Littorin gör sig dåligt som jultomte.

Tre dagar före jul säger arbetsmarknadsministern ”Jag kan garantera att alla kommer att få ersättning” om de sjuka som utförsäkras till årsskiftet. Det tror jag när jag ser det, tänkte jag.

Med lite mindre bokstäver säger han att alla kanske inte får vad de ska ha, men alla får 223 kr/dag, alltså ungefär 5 000 kr/mån. Januari är en knepig månad för många, och för den som vart sjukskriven länge, tömt sina besparingar och nu kastas ut så gör alltså arbetsmarknadsministern en stor sak av att man ska få 5 000 kr att leva på. Med tanke på kaoset som vart på kassorna så vill jag trots allt hålla fast vid att jag tror det när jag ser det.

Littorins försök att odla skägg till trots så kan han inte liknas vid tomten. Arbetsmarknadsministerns klappar riskerar att bli, inte bara små utan också, för små.

Reinfeldt sumpar debatten som han säger han vill ha.

Moderaternas ras i opinionen blev tydligt förra veckan, samtidigt som effekterna av moderaternas medvetna sjukskrivningspolitik blivit tydligt för alla och en var. Vad säger då moderatledaren? Jo, även han kopplade ihop det. Skälet till att moderaterna tappar, enligt Reinfeldt, är att han vart EU-ordförande och inte haft tid att förklara förändringarna i sjukförsäkringen. (sic!)

Då får han en boll. Mona Sahlin utmanar till en debatt i riksdagen kring just den hårdare sjukförsäkringen och oron vi känner över att fler och fler tvingas ut i försäkringslöshet. Interpellationen kan läsas här. Men inte tackar han för chansen. Nej. Han vägrar ta debatten. Han lämnar över den till Cristina Husmark Pehrsson. Och fortsätter att sitta på läktaren och funderar på hur han kan rycka upp sin statsmannamässiga framtoning utan att behöva ta debatter mot statsministerkandidat Sahlin.

Mona Sahlin toppar i Stan!

Igår tog vi ett steg närmare valseger. Vi socialdemokrater i Stockholm har nu fastställt de valsedlar vi går till val på. Här kan du se listorna. Många bra kamrater: unga, gamla, människor med rötter utanför Europa, outade HBT-personer, nya och erfarna och en riksdagslista som toppas av Mona Sahlin. Idag är jag hoppfull och glad.

Om du vill vara med i arbetet för maktskifte kan du följa den rödgröna bloggen här, bli medlem i S här eller stödja vårt arbete här.

Vill ha mer Supersnällasilversara och mindre Superskurken Gjerta i svensk skolpolitik.

Idag pressenterar utbildningsminister Björklund förslag till ny skollag. Delar av förslaget är bra. Det vill jag ha sagt. Men ändå kryper en känsla av olust sig på. En ständigt närvarande underton av att barn inte ska ha roligt och att barn inte ska skratta som Superskurkarnas superskurk Gjerta i Julkalendern uttrycker det.

Det är läxor och regler, kvarsittning och försittning, religiösa skolor och ”frivilliga” avgifter. Och skriftliga betygsliknande omdömen i förskoleklass. Det gör mig nästan lika arg som Supersurasunksara - Arg som en varg som har ätit en citron. Det är ju helt galet. Måste vara Superskurkarnas superskurk Gjerta som hittat på nått så dumt. Det betyder ju att en 6-åring kan bli underkänd.

Det skulle nog behövas lite mer Supersnällasilversara och Stålhenrik i skolpolitiken. Barn är spralliga, rädda, snälla, nyfikna, arga, tuffa, glada och väldigt, väldigt olika. Lärande måste ju kunna möta det. Jag vill inte ha en skola som sorterar ut ungar. Jag vill ha en skola som ge varje barn möjlighet att nå sin drömmars mål utan att stöpas i en och samma form.

Har dagen efter sjukregelbeslut med Winnerbäck i lurarna.

Igår spelade Winnerbäck på Hovet. Jag var inte där, tyvärr. Lyssnar idag på Rusningstrafik som är min Winnerbäckfavoritskiva.

Igår beslutade också riksdagen om det som idag kallas ”mildring av sjukreglerna”. Samtidigt fortsätter floden av rapporter från de som drabbas av de hårdare sjukskrivningsregler. De förändringar som moderaterna på en vecka knåpat ihop är marginella. Det går ännu inte att se effekterna, men att det inte kommer att lösa grundproblemet står klart. Det behövs inte avsättas mer resurser och på rak fråga svarar de att runt tusen personer kan beröras. Detta när F-kassan säger att 54 000 personer kommer att kastas ut ur sjukförsäkringen nästa år.

SVMP röstade nej till förändringarna. Alltså ja till vår reservation som i korthet går ut på att upphäva utförsäkringarna och en uppmaning om att släppa prestigen – Gör om och gör rätt. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till sjukpenning och aktivt stöd för att komma tillbaka till arbetslivet.

För den om är intresserad finns hela lagförslaget, inkl svmp-reservationen här.

Funderar på att citera sista raden i Ballader Om Konsekvenser, men avstår...

Debatten om sjukförsäkring i riksdagen

Det var som sagt en het debatt om sjukförsäkringarna i riksdagen igår. Jag är fortfarande arg över hur lättsinnigt moderaterna tar det faktum att sjuka människor tvingas säga upp sig och hamnar sist i kön på arbetsförmedlingen utan rätt till sjukpenning. Det är en hård politik, men det är också ett bevis på regeringens misslyckade jobbpolitik - arbetslinjen blev en bidragslinje.

Många har frågat mig vad som egentligen sades. Hade jag vart bättre på det där med teknik så hade jag nog kunnat göra en liten videoruta här, men nu är det inte så och därför länkar jag till debatten här. Den är nr 2 på listan som kommer upp.

Riksdagen har idag stadsfäst utsorteringspolitiken för sjuka människor.

Med röstsiffrorna 149-140 beslutade riksdagen idag om stadsfästande av utsorteringspolitiken efter en stundtals hetsig debatt.

Efter de senaste veckorna kan inte heller regeringen blunda för effekterna av sin hårda och djupt cyniska politik. Min vädjan idag var enkel – Släpp prestigen. Sluta kasta ut folk ur sjukförsäkringen. Ta ett steg tillbaka. Tänk efter. Gör om och gör rätt.

Jag ställde i debatten två konkreta frågor till socialförsäkringsministern.
1. Varför måste man rycka undan ersättningen för folk först, innan de får möjlighet att delta i rehabiliteringsprogram?
2. Tror ministern på riktigt att folk blir friskare för att de blir fattigare?

Ministern ägnade sitt svar åt slarviga angrepp, men några svar på frågorna det gav hon inte.

Direkt efter sitt inlägg i debatten lämnade ministern. Hon hastade iväg genom en sidodörr, men blev ifattsprungen av några av journalisterna som väntat hela veckan på att få en kommentar från en pressad minister.

Rödgröna kräver: Sluta kasta ut sjuka männikor ur välfärdförsäkringen.

Idag har riksdagens socialförsäkringsutskott extra sammanträde. Efter den senaste veckans debatt föreslår nu den moderatledda majoriteten en lagändring som ska göra att människor som är döende inte ska tvingas säga upp sig för att söka annat jobb. Det är bra att de äntligen ser effekterna av sin egen cyniska politik, men det vi hitintills sett tyder på att det bara är ytterst marginell förändring.

