva leva i fattigdom.

Utbildad arbetskraft eller låga löner? Vilken konkurrensfördel ska Sverige ha i framtiden?

Idag skriver TCO på DN-debatt om utbildningsgaranti. En tanke som på flera sätt angriper en av de stora utmaningarna för framtiden. Jag gillar idéen, även om jag inte läst hela rapporten och säkert kan hitta tveksamheter i vissa delar. Men grundtanken är rätt, och debatten om hur vi ska bygga Sverige starkt och konkurrenskraftigt behövs.

Allt för många unga får idag inte rätten att göra rätt för sig. Med tydligt fokus på utbildning så kan fler rustas till att ta jobb som finns, men också stå bättre rustade för de jobb som kommer i framtiden. Att utbilda sig är alltid bättre än att inte göra nått alls, både för individen och för samhället.

En väl utbildad arbetskraft är dessutom (vid sidan av starka fackliga organisationer, generella välfärdsförsäkringar och aktiv arbets-marknadspolitik) viktigt för att upprätthålla en dynamisk arbets-marknad. Att Sverige kunnat ställa om och utveckla vårt näringsliv har varit en framgång som gjort Sverige starkt ”trots” att den direkta kostnaden för arbetskraft i Sverige är större än i många jämförbara länder.

Motsatsen är att låta fullt arbetsföra människor stå i en lång kö på arbetsförmedlingen, då och då träffar en coach och till slut trillar in i Fas 3 - en återvändsgränd där det är förbjudet att få utbildning för att komma vidare. Detta kombinerat med en kraftigt försämrad A-kassa och med en utbudspolitik på arbetsmarknaden gör att vi ser hur en låglönearbetsmarknad växer fram. ...hm, som nu då? Kanske nån tänker…

Är ingen tråk-sosse, men har den djupaste respekt för partiets demokratiska process.

Det är ett ganska uppskruvat mediatempo i diskussionen om socialdemokratins framtid. Utan att överdriva kan jag säga att frågorna jag får är lätt enahanda. Att journalister ställer frågor har jag inte synpunkter på. Det är deras jobb. Men mina svar blir också med nödvändighet enahanda.

Jag vill inte spekulera om vem som kan vara lämplig som framtida partiordförande. Inga kommentarer. Det är inte för att jag är en tråk-sosse eller för att jag vill försvåra journalisternas arbete. Det enkla skälet är att jag har respekt för partiets process. Och ärligt, den har ju inte börjat än. Igår öppnades för nomineringar till den valberedning som väljs på förtroenderåd fjärde december. Efter det börjar deras arbeta att föra samtal med partiet kring hur ett framtida ledarskap skulle kunna se ut.

Jag har stor respekt för den processen, vilket innebär att jag inte tänker kommentera det arbetet eller ge mig in i några spekulationer om namn eller andra saker under processens gång. Vi är ett folkrörelseparti och då är det viktigt i sig att ha en demokratisk och öppen process där medlemmarna känner sig trygga, och det måste få ta tid. Om vi i partiet ger oss själva lite tid och andrum så är jag säker på att vi kan skapa en process som vi kan vara stolta över, och att vi tillsammans kan gå stärkta från vår mellankongress.

PS
Om nån journalist läster det här: Jag pratar gärna politik. Jag har en hel hoper med synpunkter på hur den borgerliga regeringen driver Sverige i helt fel riktning mot ökade klyftor, missade möjligheter och sämre framtidsutsikter.

Grubblerierna får inte knäcka oss

I dagens mediaflod vill jag rekomendera den socialdemokratiska kriskommissionens lednings artikel i expressen.

Läge att påminna om...

Utförsäkringspolitiken ligger fast.

På DN-debatt ger socialförsäkringsministern idag tydliga besked: ”Sjukförsäkringsreformen kommer i historiens ljus att kvala in bland de stora i svensk socialpolitik.” Han vill ”inte gå tillbaka till det gamla”. Det vill inte jag heller. Den hade brister.

Men när socialförsäkringsministern lägger huvudet på sned och lyssnar på kritiker så klingar det falskt. Grunden i utförsäkrings-politiken ligger fast. Den som är sjuk utförsäkras efter en av regeringen fastställd administrativ gräns – oavsett hur sjuk hon är. Här ligger hotet mot den generella välfärden och tilltron till en sjukförsäkring som fins där om olyckan skulle vara framme.