Ingen utförsäkring med S politik

Jag har fått frågor om socialdemokraternas budget och hur vi hanterar de utförsäkrade. Vår utgångspunkt är att alla som kan ska arbeta. Men vi kan alla bli sjuka och då ska sjukförsäkringen ge både aktiva vägar tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet.

Det fanns brister i den tidigare sjukförsäkringen och det är ett av de områden där vi har omprövat sin politik. Det var inte bra att människor med tillfällig förtidspension blev kvar i sjukförsäkringen för länge, utan tillräckligt stöd och rehabilitering tillbaka till arbete.

Regeringens förändrade regler och utförsäkringar är inte lösningen på problemet. De har infört en stupstock och nästa år kommer 54 000 personer att kastas ut ur sjukförsäkringen, 32 000 av dessa har tillfällig förtidspension och den ersättningsformen upphör helt. Det skapar ännu ett glapp i kedjan för den sjuke, men är en verklighet vi måste förhålla oss till. Nu föreslår regeringen att Arbetsförmedlingen ska ta över ansvaret för dessa försäkringslösa personer – men de skjuter inte till tillräckliga resurser.

Vårt svar är glasklart. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till sjukpenning, även om man är sjuk en längre tid. Vi säger nej till stupstocken i sjukförsäkringen. Vi föreslår en kraftig satsning på rehabilitering och lönebidrag. En miljard mer än regeringen de närmaste åren för rehabilitering och dessutom ett handslag med ideell sektor om 10 000 lönebidrag för just den här gruppen.

Med socialdemokraternas politik blir ingen utförsäkrad. Om det visar sig att man inte har arbetsförmåga ska man åter till sjukförsäkringen. Bedöms man vara för sjuk för att arbeta just nu ska man ha sjukpenning. Bedöms man inte kunna komma tillbaka till arbete i framtiden ska man ha sjukersättning. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet, men man ska också känna sig trygg i att få stöd och hjälp in i arbetslivet.

Välfärden behöver riktiga pengar, inte tillfälliga valfläskpengar.

Idag har jag vart i Örebro för att presentera skuggbudgeten ”Jobben Först”. Den går att läsa om på i flesta medier. Förutom själva presentationen, lite pressträff och en radiodebatt så gjorde jag några studiebesök. Bland annat på äldreboendet Södermalmshemmet.

Jag mötte fantastisk personal som gör sitt allra yttersta för att ge de gamla bästa möjliga vård och omsorg. Och som så många kvinnor i välfärdssektorn så vill de inte klaga, men när jag frågar om utvecklingen för verksamheten ser de bekymrade ut. De har efter sommaren var tvungna att minska personalen med en per avdelningen. ”Det är tufft och det blir så klart svårare att göra allt det man tycker att man ska göra.” När jag påpekar att regeringen nu ger extraanslag så säger dom att de visserligen får en lite större budget för nästa år, men då det är tillfälliga pengar så hjälper det inte. Man kan inte använda den typen av tillskott till att behålla personal och öka kvalitén.

Det välfärdsverksamhetens efterfrågar är långsiktighet i budgeten. Regeringens jojo-politik hjälper inte. De behövs riktiga pengar, inte tillfälliga valfläskpengar. Äldreboendet Södermalmsgården behöver kunna planera sin verksamhet också efter det att moderaternas valkampanj tar slut.

Vi som vill ha (S)-seger i Stockholm

Om du också vill ha Carin Jämtin som finansborgarråd och tycker att Stockholm förtjänar bättre än att vara moderat skyltförnster så har du möjlighet att här ge ett bidrag till en socialdemokratisk valseger i Stockholm.

Barnen ska inte betala krisen.

Imorgon pressenterar S hela skuggbudgeten. Självklart ligger fokus på jobb och rättvisa. Men det är också tydligt att vi tar utgångspunkten i människors vardag när vi formar en framtidspolitik, inte minst syns det på familjepolitiken. Här finns en politik som båda vågar lyfta frågan om småbarnsfamiljernas kamp om tiden och om att få livet att gå ihop, och en offensiv politik för att motverka orättvisor mellan barn med en tydlig signal om att barnen inte ska betala krisen.

På familjepolitikens område är skillnaderna mellan höger och vänster i politiken glasklar. I fyra år nu har Hägglund lagt familjepolitiska budgetar som var i princip tomma. Två saker har han och regeringen gjort. 1. Skrotat målet om att familjepolitiken ska utjämna orättvisor mellan barn, och i spåren av detta växer barnfattigdomen i Sverige dramatiskt. 2. Infört vårdnadsbidrag, mitt i brinnande lågkonjunktur prioriterar regeringen (vid sidan av skattesänkningar) bidrag istället för jobb – så mycket för den arbetslinjen.

Ja på Irland efter andra och sista omröstningen.

Då var det avgjort. Irland har godkänt Lissabonfördraget (om än med undantag för bl.a. få fortsätta förvägra kvinnor rätten till abort). Så slipper Irländarna rösta fler gånger...

Medborgaren, inte myndigheten i centrum.

De rödgröna skriver idag på DN-debatt om att effektivisera myndigheter. Klokt. När det gäller de myndigheter jag främst arbetar med så lär det behövas en hel del arbete för att vi medborgare ska få ut sin rättmätiga service.

F-kassan är riktigt styvmoderligt behandlad av regeringen. Det skriver jag om bl.a. här. AF har vart hårt ansatta och också här har myndigheten fått ta stora delar av den kritik för arbetslöshetskrisen som borde falla på regeringen. När stupstocken i sjukförsäkringen nu slår till mot 14 000 sjuka människor 1 januari 2010 står de på trappan till AF:s kontor. Det kommer belastningen att öka ytterligare på både F-kassan och AF.

För att kunna ge människor som har vart långt ifrån arbetsmarknaden länge rätt stöd för att få möjligheten att komma tillbaka behövs effektivisering och mycket bättre samordning, men framför allt ett mycket starkare fokus på medborgarens rättigheter inte myndighters struktur.

PS.
Dessutom behövs en trygg försäkring där den som är sjuk och inte kan arbeta har rätt till ersätning, men också kan känna sig trygg i att få stöd tillbaka till arbetsmarknaden.

Samma gamla skattesänkarparti lägger en klassbudget.

Även i årets budget ökar regeringen klyftan mellan skattetabellerna. Pensionärer, föräldralediga, sjuka och arbetslösa ska betala mer i skatt. Detta trots att bevisen för att regeringens s.k. jobbskatteavdrag inte ger fler jobb. Det är en tydlig prioritering, och ett bevis på att moderaterna (trots ny fernissa och aktiv PR) är samma gamla skattesänkarparti. Att de i kristider lånar pengar till att sänka skatten, mest för de som har det bäst, gör inte saken bättre.

Andersborg kallade regeringens budget för en krisbudget. Det är sant till så motto att krisens effekter i och med regeringens budget blir än mer kännbara för många Svenskar och mest för de som har det ekonomiskt tuffast. Men det rätta namnet på budgeten skulle snarare vara – en klassbudget – som medvetet ökar klyftorna i Sverige.

Ökade orättvisor är inte lösningen på de utmaningar Sveriges står inför.