När jag på utskottet frågar vart finanieringen till lagförändringen finns så svarar moderaterna att den inte finns. "Förändringen i lagen är så liten att det inte kommer att kosta något" (sic!). Om det inte finns några pengar för att ge svårt sjuka människor rätten till sjukpeng så går det inte att kalla förslaget för något annat än en bluff.

De nya hårdare sjukskrivningsreglerna är omänskliga, och bygger på högerns föreställning om att det i sjukförsäkringen bara fanns fuskare som inte ville jobba. Nu visar det sig att människor som var sjukskrivna faktiskt var – sjuka.

Den rödgröna oppositionen krävde på dagens möte att regeringen slutar kasta ut sjuka människor ur välfärdsförsäkringen - ett moratorium mot utförsäkring.

TCO avslöjar rehabiliteringsbluffen.

Igår stod kejsaren naken. Det som regeringe kallat "en historisk satsning på rehabilitering" visade sig vara en bluff. Den absoluta majoriteten av avsatta medel går till försörjning för de som nu kastas ut ur sjukförsäkringen, trots att de fortfarande är sjuka. Noll kronor går till medicinsk rehabilitering.

Hela TCO:s rapport Sista steget i rehabiliteringskedjan går att läsa här. Vill än en gång rekomendera TCO:s utredarblogg.

Ett tveksamt sätt att hantera demokratin.

På dagens möte med riksdagens socialförsäkringsutskott föreslog jag att vi skulle bjuda in socialförsäkringsministern. Jag tycker att vi behöver reda ut hur de nya hårdare sjukskrivningsreglerna drabbar cancersjuka. Hon har ju liksom antytt att försäkringskassan tolkar lagen fel.

Måste erkänna att jag blev förvånad när Gunnar Axén sa - Nej, utskottet behöver inte träffa ministern. Detta samtidigt som alla utanför riksdagshuset upprörs över hur cancersjuka människor kastas ut ur välfärdsförsäkringen.

Det tillhör inte vanligheterna att oppositionen hindras på det här sättet, men mer anmärkningsvärt är det att majoriteten så lättviktigt viftar bort riksdagens kontrollmakt över den verkställande makten (regeringen). Så brukar vi inte hantera den parlamentariska demokratin i det här landet.

Både cancer och utkastad ur välfärdsförsäkringen.

Tillhör du också dom där som klämmer på brösten med jämna mellanrum? Vem som helst kan få en elakartad tumör. Tack och lov går utvecklingen framåt, fler och fler överlever, men det är långa behandlingar. Att då kasta ut människor ur sjukförsäkringen för att de vart sjukskrivna längre än vad regeringen tillåter är höjden av cynism.

På dagens DN-debatt skriver sju läkare om hur de nya hårdare sjukskrivningsreglerna drabbar cancerpatienter. Man får en obehaglig klump i magen när man ser hur svårt sjuka människor tvingas till arbetsförmedlingen för att söka nya jobb för att deras cancer gör att de inte just nu kan jobba full tid på sitt nuvarande arbete.

Läkarna utgår ifrån att regeringen inte hade tänkt att det skulle bli så här. Jag önskar att jag kunde utgå från det samma, men jag har ägnat två år åt att peka på vad dogmatiska tidsgränser och utsortering leder till. Det vi nu ser är effekterna av en medveten politik - både canser och försäkringslös.

1:a advent på Bommersvik - helt okej.

Väntan på ankomsten, är det inte typ det advent betyder? I så fall är det för mig okej att fira första advent på Bommersvik tillsammans med de andra i de olika svmp-arbetsgrupperna. Jobbet i grupperna går bra. Det finns goda förutsättningar för en ny regering med en ny politik efter valet. Vill du följa arbetet så gör du det enklast på den rödgröna bloggen.

Även om det känns riktigt bra att vara här så är jag samtidigt riktigt glad att jag han med att baka pepparkakor och lussebullar med ungarna på förmiddagen.

Att reparera välfärdsförsäkringarna handlar också om att öka rättssäkerheten.

Jag tycker det finns skäl att se på möjligheterna till en historiskt baserad sjukpenninggrundande inkomst (SGI). Med dagens teknik borde det kunna gå att göra utan att gå år tillbaka i tiden. En historisk SIG skulle både kunna öka rättssäkerheten och minska risken för missbruk. Rätt ersättning i rätt tid skulle kunna vara mer möjligt.

Det är mycket som behöver göras för att reparera och öka tilliten till välfärdsförsäkringarna. Att ingen i ett rödgrönt Sverige ska vara försäkringslös är min utgångspunkt, och förslag kring detta har jag skrivit mycket om och kommer att fortsätta. Men jag vill också betona rättssäkerheten och titta vidare på möjligheterna till historisk SGI. Samtidigt ser jag de problem det kan innebära för den som är ny på arbetsmarknaden och detta måste finnas en lösning på innan en historisk SGI blir verklighet.

Jag måste dock säga att jag blir orolig när regeringen talar om historisk SIG, och att det per automatik ses som ytterligare ett sätt att minska ersättningen till föräldrar, sjuka, arbetsskadade och den som är hemma och vårdar sjuka barn.

Sjuka människor tvingas till arbetförmedlningen, trots att de har jobb

Nu börjar effekterna av försämringarna i sjukskrivningsreglerna på allvar synas. I morse rapporterade ekot (läs/lyssna här) om William Hemberg vars berättelse ser ut så här.

"Ungefär en fjärdedel av de som efter årsskiftet förbrukat sina sjukpenningdagar är nu sjukskrivna på deltid, enligt Försäkringskassan. En av dem är William Hemberg, som utvecklar affärssystem för datorer. William Hemberg är sjukskriven på deltid eftersom han lider av sviterna efter vad läkarna tror är borrelia. En hjärnhinneinflammation gav William Hemberg en kronisk huvudvärk, som suttit i några år, han anser sig vara för sjuk för att jobba heltid.
– Det känns knäppt att säga att jag är arbetslös när jag är sjuk. Jag har fixat jobb själv. Jag har inga problem att få jobb. Det är inte där skon klämmer. Skon klämmer för att jag har ont i huvudet och är sjuk. Jag behöver bli av med det och jobba mer. Inte få ett, jag har ett jobb, säger William Hemberg."

De nya sjukskrivningsreglerna får orimliga konsekvenser. En som William Hemberg, och de är många, tvingas alltså till arbetsförmedlingen trots att han har ett jobb. Samtidigt blir han av med sin sjukpeng. Det är inte ett sätt att bryta utanförskapet, utan bara att förvärra det.

Det är uppenbart att verkligheten har hunnit ifatt regeringen och att lika uppenbart att arbetslinjen är bruten. Folk blir inte friskare för att man rycker undan försörjningen för dom. Istället för att kasta ut folk ur sjukförsäkringen hade det vart bättre att ge stöd och rehabilitering för att kunna komma tillbaka till arbete.

Försäkringslöshet är inte lösningen på de problem som Sverige står inför.

Jobbkrisen slår mot välfärden

Det finns mycket att säga om gårdagens besked att ännu ett misslyckat försök att rädda saab kan läggas till handlingarna. Jag skulle kunna skriva om regeringens flathet, om hur lånegarantier kom alldeles för sent och hur de snackat ner saab. Men det är inte saab i sig som intresserar mig.

