I Haninge kommun har man idag fått rätten att ge skriftliga betygsliknande omdömen på 6-åringar. Jag baxnar. Jag har två 6-åringar som går i förskoleklass. Dom lär sig roliga och viktiga saker varje dag. Men att mäta dom är för mig helt främmande.Jag har också en 8-åring som förra terminen var föremål för folkpartiets experiment i Stockholms skolor – betygsliknande skriftliga omdömen. Den halvtimma jag har med läraren för att prata om mitt barns utveckling tvingades vi använda till att gå igenom ett meningslöst papper där min dotter hade kryss i rätt rutor. Det ger inte mig som förälder någon vägledning i hur jag kan stimulera utveckling tillsammans med skolan. Med en statisk syn på barn så faller alla tankar om individuellt lärande och varje barns behov och möjligheter. Barnen blir mallade till att kunna mätas, inte motiverade till att utvecklas.
Jag är övertygad om att barn, precis som alla vi andra behöver bli sedda och tagna på allvar. Jag är också övertygad om att lärande är en process, inte något statiskt. Lärande skapas i samspel med andra barn och med engagerade pedagoger. Genom att återiföra måttstocken så fråntar man pedagogerna instrument kring processinlärning och motverkar möjlighet till individuellt lärande för varje barn på varje barns villkor.
Dessutom är måttstocken i sig en felsyn på skolans uppgift. För mig är det självklart att alla barn ska ha rätt att få kunskaper för att klara sig i livet. Ingen ska lämna den svenska skolan utan att vara godkänd!