Jag oroas över Sverige och vår välfärden. Statsministern säger idag att "Välfärdens pengar inte ska bygga bilar". Jag skulle vilja säga att utan jobb finns inga pengar till välfärd. Det hänger ihop. All vår välfärd bygger på arbete. Ju fler som arbetar, dess då mer resurser att fördela till vård, skola och omsorg. Ju färre som arbetar dess då mindre resurser och dessutom måste mer av våra knappa resurser gå till ersättningar för de människor som inte får rätten att göra rätt för sig. Men inte bara den gemensamma välfärden bygger på arbete, utan också den privata. Att ha ett jobb kan vara skillnaden mellan att åka på semester eller inte. Att mamma eller pappa blir av med jobbet betyder kortare önskelistor till tomten.

Jag funderar en hel del runt, och får ofta frågor om, hur barnfattigdomen i Sverige ska utrotas. Mitt svar är arbete. Fler behöver arbete för att vi ska kunna ha råd med barnbidrag och underhållsstöd och med bra barnomsorg, skola och fritidsverksamheter. Men arbete är också det bästa sättet för varje familj att komma ur fattigdomsfällan. En mamma som har möjlighet att gå från deltid till heltid får en avgjort bättre ekonomi för sig och sina barn.

Arbete är förutsättningen för allt annat och därför kommer jag fortsätta tjata om Jobben först! även när jag pratar om tex att bekämpa barnfattigdom.

Följ Klimatoppmötet i Köpenhamn

Den som följer den här bloggen vet att jag företrädesvis skriver om sociala frågor. Nu vill jag också ge dig möjligheten att följa Klimatoppmötet i Köpenhamn genom att läsa min vän och kollega Anders Ygeman som kommer att blogga inför och under toppmötet. Du hittar en widget till hans /emission i min högerspalt.

Ministerns egen utredning visar att ministerns vab-intyg är bra.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson redogör idag för att föräldrar tar ut allt färre vabdagar och att det beror på de intyg regeringen infört. Hon gör det utifrån en undersökning som hon själv har tagit fram. Försäkringskassan kommer att pressentera en analys av vab-intygens effekter om bara en månad. På Försäkringskassan säger man idag att det är för tidigt att dra några slutsatser.

Men ett är säkert. Jag möter massvis med föräldrar, förskolepersonal, vänner och försäkringshandläggare som är frustrerade över det extra krånglet med vab-intyg. Föräldrar med snoriga ungar är idag de enda som måste intyga två gånger för att få ut en ersättning man har rätt till. Redan trängd personalen på förskolorna måste ägna tid åt administration istället för att vara med barnen. De lite större barnen tvingas ansvara för blanketter fram och tillbaka i samma väska som våta gympakläder och kanske nån gammal banan. Till och med handläggare på försäkringskassan ger mig signaler på att det nya intyget mest är en extra administrativ belastning.

För att stävja fusk och missbruk finns mer effektiva sätt än att dubbelkontrollera alla småbarnsföräldrar. Jag vill avskaffa vab-intygen.

Rätt stöd i rätt tid är bättre än utförsäkring.

Försäkringskassan visar idag i en ny rapport att var tionde 40- 49 åring har någon form av sjukersättning. Det visar att det behövs en helt ny politik med reell rehabilitering. Med rätt stöd i rätt tid kan fler människor få möjligheten att komma tillbaka till arbete. Regeringen försöker lösa problemet genom att ta ifrån människor deras ekonomiska trygghet. Det är inte någon lösning, även om det snyggar till statistiken för regeringen. Trygghet är en viktig förutsättning för att kunna ta till sig rehabilitering och kunna komma åter i arbete.

Det regeringen gör nu kommer att kosta, med ökade sociala klyftor och barn som tvingas växa upp i fattigdom som följd. Den här regeringen vann valet på att de skulle bryta utanförskapet och tills idag har samma utanförskap ökat med 70 000 personer sedan valet.

Jag vill ha en sjukförsäkring som både ger hjälp att snabbt komma tillbaka till jobb och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Att kasta ut sjuka människor rakt ut i kallt vatten och hoppas på att de ska simma är inte en människovärdig väg att minska ohälsotalen.

Försöken att bryta upp barnsjukvården i Stockholm går vidare.

När en av mina döttrar cyklade omkull ville dom på sjukvårdsupplysningen att vi skulle åka till Närakuten. Vår närmaste, i Farsta, är nedlagd så vi blev hänvisade till Karolinska. Vi bor 10 min från Huddinge sjukhus, men tvingades alltså åka genom hela stan, förbi Södersjukhuset och till Solna för att sitta i ett väntrum där.

Den som följt barnsjukvården i Stockholm de senaste åren vet att köerna ökar, tillgängligheten minskar och att barn tydligt är nedprioriterade. Det mest makabra beviset kom förra hösten när det helt privata barnsjukhuset Martina öppnade. Dit får man bara gå om man kan betala full taxa, alltså ett sätt att köpa sitt barn före växande köer för den förälder som har råd.

Enligt nästa års budget ska barnsjukvården spara ytterligare. Chefen för neonatalen på Astrid Lindgrens barnsjukhus säger idag att situationen är absurd ”Vi skickade hundratals barn utanför landstinget”.

Min enkla slutsats är att det måste vara en medveten politik. Ingen kan vilja att barn inte ska få vård, men man kan vilja bryta upp den gemensamma sjukvården. Martina, som det hälsades med glädje från den moderatledda landstingsmajoriteten, gick inte så bra. Kanske måste man göra ytterligare nedskärningar i den gemensamma barnsjukvården för att få rull på affärerna på det privata barnsjukhuset.

Och dottern som cyklade omkull? Jo. Allt gick bra, inga skador.

Ingen kommun ska kunna skriva sig fri från ansvar för ensamkommande flyktingbarn.

Det är få saker som upprör mig så mycket som när barn far illa för att vuxna inte vill ta ansvar.

Det vi nu sett i Vellinge är detta i dess uslaste form. Väletablerade medborgare och moderata politiker – samhällets stöttepelare – nekar ensamma barn som flytt med fara för sitt liv möjlighet att bo innanför kommunens gränser. Det är skamligt. Riktigt skamligt.

Därför är jag stolt över att den nyss avslutade S-kongressen så tydligt pekade på behovet av barnperspektiv i asylprocessen. Ingen kommun ska kunna skriva sig fri från ansvaret för att ge stöd och trygghet för ensamkommande barn.

Ur Riktlinjer antagna på kongress 2009.
För att de ensamkommande flyktingbarnen ska få en human start i Sverige krävs också att fler kommuner visar solidaritet och välkomnar dem. Överfulla transitboenden och långa väntetider, utan möjlighet att gå i skolan och att bygga upp ett socialt nätverk, är ovärdigt en välfärdsstat

Ur motionsutlåtande antaget på kongressen 2009.
Många unga kommer till Sverige utan sina föräldrar. De är ofta utsatta och kräver speciell omtanke. De åtgärder som vidtagits för att skapa bra mottagningsförhållanden i de så kallade mottagningskommunerna och i de kommuner där barnen senare placeras har visat sig vara otillräckliga. De åtgärder i form av att Migrationsverket i sina externa informationer pekar ut kommuner som inte är villiga att ta emot barn har inte varit tillräckliga. Länsstyrelserna bör ges en förstärkt roll i kontakterna med berörda kommuner för att förbättra situationen. Partistyrelsen vill ha ett lagligt krav på att kommunerna bereder plats för ensamkommande barn.

Riksdagsdebatt om F-kassans långa handläggningstider.

Den 22 oktober begärde S en aktuell debatt om de långa handläggningstiderna på F-kassan. Då hade Solveig i Kumla väntat 23 veckor på beslut i sitt ärende. Hon hade begärt omprövning av ett avslag på sjukpenning.

Idag gick debatten av stapeln i riksdagens kammare. Det var en ganska spretig debatt, och det märktes nog på oppositionen att vi var frustrerade över hur de hårdare sjukskrivningsreglerna slår och hur människor drabbas. Mer anmärkningsvärt är nog de borgerligas tokförsvarande av myndigheter och system, helt okritiskt och helt utan att se att det är människor som drabbas av deras politik.

Hade jag vart tektiksnille hade jag kunnat göra käcka filmklipp, men man får nöja sig med en länk till hela debatten här.

Hypnotiserande jobbcoacher är inte att värna arbetslinjen.

Jag hävdar med envishet arbetslinjen. Den enkla förklaringen är 1. Jag har en människosyn som säger att jag tror att människor vill arbeta, vill vara med och vill göra rätt för sig. 2. Hela välfärdens finansiering bygger på att vi arbetar.

(För att inte bli missförstådd så bygger arbetslinjen i sjuk-försäkringen på att den som är sjuk få stöd och rehabilitering tillbaka till arbete och vid behov ett anpassat eller subventionerat arbete. Det handlar inte om att rycka undan försörjningen för folk – ingen blir friskare av att hon blir fattigare. Och självklart ska den som är sjuk, och inte kan arbeta, ha tryggheten i en ersättning som täcker inkomstbortfallet.)

Just för att arbete är grunden för välfärden och att det borde vara en rättighet för varje människa att delta utifrån sina förutsättningar, så gör det mig så upprörd när jag ser att jobbpolitiken har totalt kollapsat. Idag har Sverige en ekonomisk politik som aktivt motverkar full sysselsättning och en arbetsmarknadspolitik som parkerar människor i passivitet med hypnotiserande coacher. Samtidigt som arbetslösheten går mot tvåsiffriga tal.

Hade jag haft anlag för att vara konspiratorisk hade jag kunnat tro att det var meningen. Att det var ett sätt att bakvägen genomföra ett systemskifte. För om man låter arbetslösheten skena så minskar de gemensamma resurserna och då kan man motivera nedskärningar i välfärden, och gör man nedskärningar i välfärden så ökar de sociala klyftorna och lönespridningen. Resultatet blir automatiskt att både den svenska modellen och den generella välfärden är ett minne blott. Men konspirationsteorier har aldrig legat för mig.

Gravmånad - bra för alla, men också en liten varning.

Igår föreslog en statlig utredning bla att den som är gravid ska få rätt till 30 dagars ledighet innan förlossningen. Det är en tanke som fanns redan i Thorwaldssons föräldraförsäkrings-utredning. Det skulle vara en bra utveckling av föräldraförsäkringen. F-kassan slipper bedöma i en tid då väldigt många behöver vara sjukskrivna, man kommer ifrån olikheter och orättvisor i olika bedömningar och varje kvinna får själv avgöra om hon behöver vara hemma under den där sista månaden när man vaggar runt och har svårt att få plast.

Men jag ser samtidigt risker. Det får inte vara så att den som är gravid mister möjligheten att vara sjukskriven. Som jag tidigare skrivit bla här om så är graviditet ingen sjukdom, men kvinnor måste också när de är gravida kunna bedömas behöva vara sjukskrivna om de har en nedsatt arbetsförmåga. Om den som är gravid undantas från möjligheten att vara sjukskriven går det inte att betrakta som nått annat än diskriminering.

I ett rödgrönt Sverige är ingen Försäkringslös.

I en gemensam motion avslår i dag SVMP regeringens förslag för att hantera de sjuka människor som nu kastas ut ur sjukförsäkringen. Vi har hela tiden röstat nej till regeringens försämringar i sjukförsäkringen. Nu tar vi första steget i att formulera en gemensam ny politik för en ny regering.

I motionen beskriver vi att vi vill ha en sjukförsäkring som ger människor hjälp och stöd att snabbt komma tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid rehabiliteringsarbetet tar. Sjukförsäkringen ska ersätta inkomstbortfall, vara generell och finansieras solidariskt. Den ska också vara en brygga tillbaka till arbetslivet, ett arbetsliv där alla människors vilja och förmåga till arbete tas tillvara.

Mitt i allt elände kring sjukförsäkringen så är jag ändå glad att vi har en samlad opposition som vill något annat. Här kan du läsa hela motionen.

Kan sossar ha fel?

Ganska ofta möter jag påståenden som ”Men så där gjorde sossarna också” eller ”Så där var det redan när det var S-regering”. Med risk att göra någon besviken så vill jag säga att det är inga motargument som biter hårt på mig.

Jag är socialdemokrat och tar min kraft i socialdemokratiska värderingar, men det betyder inte att jag på nordkoreanskt vis försvarar varje S-beslut i historien. Jag tror inte att politik utvecklas väl om man styrs av låsningar och försvar. Det betyder inte att jag skyller ifrån mig eller inte vill ta ansvar, men att jag tror att samtal, möten och öppna ögon är bättre vägar att forma framtiden.

Min politiska näring hämtar jag i människors verkliga problem. För mig är det att vara socialdemokrat att och vara i ständig opposition mot orättvisor. Just därför är mötet med människor och med olika åsikter viktigt för mig. Så fortsätt kritisera, debattera och ifrågasätt. Och fortsätt ge mig bilder av Sverige idag.

Graviditet är ingen sjukdom.

Graviditet är ingen sjukdom. Men man kan ha en ”nedsatt arbetsförmåga” som en följd av graviditet – foglossning, lågt blodtryck, svullna fötter, ständigt illamående… Den som har nedsatt arbetsförmåga och inte kan arbeta, ska ha rätt till sjukpeng, även om det är graviditet som är grunden till att man inte kan arbeta. Allt annat är bara bevis för att händelser i kvinnokroppen inte tas på alvar.

Fest på kongressen.

Så här dagen efter hade jag gärna visat lite bilder från festen på S-kongressen, men tyvärr. Däremot kan du Här se Henrik Schyfferts fest-information till ombuden.

Nej till vinstuttag i välfärden - Ännu ett steg i S politik för att möta storstadsbon!

Det har vart en lång diskussion om vinstuttag i välfärden inom S. För att friska upp minnet lite kan man läsa här. Nu äntligen går vi i mål. Kongressen har just antagit förändringar i förslaget till riktlinjer som tydligt visar vart S står.

"Vi vill åta oss uppgiften att kvalitetssäkra välfärden och se till att den styrs av människors behov. Det är medborgarnas välfärd, trygghet och valfrihet vi vill garantera. Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till vinstuttag. För att genomföra detta krävs en ny reglering som syftar till att uppnå högre kvalitet i välfärden och skärpta etableringskrav. "

Det är ett beslut som är viktigt både för att det visar vad vi vill, men också för att det möter den ilska och oro som många människor i min stad upplever. S visar åter igen att vi ser vardagen för människor i Stockholm och formar en politik för att möta detta.

(S)töttepelare kavlar upp ärmarna - Rättvisa för äldre!

Jag har tjatat om äldres ekonomi, pension och regeringens orättfärdiga straffbeskattning. Idag på S-kongressen samlas ett gäng 65+ vänner. Med bra S-beslut åker de ut i landet och samtalar om rättvisa för äldre.

(S)töttepelarna vill arbeta för:

- Att äldre mötes med respekt och tilltro. Pensionärer har rätt att själva bestämma om sina liv och det ska vara möjligt för dem som vill att arbeta även efter 67 års ålder.
- Att lön och pension ska beskattas lika.
- Att det finns ett varierat utbud av bostäder med god tillgänglighet och service.
I (S)töttepelarnas centrala nätverk ingår: Anna-Greta Leijon, Ingvar Carlsson, Anita Gradin, Göran Johansson, Jan O Karlsson, Maj-Lis Lööw, Thage G Peterson, Ingela Thalén, Leni Björklund, Jan Eliasson, Lena Hjelm-Wallén, Bertil Jonsson, Bengt Lindqvist, Stig Malm och Gertrud Sigurdsen

Läs merom (S)töttepelarna här.

Vad hände egentligen med sprututbytet?

Jag har fått många frågor kring vad som egentligen hände med sprututbytesprogrammen på kongressen i morse. Här nedan finns citat från kongressens beslut.

Ställningstagande från kongressen i motionsutlåtande:
Samhällets insatser för människor med missbruksproblem måste enligt partistyrelsens uppfattning utvecklas och bli effektivare. En förutsättning för framgångsrik missbruksvård är fungerande vårdkedjor. För att så få som möjligt ska missbruka och dö av narkotika måste behandling erbjudas mycket snabbare än vad som sker idag.
Även aktiva missbrukare ska beredas möjlighet att leva ett värdigt och sjukdomsfritt liv så långt det bara går, till exempel genom sprutbytesprogram som hindrar smittspridning och som ger möjlighet att komma i kontakt med missbrukaren och erbjuda behandling. För att sprutbytesverksamhet ska stå i samklang med den svenska narkotikapolitiken krävs att verksamheten är förknippad med strikta regler för att förhindra läckage av sprutor till den illegala marknaden. Ett grundläggande krav är också att resurser finns för motivation, avgiftning och vård i den region som bedriver sprutbytesverksamhet. Att som en smittskyddsåtgärd bedriva sprutbytesverksamhet är enligt partistyrelsens uppfattning inte ett avsteg från vår restriktiva narkotikapolitik. Missbruk av narkotika är och ska vara olagligt.

Stycke i riktlinjerna för den kommande mandatperioden:
Bättre hjälp ut ur missbruk. Ett aktivt förebyggande arbete och insatser för att stödja individen är centralt för att motverka missbruk. När en person är motiverad att bryta sitt missbruk måste vård ges omedelbart – annars försitts chansen. För varje missbrukare behöver en individuell vårdplan upprättas för sysselsättning, bostad, vård och ett nya sociala nätverk. Missbruk ska inte utestänga från behandling av psykisk problematik. Missbrukare som inte lyckas nå drogfrihet har rätt till ett värdigt och så långt möjligt sjukdomsfritt liv.

Det kongressen gjorde under plena i förmiddags var att plocka bort meningen ”Därför är åtgärder som sprutbytesprogram och metadonbehandling viktiga.” ur texten om riktlinjer för de närmaste fyra åren. Vissa vill måla upp det som en symbolhandling från kongressen. Men beslutet ska inte övertolkas. Det handlar bara om att vi inte vill ha meningen om vikten av dessa metoder framför andra just i riktlinjerna. I sak är det ingen positionsförändring från det socialdemokratiska partiet.

(S)torstadens parti!

I förmiddags så var jag föredragande för området Ett Sverige i sammanhållning på S-kongressen. Jag är glad att kunna säga att S nu på riktigt är ett parti för storstaden.

Vi ser kraften i dynamiska och hållbara storstäder. Vi ska ta tillvara potentialen i storstädernas snabba utveckling. Välfärds- och familjepolitiken ska passa människor i en storstad. Bostadsbristen ska byggas bort, slita områden byggas om. Infrastrukturen i städerna ska byggas ut och bättre knyta ihop stadsdelar och bostadsområden.

För att möta ett alltmer föränderligt arbetsliv och behov som föräldrar har för att få vardagen att gå ihop beslutades att kommuner måste ge möjlighet till en trygg och fungerande barnomsorg, även på kvällar, helger och nätter.

Socialdemokraternas inriktning är glasklar vi tar utgångspunkten i verkligheten också i storstäderna. Jag är stolt över att göra barnomsorgen mer tillgänglig. Förslaget stämmer bra överens med vår arbetslinje. En ensamstående mamma inte ska behöva tacka nej till ett arbete på obekväm arbetstid. Många familjer upplever att tiden inte räcker till, speciellt i storstäderna.

Oj, oj, oj vad det är mycket på en kongerss.

Trodde jag skulle blogga live från kongressen. Hitintills har det vart svårt. Har knappt hunnit microblogga. Nu är de områden jag vart ansvarig för beslutade. Jag pustar ut och återkommer.

Folk blir inte friskare av att de blir fattigare.

Fler och fler börjar nu verkligen förstå vad de förändrade sjukskrivnings-reglerna innebär. Som jag tidigare skrivit så får jag massor med mail, brev och samtal från oroade människor som nu får sin försörjning undanryckt trots att de fortsatt är sjuka.

Jag vill inte tro att landets regering inte fattade vad som skulle ske när man införde ett stopp i sjukförsäkringen. Om jag inte tar regeringen för korkade så finns ingen annan förklaring än att dom helt enkelt tror på sin politik. Regeringen tror att folk blir friskare för att de blir fattigare.

Men regerinegns politik funkar inte. Utanförskapet minskade inte för att man sänkte skatten för de som tjänar bra. Det blev inte fler jobb för att man förstör A-kassan. Och folk blir inte friskare för att man kastar ut dom ur sjukförsäkringen. Det enda det leder till är ökade klyftor och ett Sverige som slits isär.

Jag är välnärd.

Jag söker min politiska näring i de berättelser och bilder jag får av ett Sverige som slits isär. Och jag är välnärd. Varje dag får jag vittnesmål om hur regeringens nya sjukskrivningsregler slår i verkligheten. Det är en massiv oro som möter den som lyssnar.

Idag har jag vart i Västerås och fått ytterligare beskrivningar från kommunalare, vårdförbundare, ST:are, Arbetslivsresurs, arbetsförmedlare och fackligt och politiskt aktiva. Samtidigt läser jag regeringens proposition om hur de riggar system för utkastningen från sjukförsäkringen.

En sjukförsäkring som kastar ut sjuka människor ur försäkringen, som inte ger insatser tillbaka till arbete eller nödvändig rehabilitering kombinerat med minskat fokus på arbetsmiljö och en skenande arbetslöshet är inte lösningen på de problem Sverige står inför.

Mina förväntningar på kongressen.

Om bara några dagar står jag i på scenen på Stockholmsmässan och hälsar ombuden på den socialdemokratiska kongressen välkomna till huvudstaden.

Spekulationerna går nu på högvarv om vad en S-kongress borde göra och inte göra, om Mona Sahlin och om de rödgröna, om mer eller mindre mitten och om vem som ska flörtas med, som om det vore ett jippo eller ett konvent som kan styras uppifrån. Okej lite av jippostämning kan det allt vara i utställningshallen, och lite av konventkänsla blir det med tal och gäster. Men själva kongressen och det politiska innehållet de äger ombuden. Och det är just det som är det fina med en kongress – det är laget framför jaget.

När ombuden på söndag åker hem så ska ingen kunna gnälligt fråga ”Men vad vill sossarna då?” Det ska vara tydligt för alla och en var att en modern socialdemokrati som tar sin utgångspunkt i de vardagsproblem som människor upplever och sin näring i drömmen om ett samhälle präglat av jämlikhet, solidaritet och frihet räcker långt in i 2000-talet. Med fötterna djupt ner i vardagspysslet och med blicken mot framtiden så kan socialdemokratin stå stark. Det är mina förväntningar på kongressen.

S begär aktuell debatt om F-kassan

Till Talmannen

Socialdemokraterna begär aktuell debatt med anledning av de långa handläggningstiderna hos Försäkringskassan.

I morse rapporterade Sveriges Radios Ekoredaktion om långa handläggningstider hos Försäkringskassan. Det får svåra konsekvenser för den enskilde individen. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har Försäkringskassan implementerat en lång rad komplicerade reformer på kort tid som har krävt en omfattande administration samtidigt som stora omorganisationer genomförts och resurserna inte varit tillräckliga.

Mot denna bakgrund begär Socialdemokraterna i riksdagen en aktuell debatt.

Med en drucken papegojas envishet…

…fortsätter regeringen att hävda att det är en historisk satsning att kasta ut sjuka människor ur sjukförsäkringen, idag på Aftonbladet.

Nog kan man kalla det historiskt att införa en stupstock i sjukförsäkringen, en sista dag då regeringen har bestämt att du inte får vara sjukskriven längre. Och nog är det historiskt att år efter år dra undan försäkringskassans resurser för rehabilitering.

Att ta till brösttoner för att försvara en usel politik gör den inte bättre.

Jag tänker vaccinera mig.

Idag redovisar DN att flera av mina kollegor inte tänker vaccinera sig mot den sk svininfluensan. Det tänker jag. Inte för att jag är i nån riskgrupp eller för att jag är orolig för att bli smittad utan enbart av solidaritetsskäl.

Ett vaccin har effekt på den individ som får det, genom att mitt immunförsvar klarar den smitta som vaccinet avser. Men framför allt är vaccinering en gemensam nytta. När mer än 80 procent av befolkningen tar vaccinet så får samhället som helhet ett gott skydd. Genom att låta vaccinera sig kan man minska risken för att andra blir sjuka, till exempel de som av medicinska skäl inte kan vaccineras.

Av samma skäl har jag låtit alla mina tre barn få BVC:s trippelvaccin. Inte för att jag är orolig för att de ska få polio eller difteri, utan för att hålla dessa sjukdomar i skack för både mina barn och andras ungars skull.

Om du är orolig så rekomenderar jag Krisinformation.

Jag är en bättre mamma när jag också får vara en fri kvinna.

Kanske ingen kioskvältara, men det förtjänar att upprepas: Gemensam välfärd är förutsättningen för kvinnors arbete och arbete – egen lön och en egen social plats i samhället – är förutsättningen för frihet. Som förälder måste man kunna känna sig trygg när man lämnar sina barn på förskolan, skola och fritids. Och det måste finnas barnomsorg när man behöver. Jag har läge vart engagerad i frågan om att både öka kvalitén och tillgängligheten (nattis och så) i barnomsorgen.

Fortfarande idag så tvingas kvinnor i Europa att välja mellan att vara föräldrar och att få möjlighet att arbeta, med allt vad det innebär av själförtroende och frihet. Idag läser jag i DN om brittiska och franska mammor som tvingas till valet.

Nu kanske någon tänker att så enkelt är väl inte livet. Nej. Visst får man lite magknip då och då även om barnomsorgen är bra. Och visst är det lite knepigt med livspusslet till och från. Men jag vet att jag är en bättre mamma när jag också får vara en fri kvinna.

Moderaterna ljuger i desperation

Det är uppenbart att Moderaterna nu är desperata. I Aftonbladet slänger ur sig lögner både om sin egen politik och om vår. Regeringens så kallade rehabiliteringskedja är inget annat än en utsorteringskedja.

Socialdemokraternas utgångspunkt är att alla som kan ska jobba, det är en förutsättning för vårt välfärdssamhälle. Men vi kan alla bli sjuka. Då ska vi ha en sjukförsäkring som både ger snabb hjälp att komma tillbaka till arbete och en ekonomisk trygghet byggd på inkomstbortfall under den tiden man är för sjuk för att arbeta. Jag har skrivit om det många gånger tidigare bl.a. här.

Politik är inget mode, ingen "ball och trendig grej"

Med mindre än ett år kvar till valet har vi idag haft partiledardebatt. Det var två taggade statsministerkandidater som vågade ta ut svängarna. De ideologiska skillnaderna blev tydliga. Även om det stundtals blev lite tjafsigt.

Samtidigt läser jag om spelet med politiken. Om Filippa och Thomas som ska vara vinnarlokomotiv. Om hur person blir viktigare än innehåll. Jag oroas. Det genomförs ett systemskifte i Sverige. Landet slits isär, klyftorna ökar och utanförskapet växer. Svenskarna är värda en bättre politik, men också att bli tagna på allvar, inte som brickor i ett politiskt spel. Innehåll är alltid viktigare än form.

Jag går runt i riksdagen och nynnar på Björn Afzelius Medan bomberna faller.

Nej, politik är inget mode, ingen "ball och trendig grej"
För dom flesta är det en livsnödvändighet.

Kom ni som demonstrerar för nedrustning och fred.
Kom ni som slåss för daghemsplatserna.
Och kom ni som orkar kämpa för dom som ska ta vid
i en tid då man är rädd att skaffa barn.
Ja, till er vill jag säja: Denne sången är till er!
För ni är dom enda hjältarna vi har!

Sluta hyckla folkpartiet

Jag höjer på ögonbrynen när jag läser om folkpartiets hycklande. Jag förstår att de är trängda. De gav upp sina socialliberala idéer om generell och allomfattande välfärd för att få vara med moderaterna – även när de förstör socialförsäkringarna.

Folkpartiet är ansvarig för stora försämringar i sjukförsäkringen: De hårdare reglerna, nedtrappningen av ersättningen, bristen på reell rehabilitering, stupstock i försäkringen och att Sverige nu är ett land där många människor tvingas leva helt försäkringslösa.

En av de första beslut fp och deras vänner fattade om sjukförsäkringen var att minska taket kraftigt (från 10 till 7,5 basbelopp). En sann socialliberal borde se att detta skadar generalitetet och tilltron till välfärden, och i förlängningen bryter upp en allomfattande försäkring. Jag ska erkänna att jag hoppades att folkpartiet skulle vara en stötdämpare mot de värsta rovdrifterna på socialförsäkringens område, men jag är överbevisad. Det var viktigare att få vara med moderaterna, så sluta hyckla.

Det finns ett slut i sjukförsäkringen.

Jag får ofta frågan om regeringen verkligen har bestämmt hur länge man kan vara sjuk. Ja. Det finns numera en sista dag i sjukförsäkrignen - en stupstock. Efter sex månader förlorar du rätten till din anställning, ersättningen trappas av och efter ett år så upphör sjukpenningen. Med vissa förlägningar så går det enligt de nya hårdare reglerna att vara sjukskriven i max 550 dagar sen åker man ut - oavsett hur sjuk man är. Detta är det nya hårdare Sverige.

Tack Alexandra för att du orkar berätta.

Idag vill jag tacka Alexandra Johanssons för att hon orkar ge oss sin berättelse i Aftonbladet. Läs den du också.

Jag får dagligen berättelser från människor som vittnar om hur de nya hårdare sjukskrivningsreglerna drabbar och om den fruktansvärda oro det innebär att stå inför att helt kastas ut ur sjukförsäkringen. I moderaternas Sverige blir det kallare och utanförskapet växer.

Förra sommaren beslutade moderaterna och deras allierade om nya sjukskrivningsregler. Bla nedtrappning av ersättningen, en uppluckring av anställningstryggheten för sjuka, minskat ansvar för arbetsgivaren, mindre resurser till rehabilitering och den sk stupstock som Alexandra berättar om. Det finns numera en sista dag i sjukförsäkringen. Oavsett hur sjuk du är så kan du förbruka din sista dag och helt enkelt försäkras ut.

Det är inte värdigt ett välfärdsland att ha en sjukförsäkring som kastar ut sjuka människor. Den som kan ska arbeta, men den som är sjuk ska ha rätt till sin försäkring även om man är sjuk en längre tid. För ingen blir friskare av att hon får sin försörjning undanryckt. Även Alexandra har räkningar att betala i slutet av månden och barn som behöver overaller till vintern.

Att köpa sex är ingen mänsklig rättighet, det är att köpa sig rätten att kränka en annan människa.

Idag manifesteras tokliberalismen av riksdagsledamot Federley som vill avskaffa sexköpslagen.

Jag träffar ofta kollegor i andra europeiska länder som uttalar sig starkt mot trafficking och försöker hindra fattiga kvinnor och barn från att transporteras till vår del av världen. Men en marknad fungerar inte utan kunder. Så länge det finns män som lagligt kan köpa sig rätten att sexuellt kränka och förnedra hittransporterade barn och kvinnor så kommer skrupelfria smugglare att tillhandahålla dessa.

Det finns få saker som gör mig så upprörd som när någon köper sig rätten att kränka en annan människa. Självklart måste sexköpslagen följas upp och framför allt måste vård, stöd och habilitering till de som utsätts för brottet – de som blir köpta - utvecklas. Men att avskaffa lagen vore att lämna en av samhällets mest marginaliserade människor helt i sticket, både i Sverige och andra delar av världen.

Ingen utförsäkring med S politik

Jag har fått frågor om socialdemokraternas budget och hur vi hanterar de utförsäkrade. Vår utgångspunkt är att alla som kan ska arbeta. Men vi kan alla bli sjuka och då ska sjukförsäkringen ge både aktiva vägar tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet.

Det fanns brister i den tidigare sjukförsäkringen och det är ett av de områden där vi har omprövat sin politik. Det var inte bra att människor med tillfällig förtidspension blev kvar i sjukförsäkringen för länge, utan tillräckligt stöd och rehabilitering tillbaka till arbete.

Regeringens förändrade regler och utförsäkringar är inte lösningen på problemet. De har infört en stupstock och nästa år kommer 54 000 personer att kastas ut ur sjukförsäkringen, 32 000 av dessa har tillfällig förtidspension och den ersättningsformen upphör helt. Det skapar ännu ett glapp i kedjan för den sjuke, men är en verklighet vi måste förhålla oss till. Nu föreslår regeringen att Arbetsförmedlingen ska ta över ansvaret för dessa försäkringslösa personer – men de skjuter inte till tillräckliga resurser.

Vårt svar är glasklart. Den som är sjuk och inte kan arbeta ska ha rätt till sjukpenning, även om man är sjuk en längre tid. Vi säger nej till stupstocken i sjukförsäkringen. Vi föreslår en kraftig satsning på rehabilitering och lönebidrag. En miljard mer än regeringen de närmaste åren för rehabilitering och dessutom ett handslag med ideell sektor om 10 000 lönebidrag för just den här gruppen.

Med socialdemokraternas politik blir ingen utförsäkrad. Om det visar sig att man inte har arbetsförmåga ska man åter till sjukförsäkringen. Bedöms man vara för sjuk för att arbeta just nu ska man ha sjukpenning. Bedöms man inte kunna komma tillbaka till arbete i framtiden ska man ha sjukersättning. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet, men man ska också känna sig trygg i att få stöd och hjälp in i arbetslivet.

Välfärden behöver riktiga pengar, inte tillfälliga valfläskpengar.

Idag har jag vart i Örebro för att presentera skuggbudgeten ”Jobben Först”. Den går att läsa om på i flesta medier. Förutom själva presentationen, lite pressträff och en radiodebatt så gjorde jag några studiebesök. Bland annat på äldreboendet Södermalmshemmet.

Jag mötte fantastisk personal som gör sitt allra yttersta för att ge de gamla bästa möjliga vård och omsorg. Och som så många kvinnor i välfärdssektorn så vill de inte klaga, men när jag frågar om utvecklingen för verksamheten ser de bekymrade ut. De har efter sommaren var tvungna att minska personalen med en per avdelningen. ”Det är tufft och det blir så klart svårare att göra allt det man tycker att man ska göra.” När jag påpekar att regeringen nu ger extraanslag så säger dom att de visserligen får en lite större budget för nästa år, men då det är tillfälliga pengar så hjälper det inte. Man kan inte använda den typen av tillskott till att behålla personal och öka kvalitén.

Det välfärdsverksamhetens efterfrågar är långsiktighet i budgeten. Regeringens jojo-politik hjälper inte. De behövs riktiga pengar, inte tillfälliga valfläskpengar. Äldreboendet Södermalmsgården behöver kunna planera sin verksamhet också efter det att moderaternas valkampanj tar slut.

Vi som vill ha (S)-seger i Stockholm

Om du också vill ha Carin Jämtin som finansborgarråd och tycker att Stockholm förtjänar bättre än att vara moderat skyltförnster så har du möjlighet att här ge ett bidrag till en socialdemokratisk valseger i Stockholm.

Barnen ska inte betala krisen.

Imorgon pressenterar S hela skuggbudgeten. Självklart ligger fokus på jobb och rättvisa. Men det är också tydligt att vi tar utgångspunkten i människors vardag när vi formar en framtidspolitik, inte minst syns det på familjepolitiken. Här finns en politik som båda vågar lyfta frågan om småbarnsfamiljernas kamp om tiden och om att få livet att gå ihop, och en offensiv politik för att motverka orättvisor mellan barn med en tydlig signal om att barnen inte ska betala krisen.

På familjepolitikens område är skillnaderna mellan höger och vänster i politiken glasklar. I fyra år nu har Hägglund lagt familjepolitiska budgetar som var i princip tomma. Två saker har han och regeringen gjort. 1. Skrotat målet om att familjepolitiken ska utjämna orättvisor mellan barn, och i spåren av detta växer barnfattigdomen i Sverige dramatiskt. 2. Infört vårdnadsbidrag, mitt i brinnande lågkonjunktur prioriterar regeringen (vid sidan av skattesänkningar) bidrag istället för jobb – så mycket för den arbetslinjen.

Ja på Irland efter andra och sista omröstningen.

Då var det avgjort. Irland har godkänt Lissabonfördraget (om än med undantag för bl.a. få fortsätta förvägra kvinnor rätten till abort). Så slipper Irländarna rösta fler gånger...

Medborgaren, inte myndigheten i centrum.

De rödgröna skriver idag på DN-debatt om att effektivisera myndigheter. Klokt. När det gäller de myndigheter jag främst arbetar med så lär det behövas en hel del arbete för att vi medborgare ska få ut sin rättmätiga service.

F-kassan är riktigt styvmoderligt behandlad av regeringen. Det skriver jag om bl.a. här. AF har vart hårt ansatta och också här har myndigheten fått ta stora delar av den kritik för arbetslöshetskrisen som borde falla på regeringen. När stupstocken i sjukförsäkringen nu slår till mot 14 000 sjuka människor 1 januari 2010 står de på trappan till AF:s kontor. Det kommer belastningen att öka ytterligare på både F-kassan och AF.

För att kunna ge människor som har vart långt ifrån arbetsmarknaden länge rätt stöd för att få möjligheten att komma tillbaka behövs effektivisering och mycket bättre samordning, men framför allt ett mycket starkare fokus på medborgarens rättigheter inte myndighters struktur.

PS.
Dessutom behövs en trygg försäkring där den som är sjuk och inte kan arbeta har rätt till ersätning, men också kan känna sig trygg i att få stöd tillbaka till arbetsmarknaden.

Samma gamla skattesänkarparti lägger en klassbudget.

Även i årets budget ökar regeringen klyftan mellan skattetabellerna. Pensionärer, föräldralediga, sjuka och arbetslösa ska betala mer i skatt. Detta trots att bevisen för att regeringens s.k. jobbskatteavdrag inte ger fler jobb. Det är en tydlig prioritering, och ett bevis på att moderaterna (trots ny fernissa och aktiv PR) är samma gamla skattesänkarparti. Att de i kristider lånar pengar till att sänka skatten, mest för de som har det bäst, gör inte saken bättre.

Andersborg kallade regeringens budget för en krisbudget. Det är sant till så motto att krisens effekter i och med regeringens budget blir än mer kännbara för många Svenskar och mest för de som har det ekonomiskt tuffast. Men det rätta namnet på budgeten skulle snarare vara – en klassbudget – som medvetet ökar klyftorna i Sverige.

Ökade orättvisor är inte lösningen på de utmaningar Sveriges står inför.

Livspussel och nattis.

Många föräldrars vardag präglas av den ständiga kampen mot tiden. Man ska prestera på jobbet, vara vältränad, socialt framgångsrik, ständigt uppdaterad och ha fint hemma – och samtidigt vara en närvarande och trygg förälder. Inte sällan kolliderar stress och övertid på jobbet, eller bara arbetstiderna i sig, med dagishämtning, läxläsning, matlagning, föräldramöten eller fotbollsträning. Det behöver bli lättare att få livet att gå ihop och tiden att räcka till.

Samtidigt som detta är en verklighet som de flesta an känna igen sig i är det bara fyra av tio kommuner erbjuder nattis och nu kommer rapporter om att flera kommuner också tvingas lägga ner. Det upprör mig.

Livspusselproblem handlar för de allra flesta om att få vardagen att funka och att samhällets stöd briser när det behövs, som när det behövs barnomsorg på kvällar, nätter eller helger. Regeringens prat om livspussel stannar vid att ge rabatt till de som har råd att köpa privat städhjälp, men ser inte att det behövs en modernisering och utveckling av flera delar av vårt välfärdssamhälle för att vi ska få livet att gå ihop för både mammor och pappor.

Regeringen måste ta sitt ansvar för Försäkringskassan.

I mer än ett år nu så har rapporter om ”kris i försäkringskassan” duggat tätt. Utbetalningar försenas, handläggningstiderna är orimligt långa och folk tvingas ta privata lån eller gå till socialkontoren för att kunna betala sina räkningar.

Regeringen har konsekvent vägrat ta ansvar för det som sker på F-kassan. Istället har regeringen lagt på F-kassan mer arbete som: en jämställdhetsbonus som inte gav mer jämställdhet, en tandvårdsförsäkring som inte gav bättre tandvård och en sjukförsäkring som kastar ut sjuka människor över en stupstock. Samtidigt som regeringen leker jojo med F-kassans budget. Först tog man i 2007 års budget bort en halv miljard, sedan lade man till 700 miljoner. För 2008 tog man först bort 1,2 miljarder och lade tillbaka 250 miljoner och, när krisen var riktigt akut, fick man lägga tillbaka ytterligare 600 miljoner för verksamheten 2009. Resultatet blev att personalen minskade med 3 000 årsarbetare och att service till medborgarna blev kris och kaos.

Människor har rätt att få rätt ersättning i rätt tid. Regeringen måste ta sitt ansvar.

"De nekas sjukpeng efter dotterns död"

Expressen pekar idag på en otäck effekt av en mer dogmatisk och symtombaserad sjukförsäkring.

En av de viktigaste principerna i sjukförsäkringen är att den ska ersätta inkomstbortfall vid arbetsoförmåga. Det är helt riktigt att sorg inte är en sjukdom, men det kan för någon ge upphov till arbetsoförmåga under en tid. Samtidigt som det för någon annan kan vara räddningen att få gå till jobbet, om än deltid, när man bearbetar svår sorg. På samma sätt som sorg inte är en sjukdom så är det inte otänkbart att den som har en sjukdom ändå har en arbetsförmåga och möjlighet att återgå till arbete med rätt stöd och insatser.

Expressens artikel pekar på hur viktigt det är att arbetsförmågeprövningen görs utifrån varje individs möjligheter. Snäva tidsgränser, dogmatiska regler och symtom (inte individ) som utgångspunkt för bedömning leder fel. Både till så motto att den som vill och kan arbeta med stöd riskerar att inte få det och att den som är sjuk och behöver sjukskrivning riskerar att kastas ut.

För mig ska sjukförsäkringen ge gott ekonomiskt skydd vid sjukdom och aktivt stöd tillbaka till arbete. För att detta ska fungera krävs individuella bedömningar. Regeringen verkar tro att sjuka människor är som klossar man kan stapla om och passa in i rätt fack utan att se till varje människas förmåga och behov. Det är ett slöseri på resurser att inte ta vara på varje människas vilja att delta och det är ett hån mot sjuka människor att bara kastas ut för den stupstock som nu finns i sjukförsäkringen.

Socialförsäkringsministerns dubbelspel

Här kan du läsa en artikel på Newsmill där jag och mina vänner i vänsterpartiet och miljöpartiet skriver om socialförsäkringsministerns dubbelspel.

Varje barn är unikt. Nej till betyg på 6-åringar!

I Haninge kommun har man idag fått rätten att ge skriftliga betygsliknande omdömen på 6-åringar. Jag baxnar. Jag har två 6-åringar som går i förskoleklass. Dom lär sig roliga och viktiga saker varje dag. Men att mäta dom är för mig helt främmande.

Jag har också en 8-åring som förra terminen var föremål för folkpartiets experiment i Stockholms skolor – betygsliknande skriftliga omdömen. Den halvtimma jag har med läraren för att prata om mitt barns utveckling tvingades vi använda till att gå igenom ett meningslöst papper där min dotter hade kryss i rätt rutor. Det ger inte mig som förälder någon vägledning i hur jag kan stimulera utveckling tillsammans med skolan. Med en statisk syn på barn så faller alla tankar om individuellt lärande och varje barns behov och möjligheter. Barnen blir mallade till att kunna mätas, inte motiverade till att utvecklas.

Jag är övertygad om att barn, precis som alla vi andra behöver bli sedda och tagna på allvar. Jag är också övertygad om att lärande är en process, inte något statiskt. Lärande skapas i samspel med andra barn och med engagerade pedagoger. Genom att återiföra måttstocken så fråntar man pedagogerna instrument kring processinlärning och motverkar möjlighet till individuellt lärande för varje barn på varje barns villkor.

Dessutom är måttstocken i sig en felsyn på skolans uppgift. För mig är det självklart att alla barn ska ha rätt att få kunskaper för att klara sig i livet. Ingen ska lämna den svenska skolan utan att vara godkänd!